Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ramolino ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
973
Ramsay
974
1742 befordran till kapten vid Tavastehus läns
regemente. Under den närmast följande tidens
partislitningar var R. en ifrig anhängare af hofvet;
och då efterräkning för hofvets revolutionsförsök
vidtogs vid 1756 års riksdag, räddade sig R.,
som var bland de komprometterades antal, genom
att en tid hålla sig dold. Han slöt sig sedermera
till mössorna och utnämndes af dessa 1765 till
landshöfding i Savolaks och Kymmenegårds län
samt upphöjdes 1766 i friherrligt stånd. På den
militära banan avancerade han 1763 till öfverste
vid prins Fredrik Adolfs regemente och 1769 till
generalmajor. Missnöjd med mössornas styrelse och
den hänsynslösa partipolitiken, slöt R. sig åter till
hofvet och var en bland dem, som hjälpte Gustaf III
att genomföra statshvälfningen. Till belöning därför
utnämndes R. till generallöjtnant och öfver-kommendant
i Lovisa, från hvilken post han 1774 förflyttades
till landshöfdingeplatsen i Nylands och Tavastehus
län. R. tog afsked 1776. Han var vida bekant för sin
ovanliga kroppsstyrka.
2, 3. Anders Vilhelm och Karl Gustaf R., den
föregåendes dottersöner, krigare, voro söner
till Otto Vilhelm R. och Sofia Lovisa R. (f. 21
sept. 1754 på Jackarby gård i Borgå socken,
d. 30 sept. 1816 i Stockholm). Anders Vilhelm,
f. 28 okt. 1777, inskrefs 1793 vid krigsakademien
på Karlberg, tjänade sedan 1796 vid Svea garde och
1798-1801 vid ett neapolitanskt regemente, där han
befordrades till major. Efter hemkomsten blef han
1802 löjtnant vid Svea garde och 1805 kapten vid
Tavastehus läns regemente. Sistnämnda år vann han
Krigsvetenskapsakademiens stora pris för uppsatsen
Om den fördelaktigaste ställning för infanteri är på
två eller tre led. Som stabsadjutant deltog han i
1808 års krig och utmärkte sig därunder särskildt
vid Haistila färja (17 mars) och Siikajoki (18
april). Efter slaget vid Revo-läks sändes han med
segertecknen till Stockholm samt utnämndes till
major i armén. Med v. Vegesacks land-stigningskår
deltog han i Lemo slag, där han stupade för en kula
i bröstet 20 juni 1808. - Brodern Karl Gustaf,
f. 17 jan. 1783 på Karl Gustaf Ramsay. Jackarby,
genomgick krigsakademien på Karlberg och blef 1800
fänrik vid Änkedrottningens lifre-gemente. Därifrån
förflyttades han 1801 till Nylands dragonregemente,
där han 1805 blef premiärlöjt-
Anders Vilhelm Ramsay.
nant. Under 1808 års krig tjänstgjorde han som
brigadadjutant först under Adlercreutz, sedermera
under v. Döbeln. Jämte v. Hertzen och Björn-stierna
ledde han vid Siikajoki anfallet emot fiendens
center, hvilket afgjorde slaget. Han föll vid Lappo
14 juli 1808. Modern lät föra båda sönernas lik till
familjegrafven i Borgå och slå en medalj till deras
minne, hvilket hon på ett ännu vackrare sätt hedrade
genom sin rörande saknad. Geijer och Runeberg (i
"Främlingens syn") ha besjungit bröderna R.
4. Anders Edvard R., brorsons son till R. l,
finländsk krigare, f. 23 mars 1799 i Kuopio, d. 12 maj
1877 i Helsingfors, genomgick pagekåren i Petersburg
och blef 18,18 fänrik vid Preobrazjen-ska lif gardet.
1827 utnämndes han till chef för den nyupprättade
finska undervisningsbataljonen, som var ämnad
att bli ett mönster för de skarpskyttetrupper, som
kejsar Nikolaus I ämnade uppsätta. Om hans framstående
militära förmåga vittnar, att denna bataljon redan
1829 erhöll gardes rättigheter. R., som 1828
befordrats till öfverste, blef den förste chefen
för det s. k. Finska gardet. Sitt elddop erhöll
det, då polska upproret kufvades. Det tillhörde
gardeskårens avantgarde och utmärkte sig i slaget
vid Prschetitsche 16 maj 1831, där han äfven
blef sårad. Äfven i Warschaus stormning
sept. s. å. deltog han. R. togs härefter i anspråk
för flera militäradministrativa värf och hade bl. a. i
uppdrag att uppsätta de nya skarpskyttebataljonerna,
till hvilkas inspektör han 1838 utsågs. Han steg
därefter i graderna och var vid 48 år generallöjtnant.
Under Orientaliska kriget hade R., som sedan 1849
var inspektör för de finska trupperna, i uppdrag
att försvara kusten mellan Åbo och Helsingfors
mot de förenade makternas flottor och förde
vid försvaret af Sveaborg 1855 befälet på
högra flanken. Upphöjd i friherrligt stånd
på Alexander II :s kröningsdag 1856 och
samtidigt chef för den ryska grenadjärkåren,
utnämndes han 1859 till general af infanteriet.
1862 -63 kommenderade han trupperna i Polen, blef
1866 led. af krigskonseljen och s. å. inspektör för
ryska infanteriet, 1867 adjoint hos general en chef
öfver trupperna i Warschaus militärdistrikt
och 1873 led. af rikskonseljen. R. stod i stor
gunst både hos Nikolaus I och hos Alexander II,
hvarom äfven hans för en finne ovanligt höga poster
buro vittne.
5. AndersGustafR., ättling i åttonde led af R. l,
finländsk skriftställare, f. 25 juni 1832 i Viborg, d.
17 maj 1910 i Helsingfors, vardt student 1851,
öfvertog efter sin faders död 1855 Björkboda
och Sunnanå järnbruk jämte till dem hörande
34 landtgods i Dragsfjärd, men nödgades 1863 på
grund af ekonomiska svårigheter öfver-lämna dem
till sina borgenärers förnöjande. Ett par år
senare återupptog han skötseln af ofvan-nämnda,
af hans moder återköpta fabriker och lägenheter,
hvilka emellertid efter moderns död 1868 åter måste
säljas. Efter att en kortare tid ha idkat sades-
och trävaruexport i Reso flyttade R. till
Helsingfors, där han bedref ångsågsrörelse
till 1876. 1881 flyttade han till Stockholm
som verkställande direktör för a.-b. Thetis till
1886. 1886 -90 var R. bosatt i Paris, därefter
i hemlandet. Vid 72 års ålder började R.
utge memoarverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
