Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pannöga, zool. Se Kräftdjuren - Panofka. 1. Theodor Sigismund P. - Panofka. 2. Heinrich P. - Panofobi, med. Se Panfobi - Panolis, zool. Se Tallflyet - Panopæa, astron., en af småplaneterna - Panophthalmitis (af grek. pan, allt, och ofthalmos, öga), med., en inflammation - Panopli - Panoplit - Panopolis, forntida stad. Se Chemmis - Panoptes. Se Argos, grek. myt. - Panoptikon, Panoptikum - Panorama - Panoramakikare. Se Riktmedel - Panormos, grek. 1. Hamnen i Efesos (se d. o., sp. 1395) - Panormos. 2. (Lat. Panormus). Se Palermo - Panorpa, zool. Se Näbbsländor - Panorpidæ, zool. Se Näbbsländor - Panpipa. Se Panflöjt - Panpneumatism - Panpsykism, filos. - Panrussism - Pansar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pannöga, zool. Se Kräftdjuren.
Panofka [-å’fka]. 1. Theodor Sigismund P., tysk
konsthistoriker, f. 1800 i Breslau, d. 1858,
tillbragte större delen af 1820-talet uti Italien,
ledde utgräfningar och utarbetade en katalog öfver
den stora antiksamling, som Berlinmuseet inköpte
från konstvännen J. S. Bartholdys stärbhus (Museo
Bartholdiano, 1827). Sedan Gerhard bragt till stånd
"Instituto di correspondenza archeologica" i Rom
(1829), gjorde P. denna institution väsentliga
tjänster. Han vistades sedan länge i Paris, där
han 1830-35 utgaf en beskrifning öfver hertigens af
Blacas d’Aulps samlingar. Från 1835 var han bosatt
i Berlin och verkade dels vid universitetet, dels
vid museet. Bland hans arbeten märkas Recherches
sur les véritables noms des vases grecs (1829),
Terracotten des museums zu Berlin (1841 -42), Bilder
antiken lebens (1843) och Parodien und karikaturen auf
werken der klassischen kunst (1851). - 2. Heinrich P.,
den föregåendes broder, tysk sånglärare och violinist,
f. 3 okt. 1807 i Breslau, d. 18 nov. 1887 i Florens,
studerade i Wien violinspelet för Mayseder och
komposition för Joachim Hoffmann, fortsatte dessa
studier i Mimenen och Berlin, men bosatte sig 1834 i
Paris, där han utbildade sig till sånglärare. 1842
öppnade han där jämte Bordogni en "Académie de
chant", vistades 1842-52 i London dels som eftersökt
sånglärare, dels som meddirektör vid italienska
operan, återvände därefter till Paris och flyttade
1866 till Florens. P. författade flera sångskolor:
The practical singing tutor, L’art de chanter (1855;
öfv. på it. o. ty.), som blef banbrytande för det
nyare sångstudiet på fysiologisk grundval, Abécédaire
vocal m. fl. I sin ungdom komponerade han äfven för
violin. P. blef 1854 led. af Mus. akad. i Stockholm.
1. (G-gN.)
Panofobi, med. Se P anfobi.
Panolis, zool. Se Tallflyet.
Panopæa, astron., en af småplaneterna.
Panophthalmitis (af grek. pan, allt, och ofthalmo’s,
öga), med., en inflammation, som sträcker sig till
ögats alla delar, förorsakad af infektion, vare sig
smittämnet införts utifrån eller kommit med blodet
från en infektiös härd på annat ställe i kroppen. Då
ögat är ohjälpligt förloradt, inriktas behandlingen
på att förkorta sjukdomen och skaffa en för emaljöga
lämplig stump. G-d.
Panopli (fr. panoplie; jfr Panoplit), vapen,
dekorativt ordnade i ett ställ eller på en vägg
(pistol-, gevärs- o. s. v. panopli).
Panoplit (grek. panopli’tes], fullt och tungt rustad
krigare; staty i full rustning.
Pano’polis, forntida stad. Se Chemmis.
Panoptes. Se Argos, grek. myt.
Pano’ptikon, Panoptikum (af grek. pan, allt, och
optikos, som angår seendet), benämning på omfattande
samlingar af allehanda skådeföremål, särskildt på
vaxkabinett med bilder af historiska personer. I
Stockholm finnes sedan 1889 ett dylikt panoptikon.
Panorama (af grek. pan, allt, och ho’rama, syn,
utsikt), vidsträckt utsikt åt alla håll från en
högt belägen punkt, t. ex. ett torn, en bergtopp;
rundutsikt; målning, som återger en sådan utsikt,
rundmålning. En panoramamålning, fordom någon gång
kallad cyklorama, anbringas på de vertikala väggarna i en cylindrisk byggnad. Åskådaren befinner sig på en upphöjd plats i byggnadens midt,
på något afstånd från målningen, som är skarpt
belyst, medan det direkta ljuset utestänges från
åskådarplatsen. Därigenom att linje-och luftperspektiv
i målningen noga iakttages samt åtskilliga verkliga
föremål, t. ex. träd, bänkar, kanonlavetter,
skanskorgar, placeras i förgrunden, kan en förvånande
illusion åstadkommas. Som panoramamålningens
uppfinnare anses den irländske målaren R. Barker
(rundmålning af Edinburgh, 1788). Panoramabyggnader
ha blifvit uppförda i många städer - i Stockholm
fanns en rundmålningsbyggnad vid Kaptensudden
på Djurgården 1889-96. Panoramamålningarna pläga
i regel återge bekanta utsikter eller bataljer,
belägringsscener - äfven historiska porträttgrupper i
arkitektonisk inramning, såsom "Histoire du siécle"
i Paris 1889. Jfr Diorama och Kosmorama.
Upk.*
Panoramakikare. Se Riktmedel.
Pano’rmos, grek. 1. Hamnen i Efesos (se d.o., sp
1395). - 2. (Lat. Pano’rmus). Se Palermo.
Pano’rpa, zool. Se Näbbsländor.
Pano’rpidæ, zool. Se Näbbsländor.
Panpipa. Se Panflöjt.
Panpneumati’sm af grek. pan, allt, och pneuma, anda),
filos., kallar Hartmann den åsikt, som fattar den
sanna verkligheten som enhet af tänkande och vilja.
S-e.
Panpsyki’sm (af grek. pan, allt, och psyche, själ),
filos., den åsikt, som fattar allt som besjäladt och
sålunda antar all kroppslig verklighet som egande
någon form af medvetande. Till och med atomerna
fattas af en del tänkare som egande ett själslif låt
vara ytterst lågt utveckladt. Naturfolkens animism (se d. o.)
liksom de äldste grekiske filosofernas
hylozoism (se d. o.) äro naiva former af
panpsykism. Medeltidens mystiker och renässansens
naturfilosofer voro ofta panpsykister. Till
en liknande åsikt anslöto sig både Spinoza och
Schelling. I nutiden har den förfäktats af Fechner,
Hartmann, Paulsen, Hæckel, Verworn m. fl.
S-e.
Panrussi’sm (af grek. pan, allt), sträfvandet att
utbreda ryskt välde eller rysk kultur öfver alla
slaviska folk. Jfr Panslavism.
Pansar (ty. panzer, it. panciera, af pancia, fr. panse,
buk, således eg. den del af rustningen, som skyddar
själfva bålen; på franska heter pansar cuirasse),
en af metall eller annat svårgenomträngligt ämne
förfärdigad skyddsbeklädnad mot anfallsvapen, såväl
krigarens och riddarens rustning (se d. o.) som
den på krigsfartyg, fästningsbröstvärn, kasematter,
öfver artilleripjäser i form af torn eller kupoler,
öfver lokaler för observatörer och för strålkastare
o. s. v. anbragta järn-(stål-)beklädnaden till
skydd mot fiendens artillerield. - I samma mån som
artilleriets förstörelseverkan stegrats, har också
försvaret rustat sig till motvärn, och det har i sin
utveckling hållit jämna steg med artillerivapnet. Det
är ej minst genom hopande af stora järnmassor i
väldiga pansarkonstruktioner man på senaste tider
sökt skydd mot de gröfre artilleriprojektilernas
fruktansvärda verkan. Framforslandet af mycket stora
och tunga artilleripjäser i fält möter emellertid
stora svårigheter. Ombord på ett fartyg af tillräcklig
bärighet och i synnerhet i en fästnings ka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
