Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärnten - Kärnteorien - Kärntråd - Kärnträd - Kärntyp - Kärnved - Kärnvinge - Kärnäkoski - Käromål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
maskiner till ståltråd och stift, bildar också
tyngdpunkten inom industrien. I Ferlach finnes en
vapenfabrik. K:s stål (brescla- och bessemer-)
står högt på världsmarknaden. Äfven på andra
områden, t. ex. i kläde (Viktring) och läder
(Klagenfurt), gör sig storslöjden gällande. Handel
och samfärdsel understödjas af goda kommunikationer,
af hvilka må nämnas en järnvägslinje genom hela
Dravadalen och en annan, som förenar mellersta
Donautrakterna med Italien. I landets utförsel
märkas hufvudsakligen bergverksprodukter, timmer
och nötboskap, i införseln spannmål och hvarjehanda
manufakturgods. För administrationen är K. indeladt
i 8 kretsar, nämligen hufvudstaden Klagenfurt
och 7 landtkretsar. Landtdagens medlemmar äro
43, representanterna i österrikiska riksrådets
deputeradekammare 10, nämligen 1 representant
för de store jordegarna, 3 för städerna, 1 för
handelskammaren i Klagenfurt, 4 för landskommunerna
och 1 utsedd genom samfällda val. I kyrkligt hänseende
utgör K. stiftet Gurk (med biskopssäte i Klagenfurt)
och lyder under ärkestiftet i Salzburg. Judiciella
ärenden handläggas i första instansen vid
landesgericht i Klagenfurt samt 28 kretsdomstolar,
i den andra vid öfverdomstolen i Graz. – K. har sitt
namn af karni, de tidigast kände, keltiske inbyggarna,
som vid folkvandringen måste lämna plats för slaverna,
som i sin tur vid slutet af 500-talet underkufvades af
avarerna. De senares välde bröts dock snart af Samo
(627), som förenade de spridde slaverna i v. till ett
vidsträckt rike, som efter den förnämsta platsen fick
namnet Carantania. Efter hans död sönderföll detsamma,
och endast K. stannade under hans ättlingars spira. En
af dessa, hertig Borut, sökte, då landet på nytt
ansattes af avarerna, hjälp hos bajrarna och erhöll
den (omkr. 745) mot villkor att med sitt folk öfvergå
till kristendomen. Denna blef likväl icke hemmastadd
i landet, förrän det tillika med Bajern kommit under
Karl den stores spira. Genom fördraget i Verdun
(843) tillföll K. Ludvig den tyske och 876 Karlman,
hvars son Arnulf blef hertig af K. och sedermera
tysk konung. Under honom och hans son Ludvig Barnet
utgjorde K. en del af Bajern, men skildes därifrån af
Otto II 976 och öfverlämnades, sedan det utvidgats
med Istrien och Friuli, som förläning åt Henrik I,
efter hvars död grefvarna af Rhenfranken, huset
Zähringen m. fl. voro dess härskare, tills det genom
arf tillföll Ottokar II af Böhmen (1269). Efter dennes
nederlag på Marchfältet (1278) kom K. under Rudolf af
Habsburg, förenades 1286 med Tyrolen och 1335 åter med
Österrike, som det alltsedan tillhört, med undantag
af 1809–13, då en del, Oberkärnten, innehades
af fransmännen. Sedan 1849 bildar det ett eget
"kronland".
(J. F. N.)
Kärnteorien. 1. (Fr. théorie des noyaux) Kem., en af
Laurent 1837 uppställd teori för förklaringen af de
organiska ämnenas "sammansättning. Enligt denna teori
äro eller innehålla de organiska ämnena vissa bestämda
grupper af kol- och väteatomer (noyaux fondamentaux),
uti hvilka väteatomerna kunna substitueras af
ekvivalenta mängder af andra grundämnen (t. ex. klor)
eller atomgrupper (t. ex. undersalpetersyra, amid
o. s. v.), hvilka fungera som enkla atomer. De så
uppkomna härledda kärnorna (noyaux dérivés) visa
mycken likhet med de ursprungliga och kunna, liksom
dessa, ingå additiva
föreningar med två ekvivalenter syre, klor
o. s. v. Kärnteorien antog således i de organiska
föreningarna bestämda atomgrupper, motsvarande
radikalteoriens radikaler, men inrymde möjligheten af
sub-stitution inom dessa radikaler. Denna teori har ej
spelat någon större roll i kemien, men den förberedde
och efterträddes snart af Gerhardts typteori. Ett
större arbete i kemi, L. Gmelins handbok (6:e uppl.,
1874-97), är dock uppställdt enligt kärnteorien. Jfr
Kemi, sp. 1403. - 2. Se H o-meros, sp. 1050.
1. P. T. C.*
Kärntråd, bot. Se Kärndelning, sp. 582.
Kärnträd 1. Kärnstammar kallas, till skillnad från
"ympade" 1. "förädlade" träd, sådana, som äro uppkomna
genom sådd af frön ("kärnor"). Dylika kärnstammar
uppdragas i stor mängd i handelsträdgårdar, och å dem
inympas ädlare varieteter af frukt- eller parkträd
o. s. v. O. T. S.*
Kär n ty p, elektrot., ett slag af elektrisk
transformator (se Transformatorer).
Kärnved (lat. dur amen), bot., tekn., kallas den
inre, äldre, döda veden i många träds stam, hvilken är
fastare, hårdare och har mörkare färg än den lefvande,
vattenledande "hvitveden" (se d. o.) 1. splinten, som
utgör de yngre, yttre lagren af stammens vedkropp. I
kärnvedens membraner inlagras olika ämnen, särskildt
garfämnen, som ge den en karakteristisk färg, i
synnerhet när de öfvergått till s. k. xylokromer
(vedfärgämnen); garfämnena skydda kärnveden mot
förruttnelse. I kärnveden af-lagras ofta gummi,
harts, färgämnen (t. ex. blåträ, bresilja, sandelträ)
eller oorganiska ämnen (t. ex. kalciumkarbonat hos
almen och kiselsyra hos tek-trädet). Kärnveden
är på grund af sin stora hållbarhet och mörka
färg (t. ex. ek, ebenholts, mahogny etc.) mera
använd än hvitveden till hvarjehanda ändamål inom
snickeri- och byggnadsyrkena. Flera medicinska
droger utgöras af kärnved, med förkastande
af den mindre hartsrika och därför mindre
verksamma hvitveden, t. ex. Lignvm Gua-jaci.
O. T. S. (G. L-m.)
Kärnvinge. Se Smörkärna.
Kärnäko’ski [kä’r-], by i Finland inom Savitai-pale
socken af Viborgs län, vid södra sidan af det lika
benämnda sundet mellan Saima och Kuolimon-vesi,
öfver hvilket allmänna landsvägen söderifrån
upp till S:t Michel leder. I juni 1712 slogo
svenskarna vid K. en bro och uppkastade till
brons försvar ett retranchement. Äfven under
1788-90 års krig spelade K. en roll. Efter att af
öfverste G. M. Armfelts brigad under Gustaf III:s
eget öfverbefäl ha fördrifvits från Pardakoski på
andra sidan om det frusna sundet satte ryssarna
sig 15 april 1790 fast i K., men måste efter en
skarp strid och betydliga förluster draga sig
tillbaka till Savitaipale. K. befästes därefter
och anfölls jämte Pardakoski 30 april af minst
4,000 ryssar under generallöjtnant Igelström,
men försvarades med framgång af 1,400 man af
Armfelts brigad under öfverste Jägerhorn och major
v. Vegesack. Under striden, som varade i 6 timmar,
sårades dödligt den i ryssarnas led kämpande prins
Viktor Amadeus af Anhalt-Bern-burg (Schaumburg).
O. L* L. W:sonM.
Käromål, anspråk, som i rättegång mot annan
framställes. Käromålet skall anges genom
stämningen, men kan i rättegången muntligen
eller skriftligen närmare utvecklas.
I. Afz.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
