Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lunga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1441
Lunga
1442
lokalt tecknade med skifferfärgade eller svarta
prickar, fläckar och strimmor, smärre eller större,
allteftersom egaren lefvat i mindre eller mer
dammmängd luft (hos arbetare i kolgrufvor kunna de
vara svarta alltigenom). Hos människan ha de den form,
som fig. l och 2 utvisa (den högra lungan
Fig. 2. Människolungor (bakifrån.)
är afbildad endast i kontur). De bakre, mediala
kanterna, i hvilka lungorna äro längst, äro trubbiga;
de främre äro något afrundade, de nedre skarpa. De
öfre rundade spetsarna och yttre ytorna äro konvexa
efter formen af bröstkorgen, till hvilken de sluta sig
så fast, att refbenen på dem lämna snedgående intryck
(se fig.). Den nedre ytan är konkavt hvälfd, efter
mellangärdet med därunder liggande lefver och magsäck;
de mediala ytorna äro formade efter mellanliggande
ryggrad, hjärta och blodkärl. Hjärtat tager största
rummet. Efter dess framdel och spets synas (på fig. 1)
rundade utskärningar i lungornas framkanter och gropar
på deras mediala ytor, synnerligen på den vänstras
{Ej). Det ställe, där bronker och kärl ingå
la
Fig. 3. Luftrörens grening i människolungor
(schematiskt).
(fig. 3), kallas lungroten, lunghilus. Vänstra
lungan är genom en snedt och ända till lungroten
gående springa delad i två större delar, s. k. lober,
en öfre (t?’) och en nedre (v"). Den högra likaså;
men å denna skares äfven nedre delen af en dylik
Tryckt den 21/2 12
klyfta i två, hvarför man å denna urskiljer 3 lober:
en öfre (Ä’), en nedre (hr") och en mellersta (h"). -
I art. Luftstrupe omtalas det rör, hvarigenom luften
passerar till och ifrån lungorna, samt hur det (Ls)
i brösthålan delas i 2 grenar (hb och vb), en till
hvarje lunga. Ända till denna delning (bifurkation)
behålla luftstrupens broskstyc-ken sin C-form,
men därefter bli de först fullständiga ringar,
sedan oregelbundna, upplösas vidare i spridda
små skifvor och försvinna slutligen i de finaste
bronkialrören. Bronkerna förgrenas nämligen, som
fig. 3 visar, vid inträdet i lungorna, först till de
skilda loberna och vidare i dessa i en serie bakåt och
en serie framåt-utåt gående rör, som icke anastomosera
med hvarandra. Hvarje af-gående rör är mindre än den
stam, från hvilken det utgår, men vidden af lumen
i stammen vid greningsstället är mindre än af stam
och gren nedom greningen. Följaktligen ökas rörens
rymlighet småningom mot deras ändar och det ganska
betydligt. Härtill kommer, att mot dessa ändar de
finaste rören (bronkiolerna, af omkr. l-lx/2 mm.) få
utbuktningar på sina väggar och slutligen bilda hopar
af små bläsor (lung-vesikler eller alveoler),
Fig. 4. Luftvägarnas perifera ändar hos människan.
hvilka utgöra rörens ändar (fig. 4). Det är
grupper af sådana alveolhopar, som bilda de i
fig. l och 2 synliga små oregelbundna fälten å
lungornas ytor. Under detta sitt lopp åtföljas
rören af lungartärer (la) och lungvener (Iv),
af bronkialartärer och bron-kialvener samt af
lymfkärl och nerver, sammanhållna af en på elastiska
trådar rik bindväf. Något i de finare bronkernas
väggar, men synnerligen i vesiklerna utbreda sig de
kapillärer, som förena lungartärer och vener. I dem
sker gasutbytet (se Andning). För detta ändamål äro
dessa bläsor till sin byggnad helt olika de förut
beskrifna luftrören. Brosk, muskulatur och egentlig
slemhinna med körtlar äro försvunna. Där återstår
blott en mycket tunn hinna, åt hålan klädd af ett
lager skifceller och genomdragen af ett finmaskigt
nät trånga kapillärer, som endast af cellerna skiljas
från luften i vesiklerna. Härigenom bringas den i
lungorna efter föregående inandningar kvarvarande
luften, blandad med ny, som tillkommer vid hvarje
andning, i sådan närhet med kapillärernas blod, att
gasutbyte mellan vesikelluften och blodkapillarernas
röda blodkroppar lätt eger rum.
16 b. 46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
