Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 115-116 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordan ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

saltartade gödselmedlen oftast en ofördelaktig
inverkan på bakterielifvet i jorden,
hvilket är af den största betydelse
för växternas upptagande af näring.
1. E. E. 2. H. J. Dft.

Jordartmetaller l. Jordmetaller, kem., en
grupp grundämnen, hvilkas oxider erhållit
namnet jordarter. Ett gemensamt kännemärke för
hithörande element är, att de ha stor frändskap
till syre, hvarför deras oxider icke förrän vid
den elektriska ugnens temperatur kunna reduceras
med kol, vätgas eller natrium. Däremot kunna
metallerna erhållas af kloriderna och natrium
samt genom elektrolys af de smälta kloriderna,
bromiderna, jodiderna eller fluoriderna. Deras
svafvelföreningar sönderdelas oftast af vatten,
till följd hvaraf hithörande metallers salter
med lösliga svafvelmetaller gifva fällningar
af oxidhydraten, när dessa äro olösliga, under
det svafvelvätegas utvecklas. Jordartmetallerna
tillhöra ganska olika grupper af grundämnen.

1) Såsom alkaliska jordartmetaller
sammanfattar man de tvåvärdiga elementen kalcium,
strontium och barium, hvilka långsamt
sönderdela vatten vid vanlig temperatur och
gifva svårlösliga, frätande baser; sulfaten
och de neutrala fosfaten samt karbonaten äro
olösliga (eller mycket svårlösliga: gips).
De lösliga salterna fällas ej af ammoniak, men
af ammoniumkarbonat. En bunsenlåga färgas
af kalciumsalter gulröd, af strontium högröd och
af barium grön. Radium, som tillhör samma grupp
och som har ännu högre atomvikt än barium, färgar
lågan karminröd. Medelst sitt alldeles olösliga
sulfat kan barium skiljas från kalcium, hvars
sulfat (gips) är svårlösligt. De alkaliska
jordartmetallerna kunna äfven åtskiljas med
hjälp af kloridernas olika löslighet i sprit.
Magnesium plägar hänföras till samma grupp, men
skiljer sig från de föregående särskildt genom
sitt olösliga, icke frätande, men alkaliskt
reagerande hydrat och sulfatets lättlöslighet.
2) Nära besläktadt med magnesium
är beryllium, det enda
tvåvärdiga elementet bland de egentliga
jordartmetallerna, hvilka utmärkas af olösliga
hydrat utan alkalisk reaktion. Hit hör
framför allt det trevärdiga aluminium, som
är allmännast och ymnigast bland jordskorpans
metaller. Dess närmaste samsläktingar, gallium,
indium och tallium, gifva sulfider, som äro
beständiga mot vatten. Fyrvärdiga äro titan
och zirkonium, det förras hydrat är en syra. 3)
De sällsynta jordartmetallerna utgöras af
en stor mängd till egenskaper och atomvikter
vanligen endast obetydligt skilda, tre- eller
fyrvärdiga element, som analytiskt karakteriseras
af oxalatens olöslighet i utspädda syror. Dessa
metaller träffas blandade i vissa sällsyntare,
företrädesvis skandinaviska och nordamerikanska
mineral; deras åtskiljande och isolering i rent
tillstånd erbjuda stora svårigheter och ha ännu
ej fullständigt genomförts. Vanligen går
man till väga på följande sätt. Några af de
sällsynta jordarterna ge med alkalisulfat
olösliga, finkristalliniska dubbelsulfat och
utfällas därför i mättad glaubersaltlösning;
de kallas ceritjordar (efter cerium, den
viktigaste hithörande metallen). Skandium bildar
en öfvergång till ytterjordarnas grupp, som
ej fälles af glaubersalt. Ceritjordarna
åtskiljas sinsemellan genom fraktionerad
kristallisation af magnesiumdubbelnitraten
eller ammoniumdubbelnitraten och utfalla då
i följande ordningsföljd: lantan, cerium,
praseodym, neodym, samarium,
europium, gadolinium. Genom sistnämnda metod
afskilde Auer v. Welsbach 1885 praseodym ur
den gamla didymen, och den förra metoden har
i Urbains hand 1907 ledt till isoleringen
af europium, en metall, som står mycket nära
samarium, men kan skiljas därifrån genom
magnesiumdubbelnitratens kristallisation med
det isomorfa vismutmagnesiunmitratet, hvars
löslighet ligger midt emellan samarium- och
europiumsalternas. Ytterjordarnas åtskiljande
sker delvis med hjälp af etylsulfatens olika
löslighet (Urbain), hvarvid terbium, dysprosium,
holmium och yttrium utkristallisera i nu nämnd
ordning, och delvis enligt s. k. basiska metoder,
särskildt upphettning af de smälta nitraten till
partiell sönderdelning. Såsom varande minst
positivt, afskiljes härvid ytterbium först i form
af olösligt, basiskt nitrat, därefter tulium,
sedan erbium och sist yttrium. Följande schema
visar sammanhanget mellan dubbelsalternas
stigande löslighet och atomvikterna (hvilka på
sista tiden i flera fall bestämts annorlunda än
som uppges i art. Atomvikt och Grundämnen)
hos de sällsynta jordartmetallerna:

Magnesiumdubbelnitrat							Etylsulfat
La	Ce	Pr	Nd	Sm	Eu	Gd	Tb	Dy	Ho	Y (Er, Tu, Yb)
139	140	140,5	144	150	152	157	159	162,5	165	89

En uteslutande fyrvärdig sällsynt jordartmetall
är torium, som i vissa afseenden liknar
fyrvärdigt cerium, men icke ger svårlösliga
alkalidubbelsulfat. Från ytterjordarna
kan torium skiljas genom salternas kokning
med natriumtiosulfat (hyposulfit), då tor
utfaller i olöslig form. De högsta leden inom
jordartmetallernas grupper äro radioaktiva ämnen,
såsom radium och radiotor (jfr d. o.).

Jordartmetallerna och deras föreningar ha
vunnit en mångsidig teknisk användning,
hufvudsakligen kalcium, aluminium och de
sällsynta jordartmetallerna. Kalcium i form
af kalksten, marmor och krita utgör ett af
råmaterialierna för glasfabrikationen. Kalk
användes dels i oförändrad form, dels förarbetad
till kalkkväfve, dels i förening med fosforsyra
(superfosfat) såsom gödselmedel. Kalciumkarbid
tillverkas för acetylenbelysning, klorkalk är
desinfektions- och blekmedel, gips ett allmänt
användt gjutnings- och byggnadsmaterial. Bränd
kalk har stor användning för tillverkning af
murbruk och cement. Under det att kalciumsilikat
är en hufvudbeståndsdel i cement, består porslin,
stengods och eldfast lera (chamotte) till
större delen af aluminiumsilikat. Som råmaterial
för sistnämnda industrier komma porslinslera,
fältspat och plastisk lera främst i betraktande;
en annan industrigren, där lera tjänar som
råmaterial, är tegelfabrikationen. Vissa
sällsynta jordarter, i synnerhet torjord,
användas i belysningsindustrien till auerstrumpor
och framställas fabriksmässigt ur monazitsand med
3—5 proc. tor. Det bästa auerljuset ernås med
torjord uppblandad med 1 proc. cerium. Årligen
förarbetas 4,000 ton monazitsand i Europa.
H. E.

Jordberga. 1. Gods i Vemmenhögs härad, Malmöhus
län, med hufvudgården belägen i Källstorps
socken n. ö. om J. station å Börringe—Östratorps
järnväg. Godset omfattar 19 43/96 mtl i Källstorps
socken (nästan hela socknen), jämte två kvarnar
och en smedja (tax.-v. 6,000 kr.), 1 7/16 mtl i
Gustafs socken, omkr. 2 mtl i Tullstorps socken,
1/2 mtl i Önnarps socken, 9/16 mtl i Grönby
socken, ett laxfiske i Lilla Bedinge socken,
alltsammans taxeradt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>