Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärnröta - Kärnsjön - Kärnskugga - Kärnsköra - Kärnspole - Kärnspricka - Kärnstam - Kärnstycke - Kärnsvampar - Kärnten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
589
Kärnsjön-Kärnten
590
hos lefvande träd, hvilken yttrar sig däri,
att kärnveden genom fortgående upplösning af
cellväfnaderna förvandlas till en rödbrun, torfartad
massa, som lätt sönderfaller till pulver. Sjukdomen
framkallas af parasitsvampar (i synnerhet tickor),
som intränga i träden genom rötterna eller genom
sår efter yttre skador (såsom af brytning af toppen
eller af större grenar). I senare fallet utbreder sig
kärnrötan från det skadade stället till trädets inre
delar. Tager rötan sin början i roten, stiger den
uppåt inuti stammen och kan då vinna öfverhand, utan
att ge sig till känna genom något yttre tecken eller
i väsentlig mån skada trädets tillväxt. Men genom
blåst eller snö afbrytas i dylikt fall lätteligen
yngre träd. Don ruttnade veden hos löfträd antager
ofta en hvitaktig färg. Jfr P o l y p o r u s.
(G. L-m.)
Kärnsjön, insjö i norra Bohus län, genomfluten af
örekilsälfven. Längden är nära l mil, bredden högst
l/s mil.
Kärnskugga, det parti af skuggan af ett, t. ex. från
ett fönster, belyst föremål, som ej erhåller
omedelbart ljus från någon del af fönstret. Till
detta parti sluter sig en smal rand, som erhåller
ljus blott från fönstrets öfre del, till denna åter
en annan, som erhåller ljus från den närmast lägre
o. s. v. ända till slagskuggans yttersta gräns, dit
ljuset faller från hela fönstret. Den yttre, närmast
ett dagerparti befintliga delen af slagskuggan kallas
i motsats till kärnskuggan halfskugga. Upk.*
Kärnsköra, Kärnspricka, öppen ring i ett timmer
består däruti, att en del af safringarna lossnat
från de öfriga, så att en cirkelformig spricka
uppkommit i det inre af trädet. Kärnsköran
sträcker sig sällan rundtorn hela safringen, utan
upptager vanligen endast en större eller mindre
del af cirkeln. Vanligtvis förekommer kärnsköran
endast nere vid trädets rot. Stundom följer den ej
safringen i cirkelform, utan går diametralt genom
stammens kärna. I Norrland äro de kända under
namnet vindsköror. Dessa sköror eller sprickor,
som de vanligen kallas, ha uppstått därigenom, att
virket i trädets inre delar torkat och sammandragit
sig. Sådana sprickor förekomma särskildt i gamla träd
och nedsätta i mycket hög grad trädens kvalitet och
därmed deras värde. Våra odrifna äldre skogar, som äro
120 å 200 år gamla, ja ännu äldre, ha härigenom ofta
ett sämre kvalitetutfall, än man skulle kunna vänta.
J. G. B. (W. E-n.)
Kärnspole, bot. Se Kärn delning, sp. 582.
Kärnspricka. Se Kärnsköra.
Kärnstam. Se Kärntråd.
Kärnstycke, Kärnstycksformning. Se Gjutning, sp. 1233.
Kärnsvampar, Pyrenomycetes, bot., ett gemensamt
namn för de askornycctcr, som ha slutna fruktkroppar
(perilhecium, se d. o.).
Kärnten [kä’-], kronland i Österrikisk-ungerska
monarkien, med titeln hertigdöme, har en areal
af 10,333 kvkm. samt omges i n. af Salzburg och
Steiermark, i ö. af Steiermark, i s. af Krain, Görz
och Italien, i v. af Tyrolen. Med undantag af några
smärre slätter kring floddalarna i det inre är landet
h. o. h. uppfylldt af Alperna, inom hvilkas system
floden Drava där bildar ett viktigt gränsmärke. Norr
om densamma ligga partier af gnejsalperna, i s. de
till triassystemet hörande södra kalkalperna. Till
de förra höra Hohe Tauern med
de glaciärhöljda Grossglockner (3,798 m.), Stora
Hochalmspitze (3,355 mj, Hochnarr (3,258 m.), Ankogel
(3,253 m.), Sonnblick (3,106 m.) samt Hafnereck
(3,061 m.) med alpernas östligaste glaciär. Ö. om Hohe
Tauern vidtager Noriska alpernas västra afdelning,
de s. k. Gurkalperna (med Eisenhut 2,441 m.),
som genom den skarpt markerade Neumarktsänkan
(genomdragen af järnvägen från Murdalen till
Klagenfurt) skiljas från Lavanttaler-alperna i
kronlandets nordöstra hörn. – Kalk-alperna i K:s
västra del äro genom Gail, en biflod till Mur, delade
i två parallella kedjor, Gailtal-alperna (se Gail)
n. om floden, och de Karniska alperna (Kollinkogel,
2,813 m.). De fortsättas af Karavankerna (se d. o.),
som gå på gränsen mot Krain. Vattendragen äro många
och stå nästan alla i förbindelse med Drava, som från
v. till ö. genomströmmar hela K. Bland dess tillflöden
märkas från högra sidan Gail, från den vänstra Möll,
Lieser, Gurk och Lavant. Utmed norra stranden ligga
Millstädt-, Ossiach- och Wörthsjöarna. Den sistnämnda
trafikeras af ångare, men de öfriga vattnen, äfven
Drava själf, medgifva endast timmerflottning. Klimatet
är i n. och n. v. tämligen rått, i Nedre K. (östra
och sydöstra delen) mildare; varmast är det i
Lavantdalen. Medelårstemperaturen är i Klagenfurt
(450 m. ö. h.) 7,2° (jan. -6,3°, juli 18,8°), men vid
foten af Grossglockner 4,7°. Nederbörden är betydlig:
i Klagenfurt 960 mm., i Raibl uti Karniska alperna
2,180 mm. – Befolkningen utgjorde 1900 367,324
pers. och beräknades 1907 till 376,669 pers.;
25,1 proc. däraf voro slovener, resten tyskar. 5,5
proc. voro protestanter, de öfriga katoliker – en
anmärkningsvärd olikhet mot förhållandet i slutet
af 16:e årh., då protestanterna utgjorde 95 proc. Af
bildningsanstalter finnas 3 högre gymnasier, 1 högre
realskola, 1 lärarseminarium, 1 prästseminarium,
några yrkesskolor samt 377 folkskolor. – Af arealen
äro nära 91 proc. produktiv mark, nämligen 14,1
proc. åker och
 |
| Kvinna af folket i högtidsdräkt, från Gaildalen i Kärnten. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
