Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Panini ... - Pannotypi - Pannrum, sjöv. Se Eldrum - Pannspröt, Känselspröt l. Antenner, zool. - Pannsten, tekn., stenhårda skorpor, som afsätta sig på väggar och tuber i ångpannor - Pannus (lat., "tygstycke"), med., en kärlhalting väfnad på hornhinnans främre yta - Pannwitz, Gotthold - Panna (fr. panneau), af ramverk omgifvet fält l. spegel i en panel, en dörr, en vägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1427
Pannotypi-Panna
1428
s. och således omfattande Östra delen af Österrike
och Steiermark, en del af Kram, Ungern mellan
Donau och Save, Slavonien och norra delen af
Bosnien. Folket, af illyrisk stam, var vildt
och stridbart. P. underkufvades under Augustus 8
e. Kr. efter många fälttåg och ständiga uppror, blef
då kejserlig provins och delades senare, troligen
under Trajanus, i två sådana: öfre P. (västra delen)
och Nedre P. (östra delen). Bland städer må nämnas de
romerska kolonierna jEmona (Laibach), Siscia (Sissek),
Mursa (Essek), Aquincum (Buda) samt Vindobona (Wien),
där en legion och en flottafdelning för Donau voro
förlagda. &. Tdh.*
Pannotypi (af lat. pannus, tyg, och grek. tyfpos,
af tryck), ett fotografiskt förfarande för
framställning af direkta positiva bilder på svart
vaxduk. Pannotypien utföres på samma sätt som f e r
r o t y-p i e n (se d. o.), men det vid sistnämnda
förfarande använda svartlackerade järnblecket är vid
panno-typien utbytt mot svart vaxduk. Förfarandet
hade på 1850-talet rätt stor användning. J-
Htzg.
Pannrum, sjöv. Se Eldrum.
Pannspröt, Känselspröt 1. Antenner, zool., kallas
hos ledfotingarna de på hufvudets främre del fästa
ledade bihang, som äro bärare af flera sinnesorgan,
framför allt känselns och luktens, stundom kanske
äfven hörselns; hos vissa kräftdjur kommer därtill
äfven det statiska L jämviktsorganet. Endast
spindeldjuren sakna antenner, ehuru en del forskare
i deras s. k. chelicerer velat se antennernas
motsvarighet. Hos de öfriga klasserna af led-fotingar
äro antennerna ytterst växlande till gestalt och
storlek, och särskildt hos insekterna visa de en
hög grad af mångformighet. l:a leden 1. skaftet är
hos de flesta insekter (se d. o.,fig. 3) längst
och med ett kulformigt ledhufvud rörligt infogad
i en liten ledgrop. Stundom är denna led lika lång
som alla de öfriga tillsammans, hvilka utgöra den
s. k. antennsnärten 1. flagellum. Namnet härrör af det
pisklika utseendet hos vissa insekters s. k. brutna
antenner, hvilkas af många småleder bestående
antennsnärt kan böjas i vinkel mot skaftet. Sådana
antenner finnas t. ex. hos gaddsteklar och viflar. Den
första leden af flagellum är vanligen helt kort och
saknar, liksom skaftet, sinnesceller. Sådana finnas
däremot mer eller mindre talrikt spridda i öfriga
leder af flagellum och ändas med kägelfor-made eller
borstlika bildningar, stundom insänkta i gropar,
på ledernas yta. Då alla antennlederna äro helt
korta och likformade, blott småningom af-smalnande
mot spetsen, kallas antennerna borstfor-miga, men
trådformiga, då lederna äro längre, jämntjocka och
ej påfallande smalare mot antennernas spetsar. Äro
lederna likformiga, något platt-tryckta och på
insidan försedda med sågtamdslika utskott, kallas
antennerna sågade. Ofta äro emellertid de yttre
lederna af flagellum förtjockade för att kunna lämna
utrymme åt så många fler sinnesceller. Härigenom
uppstå s. k. klubbformade antenner hos dagfjärilar,
asbaggar, bladhorningar (se L a m e 11 i c o r n i
a) m. fl. Stundom äro de flesta leder i flagellum
utrustade med ytförstoring i form af smala utskott,
hvarigenom uppstå de kamtan-dade 1. fjäderjormade
antennerna hos vissa spin-narfjärilar, myggor
m. fl. Hos dessa, liksom hos många andra insekter,
äro hannarnas antenner starkare utbildade än honornas
(se t. ex. timmerman-
nen, art. L a m i in se, sp. 959 samt fig. l
o. 2). Främst viktiga som orienteringsorgan, äro
antennerna tillika hos vissa insekter, t. ex. myror,
organ för utbyte af meddelanden individerna emellan.
G. A-z.
Pannsten, tekn., stenhårda skorpor, som afsätta
sig på väggar och tuber i ångpannor, om dessa
matas med vatten af sådan beskaffenhet, att vid
afdunstningen större mängder af olösliga salter,
företrädesvis kalciumkarbonat och kalciumsulfat, därur
utfällas. Pannstenen, som har benägenhet att mycket
starkt häfta vid plåtar och rörväggar, förorsakar
betydande olägenheter vid ångpannedrift. Den är
en dålig värmeledare, och där den hopat sig till
ett tjockare lager, öfvergår följaktligen blott
en mindre del af det från eldstaden till pannan
öfverförda värmet genom plåt- eller tubväggen
till vattnet. I stället upphettas den af pannsten
betäckta ytan alltför starkt, materialet skadas
genom öfverhettning, så att t. o. m. fara för
söndersprängning kan uppstå, afdunstningsförmågan
hos pannan minskas, bränsleåtgången ökas,
och hinder i driften uppstå. För undvikande af
pannstens-bildning är det framför allt af vikt att
anskaffa godt matarvatten, som så litet som möjligt
ger upp-hof till olösliga saltfällningar. Om
de lokala förhållandena icke erbjuda tillgång
till naturligt vatten af lämplig art, kan man på
kemisk väg genom tillsats af ämnen (t. ex. soda,
klorbarium, kalk-hydrat) före vattnets inträde i
ångpannan rena det från pannstensbildande ämnen,
hvilket emellertid är förenadt med särskilda kostnader
för apparater, skötsel och kemisk kontroll. Kan man
emellertid icke undvika pannstensbildande vatten,
bör ångpannans konstruktion vara sådan, att dess
inre delar bli åtkomliga för rengöring, samt pannan
tillräckligt ofta urblåsas och spolas. I handeln
förekommer en mängd s. k. antipannstensmedel af
mer eller mindre hemlig sammansättning, afsedda
att införas i ångpannan. I de flesta fall torde
dock deras verkan och värde vara mycket ringa. I
fartygspannor medför hafsvattnets salthalt särskilda
besvärligheter. På stora sjögående ångfartyg användas
därför ytkondensorer (se Kondensor) i förening med
apparater för framställande af destilleradt vatten.
G. H-r.
Pannus (lat., "tygstycke"), med., en kärlhaltig väfnad
på hornhinnans främre yta, som växer in under epitelet
vid den egyptiska ögonsjukdomen (se Egyptisk ögonin
flammatio n). Förr har benämningen pannus med orätt
användts äfven vid andra kärlbildningar på hornhinnan,
t. ex. p. scrophulosus vid den phlyctenulösa
hornhinnein-flammationen (se ögonsjukdomar). G-d.
Pannwitz, G o 11 h o l d, tysk läkare, f. 16 maj 1861
i Kirchhain, Lausitz, vardt 1890 stabsläkare i Kehl,
tillhörde sedan 1895 kejserliga hälsovårdsstyrelsen,
undersökte hygienen i boktryckarfacket och inlade stor
förtjänst om organisationen af tuberkuloskongresserna
1899 och 1902; sistnämnda år tog han afsked ur
militä.läkarkåren och fick titeln professor.
Panna (fr. panneau), af ramverk omgifvet fält
1. spegel i en panel, en dörr, en vägg (jfr de i
art. Panel angifna fig.). Ordet användes äfven om en
målning på ett dylikt fält (fr. panneau dé-coratif).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
