Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lactarius - Lactas ferrosus - Lactuca - Lactucarium - Lactucin - Lacus - Lacy, von. 1. Peter von L., 2. Franz Moritz von L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lactas ferrosus-Lacy
766
ning kunna emellertid äfven do skarpt smakande arterna
förtäras. G-
L-ra.
Lactas ferrösus, F c r r o l a k t a t. Se Järnpulver.
Lactuca. Se Lactucarium.
Lactucärium (Laclucarium ancjlicum Pharmacopsea
Suecica Ed. VI), /arm., med., kallas intorkad
mjölksaft af Ladu ca virosa L., l a k t u k,
m. fl. Lactuca-arter. Laktukcn växer vild i
lusksnår å bergiga stålen i södra cch västra
delen af Europas kontinent samt i England. I dessa
örters gröna växtdelar finnes en hvit, gräddlik,
opiumluktande mjölksaft, ymnigast under blomningen,
då mjölksaften företrädesvis uppsamlas. Därvid
tillgår så, att inristningar göras i stjälken,
hvarefter den utflytande saften i beröring med luften
snart blir öfverdragen med en rostfärgad hinna. Den
halftorkade mjölksaften afskrapas från stjälken,
samlas i glas- eller lerkärl samt undergår i dem
en vidare torkning. Sålunda erhållet lactu-carium
förekommer i form af bruna, rödbruna eller på ytan
askgråa bitar eller smärre, korniga klumpar, som
i färskt tillstånd lukta snarlikt opium och ha en
bitter, rifvande smak. Den i sådan form i handeln
förekommande drogen var farmakopéns Lactucarium och
erhölls hufvudsakligen från England (däraf namnet
anglicum). Från Tyskland kom drogen i form af mera
kompakta, mindre klot eller segment af sådana. - Med
det rätta lactucarium må icke förväxlas L. gallicum
(Thridax), som erhållcs genom afdunstning af
stjälkarnas utpressade saft och vanligen utgöres af
en svart extraktlik massa. - I lactucarium finnas
många olika ämnen. Den verksamma beståndsdelen har
kallats laktncm. Lactucarium var redan i forntiden
kändt (af Dioscorides) som sömngifvande, men dess
verkan är ganska osäker, hvarför det numera ej
begagnas och uteslutits ur svenska farmakopén.
O. T. S. (C. G. S.)
Lactucin, farm. Se Lactucarium.
La’cus, lat., sjö. - L. alban u s. Se A l b a-no
ber gen. - L. asphaltites. Se Döda hafvet. -
L. benäcus. Se Gärda-sjön. - L. brigantinus. Se
Bodensjön. - L. c i m i’n i u s. Se C i m i n o. -
L. C u’r t i u s, "Curtiusvattnet", på Forum Romanum,
så benämnd efter den unge sabinske riddaren Marcus
Curtius (se C u r t i u s 1), som efter sagan för att
frälsa Rom, med sin häst störtade sig i en spricka,
som uppstått på Forum. Platsen inhägnades som helig,
och förbigående offrade småmynt, såsom vanlig i heliga
källor och vatten. Csesar lät betäcka platsen med
travertinplattor i form af en triangel (6x9 m.). I
midten fanns en tolfhörnig brunnsinfattning. Där
höjde sig en cylindrisk bas, som måhända bar den
kommunala frihetens sinnebild, Marsyasstatyn (se
Marsyas). I april 1904 fann man kvarlefvorna af
platsen. - L. Fucinus. Se Celano. - L. Juturrn8e,
lat. ("Juhirnas källa"). Bredvid Castorstemplet på
Forum Romanum fanns ett område, helgadt åt källnymfen
Juturna, bcskydda-rinna af en brunn på Forum, som före
den första romerska vattenledningens tillkonst 312
f. Kr. var ytterst viktig för tillfredsställande af
stadens vatten-behof. Vid denna källa, säger sagan,
visade sig Dioskurerna, Castor och Pollux, samma dag
som romarna vunno slaget vid Reffillus och förkunnade
segerbudskapet. Ur denna källa måste vestalerna hvarje
dag hämta vatten. Strax bredvid brunnen
var en fyrkantig bassäng, som senare omgafs med
en hvit marmorinfattning. Ännu i kristen tid hade
platsen högt anseende, till dess bigotteriet tog
öfverhand och källan och bassängen fylldes med
bitarna af de statyer, som smyckat platsen. En
offentlig latrin upprättades där, och vid platsens
utgräfning 1900 fann man tydliga spår af densamma. -
L. L a’r i u s. Se Co m os j ön. - L. L e m än u
s. Se Genévesjön. - L. Lucrlnus. Se L u-c r i n u
s l a c u s. - L. M se ö t i s. Se M a i o-t i s. -
L. M a r e ö t i s. Se B i r k e t e l - M a r-j u
t. - L. P a l i c ö r u m. Se M i n e o. - L. s a-b
a 11 n u s. Se B r a c c i a n o. - L. S e b i’n n
u s. Se Iseo-sjön. - L. Verbänus. Se Lago m a g g i
o r e. - L. v o l s i n i e’n s i s. Se B o 1-sena.
J-C.
Lacy |"la’si], von (oriktigt Lascy). - 1. Peter von
L., grefve, rysk fältherre, f. 1678 uti irländska
grefsk. Limerick, d. 1751 i Riga, härstammade från
en normandisk släkt. Han följde 1691 den afsatte
konung Jakob II till Frankrike, började där sin
militära bana under Ca-tinat samt trädde efter
hvartannat i österrikisk, polsk och" slutligen
rysk krigstjänst. Han sårades vid Poltava 1709,
fick 1719 befälet öfver den ryska flottafdcl-ning,
som härjade Roslagens och Norrlands kuster, samt
1721 öf-verbefälet öfver den ryska galärflottan
vid de förnyade härjningarna af norrländska kusten,
var i början af polska tronföljdskriget (1733-35)
general en chef för ryska armén samt kämpade under
1736-39 års turkiska krig framgångsrikt på Krim. Under
de ryska fälttågen i Finland 1741-42 var han den
ryska arméns öfverbefälhafvare, vann 23 aug. 1741
slaget vid Villmanstrand och mottog 24 aug. 1742
den föga underlägsna svenska härens kapitulation
i Helsingfors. I juni 1743 lyckades han med en rysk
galäreskader smyga sig förbi den svenska örlogsflottan
ut ur Finska viken samt förena sig med Keiths förut
utlupna galärer; endast det skyndsamma afslutandet
af preliminärfreden i Åbo hindrade nya härjningar af
svenska östkusten. L. blef därefter guvernör öfver
Livland. - 2. FranzMo-ritz von L., den föregåendes
son, grefve, österrikisk fältmarskalk, f. 1725 i
Petersburg, d. 1801 i Wien, blef 1750 öfverste i
österrikisk tjänst. Under sjuåriga kriget utmärkte
han sig bl. a. 1757 i slagen vid Prag och Breslau och
samlade efter bataljen vid Leuthen den österrikiska
härens spillror. Utnämnd till fältmarskalklöjtnant,
ledde L., i egenskap af generalkvartermästare hos
fältmarskalk Daun, undsättningen af Olmiitz och
uppgjorde planen till öfverrumpMngen vid Hochkirch
s. å. samt vid Maxen 1759. Sistnämnda år befordrades
L. till "feldzeugmeister". Under fälttåget. 1760
blef L., jämte Daun, genom en skicklig marsch från
Schles;en till Sachsen, Dresdens räddare (i juli),
och i början af okt. s. å. framträngde han med en
själfständig kår till Berlin, sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
