Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lunds universitet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1439 Lundy–Lunga 1440
docent i latin 1802, e. o. adjunkt i ”litteræ
humaniores” 1809 och professor i latinsk vältalighet
och poesi 1813 vid Uppsala universitet. Han höll,
å dettas vägnar, latinska tal med anledning af
änkedrottning Sofia Magdalenas död och jubelfesten
1830. S. å. blef L. teol. doktor och utnämndes 1831
till kyrkoherde i Munktorp, Västerås stift, hvilken
befattning han 1834 tillträdde. Redan 1836 erhöll han
dock för sjuklighet befrielse från pastoralvården. Han
presiderade vid prästmötet i Västerås 1842, men
framträdde för öfrigt föga i det offentliga. –
Utom akademiska afhandlingar och program, tal samt
dikter vid högtidliga tillfällen, allt på latin,
efterlämnade L. blott några strödda recensioner
samt ett inträdestal i Vitt. hist. o. ant. akad. (af
hvilken han blef led. 1831): Om romerska vältaligheten
vid Upsala universitet under 17:de och 18:de seklerna.
–rn.*
Lundy [la′ndi], Benjamin, nordamerikansk filantrop,
abolitionist, f. 1789 i Hardwick, New Jersey, d. 1839
i Lowell, Illinois, tillhörde en kväkarfamilj,
fick som sadelmakarlärling i Virginia (1808–12)
starka intryck af negerslafveriets ohygglighet
och stiftade 1815 i S:t Clairsville, Ohio, den
måhända första anti-slafveriföreningen i Förenta
staterna. L. började 1821 i Mount Pleasant, Ohio, utge
en mot negerslafveriet riktad agitationstidskrift,
”The genius of universal emancipation”, som
sedermera förvandlades till veckotidning och
fick stor spridning. Till medredaktör hade han
1829-30 W. L. Garrison (se d. o.), som genom L:s
inflytande förmåddes att liksom denne helt egna sig
åt abolitionismens sak. L. företog, delvis till fots,
vidsträckta agitationsresor och besökte äfven Haiti,
Canada och Texas för att söka lämplig plats för en
koloni af frigjorda slafvar. 1827 blef han öfverfallen
och svårt skadad af en slafhandlare. L. utgaf
1837–38 i Philadelphia abolitionisttidskriften "The
national enquirer" och fick där sin egendom förstörd
af upphetsad pöbel (maj 1838). Han anses vara den
förste, som genom abolitionistiska tidningar och
föredrag bedref propaganda mot negerslafveriet
i Förenta staterna. Jfr Th. Earle, ”The life,
travels and opinions of Benjamin L.” (1847).
V. S–g.
Lundörrsfjällen, fjällparti i Jämtland, s. om
Ottsjön och Vålåns dalgång, nå en höjd af 1,503 m.
och begränsas i ö. af fjällporten Lundörren (880
m.). Den från detta fjäll kommande ån Röfran
(ett tillflöde till Ljungan) störtar sig omkr. 5 km.
från byn Tossåsen brusande ned i en klyfta,
bildande ett vildt fall, omkr. 12 m. högt, kalladt
Djäfvulshålan l. Röfrafallet.
Wbg.
Lunel [lynä′l], stad i franska dep. Hérault
(Languedoc), vid Vidourle, Lyonjärnvägen och
Lunelkanalen (11 km.), som sätter staden i
förbindelse med Rhône, Medelhafvet och Canal du
Midi. 6,712 inv. (1901; som kommun 7,532).
Collège, vinodling och tillverkning af absint samt
ett likörvin, muskat-Lunel. Handel med vin, spritvaror
och russin.
(J. F. N.)
Lunelkanalen [lynä′l-]. Se Lunel.
Lunett, fr. lunette. Se Lynett.
Lunéville [lynevi′l], stad i franska
dep. Meurthe-et-Moselle, vid föreningen af
floderna Meurthe och Vezouse samt vid östbanan
till Strassburg. 19,199 inv. (1906). L. är
en vacker och regelbundet byggd stad. Det af
hertig Leopold af Lothringen 1703–06 byggda, af
konung Stanislaus Leszczyński förskönade slottet
är nu kavallerikasern. Collège, bibliotek,
museum. Tillverkning af järnvägsmateriel,
motorfordon, porslin, ylle- och bomullsväfnader,
broderier, handskar m. m. L. var 1702–37 hertigarnas
af Lothringen residens. 1766 förenades det med
Frankrike. I historien är staden bekant genom den
fred, som Franska republiken (underhandlare: Josef
Bonaparte) och Tyska riket (underhandlare: Cobenzl)
slöto 9 febr. 1801 på grundvalen af freden i Campo
Formio. Belgien och vänstra Rhenstranden afträddes
till Frankrike, Milano och Mantua till Cisalpinska
republiken, Venezia jämte område ända till Adige
samt Istrien och Dalmatien jämte Cattaro till
Österrike. Hertigen af Modena erhöll Breisgau. Parma
skulle efter sin hertigs död (som inträffade 1802)
tillfalla Frankrike, hvaremot arfprinsen Ludvig,
spanske konungen Karl IV:s måg, erhöll Toscana under
titel konungariket Etrurien, och Toscanas storhertig,
Ferdinand, skulle få ersättning i Tyskland.
(J. F. N.)
Lunga (lat. pu′lmo). 1. Anat., den form af
andnings- l. respirationsorgan, hvari hos högre
luftandande djur och hos människan det
hufvudsakliga utbytet emellan blodgaser och luft eger
rum. Dessa organ äro hos människan pariga: en
höger och en vänster lunga. Den högra är något
större och tyngre än den vänstra (11 : 10).
Fig. 1. Människolungor (framifrån).
Substansen är mjuk, svampig, seg och i hög grad
elastisk. Friska lungor flyta på vattnet, när
andning egt rum med dem (ty efter första andedraget
tömmes aldrig luften fullständigt ur lungorna).
Lungor af foster, som icke andats, sjunka däri.
Lungornas färg är i barndomen blekt rosenröd,
men med åren bli de såväl öfverallt mörkare som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
