Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luftballong ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
luftfyllda styrorgan intar ett stadigt läge äfven i
hård vind. Vetenskapliga ändamål tjänar den lilla
registrerballongen (fr. ballon sonde; fig. 4), som
belastas med själfregistrerande baro-hygro-termograf
och andra instrument samt kan
uppsändas till de högsta luftlagren. Pilotballong
plägar man kalla en liten ballong af papper eller
gummi, som uppsändes för att undersöka vindriktningen
i och för en ballonguppstigning e. d.
Fig. 3. Fjättrad drakballong, system Parseval-Sigsfeld.
Fig. 4. Två hopkopplade registrerballonger.
Fig. 5. Montgolfière under uppstigning.
Historik. I jämbredd med försöken att eftergöra
fåglarnas flykt (se Flygmaskin) gingo sedan
medeltidens slut funderingar öfver möjligheten att
segla med farkost i luften. Men det stannade länge
vid fantastiska förslag, vittnande om brist på all
insikt. En aning om problemets rätta lösning röjde
först jesuiten Francis de Lana med sitt projekt
(1670) att anskaffa fyra mycket stora kulor af
ytterst tunn kopparplåt, länsa dem på luft och
låta dem uppbära en båt med vidfäst segel. Men han
insåg ej, att så stora och tunna kulor icke skulle
kunna bära sin egen vikt utan att falla i stycken,
mycket mindre då utstå den yttre atmosfärens tryck,
sedan de blifvit lufttomma. Det var Frankrike, som
skulle få hedern af uppgiftens lösning. Bröderna
Étienne och Joseph Montgolfier,
två vetenskapligt
bildade pappersfabrikanter i Annonay, hade fäst sig
vid sådana fakta som skyarnas sväfvande och rökens
uppstigande. De drogo den slutsatsen, att, om någon
dylik ånga inneslötes i en säck, den senare skulle
stiga med upp i luften. Efter försök med några
gaser trodde de sig ha funnit, att röken efter
bränd halm och ull vore af en särskild "elektrisk"
natur, egnad att drifva den kraftigare uppåt. De
konstruerade då en nedtill öppen ballong af lärft,
öfverdragen med papper, hvilken, fylld med röken från
en på marken tänd halmeld, uppsteg i Annonay 5 juni
1783 under en folkmassas ofantliga jubel. Ballongen
nådde 500 m. höjd och nedföll efter 10 minuter på
en fjärdingsvägs afstånd. Man insåg snart, att det
icke var "röken", som förde ballongen uppåt, utan
helt enkelt den omständigheten, att luften inuti
densamma förtunnats genom upphettningen. Experimentet
väckte uppmärksamhet öfver hela Europa. I Paris
öppnade man strax subskription för ett nytt
försök. Ballongen tillverkades af de två fysiske
instrumentmakarna Robert, och till dess fyllande
föreslog den utmärkte fysikern J. A. C. Charles (se
d. o.) att använda vätgas (ett då föga kändt ämne,
som emellertid 1766 af Cavendish uppvisats vara många
gånger lättare än luften). Under stora
svårigheter framställde Charles den nödiga mängden
vätgas, och ballongen uppsteg från Marsfältet i
300,000 människors åsyn 27 aug. 1783. Efter 3/4 timme
nedföll den, rämnad, 25 km. därifrån på ett fält,
hvarest de förskräckte bönderna refvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
