Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua / 1285-1286 (1912) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luftballong ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den i trasor med hvassa redskap. J. Montgolfier
uppsände 19 sept. s. å. i Versailles en ballong,
under hvilken var fäst en bur med tre lefvande djur
(får, tupp och anka). Dessa kommo ner oskadda. De
första människor, som företogo en färd i luftballong,
voro naturforskaren Pilâtre de Rozier och markis
d’Arlandes. I en stor, praktfull ballong, konstruerad
af E. Montgolfier, foro de 21 nov. s. å. från
Boulogneskogen öfver en stor del af Paris. De hade
värmekälla med sig: en under ballongöppningen
hängande metalltrådskorg, i hvilken kol brunno. l
dec. s. å. gjorde Charles och den ene Robert ett par
timmars färd från Paris med en vätgasfylld ballong,
vid hvars inrättande flera viktiga förbättringar
införts: nät, ventil, gondol med ballast, ankare,
barometer, tygets indränkning med gummi o. s. v. Under
den närmast följande tiden skilde man på två slag af
ballonger, namngifna efter uppfinnarna: montgolfière
(som för luftens upphettande har en glödpanna under
sig och kring denna ett galleri för passagerarna;
fig. 5) och charlière (vätgasballong med
gondol för luftfararna; fig. 6). Blanchard försökte
i mars 1781 en ballong, å hvars gondol han hade
anbragt styrinrättning och ett slags åror. 7 jan. 1785
gjorde han jämte amerikanen Jeffries en lika djärf
som äfventyrlig ballongfärd öfver Engelska kanalen
(se Blanchard, François). I juni s. å. omkom
Pilâtre de Rozier vid ett motsvarande försök, i det
hans "carlo-montgolfière" (en charlière ofvanpå en
montgolfière) störtade ned. Bland tidigare luftresor
voro dessa de märkligaste. Redan inom 2 år hade
luftseglingen blifvit ett yrke, som gaf företagsamma
idkare deras utkomst. Man öfverbjöd hvarandra i
omväxlande kombinationer för att roa allmänheten vid
offentliga fester. Några uppstego t. o. m. ridande på
en i gondolen stående häst. Garnerin anordnade först
(1807) kvällsfärder med afbrännande af fyrverkeri
från gondolen. Blanchard lät (1793) en fallskärm (se
d. o.) ingå i ballongens konstruktion, och Garnerin
nedsteg (1797) lyckligt medelst en lösgjord sådan,
hvilket många sedan gjort efter. Fallskärmarna
befunnos kränga betänkligt till följd af luftens
motstånd, men denna olägenhet afhjälptes snart genom
anbringande af ett hål upptill i skärmen. Det enda
egentliga framsteg, som på länge gjordes i ballongens
inrättning, var den af Charles Green 1821 införda,
metoden att till fyllande nyttja lysgas. Bland
äldre framgångsrika aeronauter (luftseglare)
märkas engelsmännen Ch. Green (hvilken gjorde 526
uppstigningar) och Coxwell, amerikanen J. Wise samt
fransmännen Jules, Louis och Eugène Godard. Bland i
Sverige uppträdande aeronauter synes den tidigaste
varit en Robertson, som uppsteg i Stockholm
1805. Luftseglaren Tardini

Fig. 6. Charlière.

gjorde 1851 därstädes några uppmärksammade
ballongfärder, åtföljd af mekanikern Per Ambjörn
Sparre. Luftseglingen i friballong har hittills icke
kräft något större antal offer af människolif.

Man fann småningom, att frifärder i ballong, om
de utfördes under vederbörliga försiktighetsmått,
vid gynnsam väderlek och med god materiel, voro
tämligen ofarliga, hvarför de kommo till vidsträckt
användning för åtskilliga ändamål. Först och främst
har vetenskapen skördat rika frukter af luftresor,
företagna i syfte att undersöka den jorden omgifvande
atmosfären och där studera en mängd företeelser inom
fysikens och meteorologiens område. Redan 18?4 gjorde
Gay-Lussac och Biot två berömda ballongfärder från
Paris, hvarunder de uppstego till 6,500 m. höjd och
samlade observationer öfver luftens temperatur, tryck
och sammansättning, jordmagnetismen m. m. J. Glaisher
företog 1862–66 i England 28 ballonguppstigningar
för vetenskapligt ändamål, hvilkas resultat särskildt
belyste den vertikala temperaturfördelningen i
atmosfären. Assmann och Hergesell i Tyskland ha
under senare tid varit förgångsmän för ballongens
användande inom meteorologien, till hvars viktigaste
forskningsmedel den kan räknas. Man har med bemannad
friballong nått mycket betydande höjder. 1875 uppstego
Crocé-Spinelli, Sivel och Tissandier till 8,600
m. höjd, hvarvid dock de två förstnämnde kväfdes i den
förtunnade luften. Vid höjdfärder, som äro afsedda att
sträcka sig öfver 5,000 m., medföres numera i gondolen
komprimerad syrgas för inandning, hvilket upphäfver

Fig. 7. S. A. Andrées polarballong "Örnen" ögonblicket efter det den lämnat ballonghuset.

de menliga fysiologiska verkningarna af den
syrefattiga, alltför torra luften i atmosfärens öfre
regioner. Berson och Süring uppnådde 31 juli 1901 med
ballongen "Preussen" (8,400 kbm.) ej mindre än 10,800
m., hvilken höjd hittills ej af någon luftseglare
öfverskridits. Registrerballonger nå dock betydligt
högre, ofta öfver 20,000 m. (29,000

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>