Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Annexe IV.) Allt detta hindrar dock icke, att
J:s bok innehåller tillräckligt många enskilda
trovärdiga historiska uppgifter, för att låta oss
tämligen noggrant följa det gotiska folkets öden
från midten af 3:e årh. till författarens egen
tid. Äfven må erkännas, att enstaka partier uti
densamma, såsom skildringen af hunnerna, äro
ganska läsbara, och det på dubbelt sätt. Vid
beskrifningen af ön ”Scandza” uppräknar han
en mängd folk, som där bo, gifvande en kort
karakteristik för en del af dem. Några af dessa
folk synas vara lätt igenkännliga: ”suehans”,
svear, ”gauthigoth”, götar (västgötar), och
”ostrogothæ”, östgötar. Men de flesta namn äro
så förvanskade, att man tvistat och väl länge
kommer att tvista om deras betydelse. Bland
nordiska lärde, som egnat dessa folknamn ingående
studier, må nämnas L. Fr. Läffler, S. Bugge
och senast H. Schück. — Men J:s ”Getica”
har betydelse för oss äfven i annat afseende,
nämligen för den roll, som detta arbete en
gång spelat i vårt folks kunskap om sin egen
forntid. Den gotiska sagan förtäljer själf,
att folket utvandrat från ”Scandza”, och i det
man identifierade goter och götar och därmed
öfverförde på de senare allt hvad i ”Getica”
finnes sammanfördt från antikens författare
om geter och skyter (i hvilket senare namn man
trodde sig återfinna svearnas), erhöll man en
historia om de ”yfverborna götarnes dater” på
Kyros’, Priamos’ och Sesostris’ tider. Under
fyra århundraden har det svenska folket trott
på denna dikt och känt sig stolt däröfver. Det
enda, hvarigenom vi nu påminnas om denna våra
förfäders villfarelse, är det höga nummertalet
på Erikar i vår regentlängd. Däremot anses
nu den en tid betviflade berättelsen om
goternas utflyttning från Sverige hvila på
historisk grund. — J:s skrifter utgåfvos
första gången på 1500-talet, men först 1882
utkom, i ”Monumenta Germaniæ historica”, en
mönstergill upplaga, ombesörjd af Th. Mommsen.
P. E. F—k.
Jordanfesten. Se Grekisk-katolska kyrkan,
sp. 227, och Vatteninvigning.
Jordanmandel, bot. Se Mandel.
Jordansbad, jodhaltig stålkälla vid Amorbach
(se d. o.).
Jordartad dolomit, petrogr. Se Dolomit,
sp. 650.
Jordarter. 1. Geol., benämning för de under
den yngsta geologiska perioden, kvartärtiden,
bildade och i allmänhet löst sammanhang egande
olika slagen grus, sand, lera, torf m. fl.,
i motsats till de äldre periodernas mestadels
redan hårdnade och fasta bergarter. De ”lösa
jordarterna” eller ”lösa jordaflagringarna”
kallas med ett gemensamt namn kvartära
bildningar. De förekomma som ytbetäckning
på den allestädes därunder utbredda och
mångenstädes äfven i dagen blottade (obetäckta)
fasta berggrunden. Strängt taget, äro äfven de
kvartära bildningarna bergarter i detta ords
vidsträckta bemärkelse.
2. Landtbr. Jordens bördighet och lätthet
att odla och bearbeta växla efter dess olika
beskaffenhet i åtskilliga hänseenden, hvarför
man i agronomien skiljer mellan olika jordarter
l. jordmåner (se d. o.). Främst bero jordens
egenskaper på de ingående blandningsdelarnas art
och mängdförhållanden. Efter den blandningsdel,
som i öfvervägande grad ger jorden dess karaktär,
skiljer man således mellan klapper-, grus- (ör-, jätter-),
sand- (mosand-); ler-, märgel-, mull-
och torf- (mosstorf-, myrtorf-, dytorf-)
jord. Ingen af dessa
blandningsdelar bildar ensam ett jordlager,
utan flera förekomma alltid i blandning, och
hvilkenderas egenskaper mest framträda, beror ej
blott på deras mängdförhållande, utan äfven på
jorddelarnas groflek och kombinationen af olika
blandningsdelar. Således kan en utpräglad lerjord
innehålla t. o. m. så litet egentlig lera som
under 10 proc. Ofta anges jordartens närmare
beskaffenhet därigenom, att man i benämningen
infogar äfven den i andra rummet utmärkande
jordblandningsdelens namn. Bland mulljordarter
l. myllor skiljer man således mellan sandmylla
och lermylla, bland märgelarter mellan
sand- och lermärgel, man talar om sandhaltig lera,
lerhaltig sand o. s. v. Likaså anges genom biord
vissa jorden utmärkande egenskaper, såsom lätt
och styf lera, grof och fin sand, hvitmo,
närvaro af vissa kemiska ämnen, såsom alunjord,
vitrioljord, rostig jord, den geologiska
härkomsten, såsom rull- och krosstensgrus,
sväm- och glaciallera, eller jordens
lämplighet för vissa växter, såsom hvete-,
råg-, korn-, hafre- och ärtjord. Slutligen
förekomma åtskilliga jordartnamn, hvilka icke
ange särskilda egenskaper och ofta användas
blott i vissa orter, såsom dungjord, vesa,
mjuna. — Jordens sammansättning af de
olika mekaniska blandningsdelarna utrönes genom
mekanisk jordanalys, som består hufvudsakligen
i glödgning för att aflägsna de organiska
ämnena, isärskiljande af olika groflekar genom
sållning och slamning, hvarvid man uppdelar dem
i oorganiska och organiska samt efter grofleken
i de stoftartade delarna, finjord, och
grofjorden l. skelettet. Hvardera inverkar
på jordens fysikaliska egenskaper: luckerhet,
förmåga att genomsläppa, kvarhålla och uppsuga
vatten samt förmåga att upptaga, leda och
kvarhålla värme; finjorden inverkar äfven i
hög grad på jordens innehåll af växtnäring,
emedan dess fina partiklar jämförelsevis lätt
upplösas samt emedan den är sätet för jordens
absorptionsförmåga.
Genom kemisk jordanalys utrönes jordens
innehåll af mer eller mindre lätt lösliga ämnen,
särskildt de viktigaste växtnäringsämnena kväfve,
fosforsyra, kali och kalk, men denna undersökning
har mindre betydelse, så länge man ej kan
bestämma den mängd växtnäring, som för tillfället
eller under viss tid framåt blir tillgänglig
för växterna. Jfr Landtbrukskemi. — Jordens
mekaniska och fysikaliska egenskaper förbättras
genom jordförbättring l. melioration, hvartill
räknas dels inblandning af jordförbättringsmedel,
såsom lera eller sand på mull- och torfjord,
mull- och dyjord på ler- och sandjord samt kalk
på alla kalkfattiga jordslag, dels djupluckring,
stenbrytning och dikning. Härigenom förbättras
jordens beskaffenhet för något längre tid framåt,
utan att dock jordarten blir en annan. Gödsling
åter påverkar icke jordens mekaniska och
fysikaliska beskaffenhet eller verkar blott
för kort tid; den gagnar hufvudsakligen genom
tillförsel af lättare lösliga växtnäringsämnen;
kreatursgödsel utöfvar äfven i väsentlig grad
en fördelaktig, men de lättlösliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
