Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lunga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1443
Lungabscess-Lunge
1444
De sålunda skildrade lungorna omslutas af lungsäcken
(pleura), en dubbelviken serös hinna, hvars ena blad
är fastvuxet vid lungan, det andra vid brösthålans
inre yta eller, rättare, bildar denna. De mot
hvarandra liggande, glatta, cellklädda ytorna äro
fuktade af kroppsvätska. - Om vissa karakteristiska
förändringar, som inom vissa yrken drabba arbetarnas
lungor ("kol-lungor", "järnlungor", "stenlungor"), se
Damm, sp. 1216, och jfr Yrkessjukdomar. Om sjukdomar
i lungan se Lungsjukdomar och Lungsot.
2. Jämförande anat. I sin enklaste form uppträder
lungan hos de s. k. lungsnäckorna och några
andra snäckformer (se B l ö t d j u r): gälarna
ha tillbakabildats, och en del af mantelhålan har
ombil-dats till ett andedräktsorgan, i det hvalfvet
i denna säck är försedt med ett nät af fina blodkärl,
hvilka mynna in i ett större kärl (ven), som återför
blodet till hjärtat; denna lungsäck mynnar ut på
snäckans högra sida medelst en tillslutbar öppning
(spiraculum). - Hos ryggradsdjurens foster uppstår
lungan liksom simblåsan, hvilka äro anatomiskt
likvärdiga organ, såsom en utstjälpning af främsta
delen af tarmkanalen; skillnaden mellan dessa organ
på det tidigaste utvecklingsskedet är förnämligast af
topografisk art: anlaget till lungan växer ut från
tarmens undre, anlaget till simblåsan vanligen från
dess öfre sida. Hos några fiskar (lung-fiskarna,
se D i p n o i, och vissa ganoider och benfiskar)
tjänstgör emellertid simblåsan som verklig lunga:
slemhinnan å dess insida bildar talrika veck, som
uppbära ett rikt blodkärlsnät; den bibehåller dock
sin plats ofvanom tarmen och är antingen oparig eller
ofullständigt tudelad. Hos de högre ryggradsdjuren,
d. v. s. amfibier, kräldjur, fåglar och däggdjur,
är lungan alltid parig; från de lägre till de högre
kunna vi följa en småningom försiggående komplikation,
som går ut på att förstora den inre, respiratoriska
ytan. Sålunda är hos de lägsta (stjärtamfibierna)
lungans inre yta vanligen glatt, hvaremot den hos
grod-djuren är försedd med framspringande, nät-likt
förbundna veck. Medan hos somliga kräl-
Fig. 5. Fig. 6.
Fig. 7.
Fig. 5-7. Schematiserade längdsnitt genom
lungorna af en salamanderunge (fig. 5), en sköldpadda
(fig. 6) och en människa (fig. 7).
djur (t. ex. ödlor) lungan ännu är en säck med en
rymlig central hålighet, är hos andra denna centrala
hålighet förminskad till ett rör, medan lungans
väggar bilda ett svampartadt nätverk, som står i
förbindelse med sagda rör. Sin högsta fulländning
uppnår lungans byggnad hos däggdjuren (jfr fig. 5-7).
1. G. v. D.* 2. L-e.
Lungabscess. Se Lungsjukdomar, sp. 1451.
Lungasi, folkstam. Se Kamerun.
Lungauerboskap [lo^äuer-], en skäckig bergras af
nötkreatur, uppkallad efter Lungau, en del af Murdalen
i södra Salzburg. H. F.
Lungblåsor, anat. Se Bronker.
Lungblödning, med., förutsätter ett utträde af blod
inom lungan på ett sådant sätt, att blodet kommer
i förbindelse med bronkerna och genom dem med de
öfre luftvägarna. En dylik blödning inom lungan kan
ske antingen därigenom, att ett blodkärl brister,
eller ock vara en följd af, att blodkroppar från
lungkapillärerna trängas ut i lungvesiklerna. Lungans
blodkärl kunna brista genom yttre våld, t. ex. då
knifhugg eller skott tränga in i lungan, eller
ock emedan ådrornas väggar genom sjukliga orsaker
blifvit abnormt förtunnade, ja stundom på något
ställe försedda med utbuktningar (aneurysm, se
d. o.), i hvilka en bristning lätt sker. Detta är
ofta förhållandet vid sjukdomar inom lungan, såsom
tuberkulos, då tu-berkler växa igenom och förstöra
blodkärlets vägg, eller vid svulstbildningar inom
lungan. Svulster ega f. ö. i sig själfva ofta
tunnväggiga och sköra blodkärl. Blodkroppar åter
kunna utan egentlig blodkärlsbristning tränga sig
ut i lungväfnaden vid höggradiga hyperemier eller
"blodfluxioner", såsom vid blodproppsbildningar i
lungorna, vid relativ blodstockning (se d. o.) inom
lungan på grund af andra orsaker, t. ex. svårighet
för af flödet vid höggradiga hjärtfel. - Alla
sjukdomar, som åstadkomma hålrum inom lungorna, såsom
lungtuberkulos, abscesser, brand, gynna naturligtvis
uppkomsten af blödningar. Slutligen kunna ock
blödningar från luftvägarna uppkomma därigenom,
att blodkärl från omgifningen brista inåt i en
bronk. Detta är ej sällan förhållandet vid aneurysm
på stora pulsådern, aorta. Blödningar, orsakade
däraf, äro helt naturligt på grund af storleken
hos det brustna blodkärlet (aorta) de största och
farligaste och medföra vanligen omedelbar död genom
kväfning med blod. Eljest är lungtuberkulos praktiskt
sedt orsaken till de flesta lung-blödningar, som
ej framkallas af yttre orsaker (våld o. d.). Dessa
blödningar äro vanligen i lungtuberkulosens tidiga
stadium små och ge sig till känna genom blodhostning
eller blodspottning, men kunna i sjukdomens
senare period (kavern-1. hålbildningsperioden) bli
direkt lifsfärliga genom kväfning på grund däraf,
att den bristande ådern då är större. Man har ock
iakttagit lung-blödningar hos kvinnor, hvilka tydts
som vikarierande menstruationsblödningar. Denna
fråga väntar ännu på sin slutliga utredning. Dylika
blödningar böra med försiktighet bedömas. Lungblödning
är nämligen vanligtvis ett allvarligt sjukdomssymtom
och fordrar, så fort den är något mera betydande (en
tesked eller mera blod på en gång), absolut stillhet
(sängläge) af den sjuke, tills läkare hunnit afgöra
dess orsak och behandling. L H-
Lungbrand, med. Se Brand 3 och Lungsjukdomar,
sp. 1452.
Lungböld. Se Lungsjukdomar, sp. 1451.
Lunge, dansk adlig ätt från 1200-talet, utslocknade
på svärdssidan 1480, men dess sista kvinnliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
