Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lacroix. 1. Jean Paul L. - Lacroix, 2. Jules L. - Lacroix, François Antoine Alfred - Lacroix' salong - Lacroma - Lacrosse - La Crosse - La Cruz, Cano y Olmedilla, Ramón de. Se Cruz - Lactantius, Firmianus - Lactarius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
763
Lacroix-Lactarius
764
och fyrtio) romaner, författade mestadels på
1830-och 184O-talen, må nämnas Les deux fous
(med ämne från Ludvig Xll:s tid), La danse macabre
(1400-talet), Ulwmnie au masque de f er, La folie
d’0rléans (Ludvig XIV:s tid), La com-tesse de
Chaiseul-Praslin (Ludvig X\7:s tid) och Un divorce
(under första kejsardömet). På skilda områden af
kulturhistorien utarbetade L. en mängd arbeten,
delvis .af stort värde, bl. a. Hisloire du XVL.c
siécle en France (4 bd, 1834 -35), Histoire de la
ville de Soissons (2 bd, 1837-38, i förening med
H. Martin), Le moyen-dge et la renaissance (5 bd,
1847- 52), Livré (Vor des méliers (7 bd, 1850-54),
de båda sistnämnda i förening med F. Séré, Histoire
de la pros’itu’ion cliez tons Ics peuplcs du monde
(6 lod, 1851-54, under pseudonymen Pierre Dufour) och
Coslnmes Jiisloriques de la France (10 bd, 1852). Af
hans ofvaunämnda stora verk "Le moyen-åge et la
renaissance" har sedermera i flera uppl. utgifvits
en populär publikation i 4 bd med titlarna Les arts
au moyen äge et å Vépoque de la renaissance (1868),
Moeurs, usaqes et costumes au moyen äge etc. (1871),
V le mill!aire et religieuse au m. å. etc. (1873)
och Sciences et leltres au m. å. etc. (1877). Vidare
märkas hans XVIlLme siécfa. Institutions, usages
et costumes. France 1700-1789 (1874), XVIILme
siécle. Leltres, sciences et arts. France 1700-
1789 (1878), XVII:me siécle. Institutions, usages
et costumes. France 1590-1700 (1880) och XVILme
siécle. Lettres, sciences et arts. France 1590-1700
(1882) samt Lovis XII et Anne de Bretagne. Chronique
de Vhistoire de France (s. å.) och Directoire,
consulot et empire. Moeurs et usages etc. France
1795-1815 (1884). L:s kulturhistoriska arbeten äro
praktverk försedda med ypperliga illustrationer i
kromolitografi och trägravyr. Slutligen må nämnas
Hisloire polilique, anecdolique et popu-laire de
Napoleon III (4 bd, 1853-54; "Napoleon III:s och
napoleonidernas historia", 1856-57), Histoire de la
vie et du régne de Nicolas I (d. l-8, 1834-75), en
mängd bibliografiska verk, bland hvilka "Bibliothéque
de Solcinne" (6 bd, 1843-45) intager hedersplatsen,
en bibliografi öfver Rcstif de la Bretonne (1875),
kritiska upplagor af Cléinent Marot, Rabelais, La
Fontaine m. fl. samt en massa tidskriftsuppsatser.
2. Jules L., den föregåendes broder, fransk
författare, f. 1809 i Paris, d. där 1887, utgaf
so-nettsamlingarna Les perrenches (1834) och Uannée
infåme (1872), en mäned romaner, versdramerna
Le testament de César (1849), Valéria (1851)
och La jeunesse de Louis XI (1859) och berömda
öfversätt-ningar af Sofoklcs’ "Oidipus" (1858) och
Shaksperes "Macbeth" (1830) och "Kung Lear" (1868).
Lacroix [lakrcja’], Fran9ois Antoine Alfred, fransk
mineralen, f. 1863, professor i mineralogi vid Museum»
d’histoire naturelle i Jardin
des plantes och direktör för dess mineralogiska
laboratorium. Han är medlem af Institutet (1904)
och ordf. i Société géologique de France (1910). L:s
rapport (1902) öfver verkningarna af Mont Pelés
utbrott på Martinique var ett särdeles viktigt
bidra u-till vulkanforskningen 1906 studerade han
Vesu-vius’ våldsamma utbrott. Bland hans skrifter
märkas Minéralogie de France et de ses colonies
(1893), Étude sur le métamorphisme au contact des
rochca volcaniques (1894) och Sur 1’application de la
m< -thode expérimentale d Vétude des roches éruptivcs
(1902).
Lacroix’ salong [la’krωas], lokal i Stockholm för
konserter, baler, teaterföreställningar, politiska
möten, föreläsningar o. d., inrättades 1844 af
konditor F. de Lacroix. Salongen var belägen i
huset n:r 15 vid Brunkebergstorg, numera Stockholms
Handtverksförenings hus (sedan 1870), där restaurant
"Runan", som i viss mån upptagit sin föregångares
traditioner, nu är belägen. Jfr Marsoroligheterna
och Stockholms teatrar.
Lacroma [lakråma; genom omkastning af Marco]
l. Lokrum, liten dalmatisk ö strax s. om
Ragusa, märklig för sin vackra subtropiska
vegetation. S. om det öfvergifna Fort royal
ligger det forna benediktinklostret S. Marco,
som af ärkehertig (sedermera kejsar) Maximilian
inreddes till ett litet slott, sedermera bebodt
äfven af kronprins Rudolf och efter hans död (1889)
järnte ön af kejsaren skänkt till dominikanorden.
Wbg.
Lacrosse [lakrå’s], fr. Se Bollspel, sp. 1027.
La Crosse [ləkrå’s], stad i nordamerikanska staten
Wisconsin, vid östra stranden af Mississippi och
mynningen af floderna La Crosse och Black river
samt vid en viktig järnvägsknut. 30,417 inv. (1910),
hvaraf flera tusen norrmän. Katolsk biskop. Högskola,
statens normalskola. Liflig industri, företrädesvis
sågverk och kvarnar. L. blef stad 1856.
J. F. N.
La Cruz, Cano y Olmedilla [-kroth ka’nå i
ål-medi’lja], Ram ön de. Se Cruz.
Lactantius, Firmianus, lärjunge af Arnobius,
var först retor och språklärare i Bitynien samt efter
317 lärare åt Konstantin den stores son Crispus. Han
författade åtskilliga skrifter, Divinæ institutiones
(i 7 böcker) m. fl., med ändamål att utlägga och
befästa den kristna läran. L. utmärker sig mindre
genom dogmatisk-filosofisk grundlighet än genom klar
och redig framställning samt nästan fornklassiskt
språk, som starkt påminner om Ciceros ("den kristne
Cicero").
R. Tdh.
Lactarius, Risk a, Brötling, bot., svampsläkte af
fam. Agaricacecc, inom hvilken det jämte Russula
bildar en särskild afdelning, utmärkt af fruktkroppens
spröda (icke fibrösa) beskaffenhet. Från Russula
(se K r ä m l a) skiljes Lactarius genom förekomst
af hvit eller gu!röd mjölksaft. Arterna, som kallas
riskor eller brötlingar, förekomma på efter-somniaren
eller hösten i skogar och lundar. Många arter ha en
skarp smak och äro giftiga, såsom L. rufus (pepparris
k a 1. giftig b röt lin g) och L. torminosus (s k ä
g g r i s k a), några äro läckra matsvampar, såsom
L. deliciosus (läckra r i s k a n 1. blodrisk a) och
L. volcmus (m a n-delriska 1. mild b r ö 11 i n g);
efter förväll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
