Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjälmaresund ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma gång som den i utvecklingshistoriskt
hänseende är den yngsta. Hos de lägst stående
ryggradsdjuren saknas nämligen eller är endast
antydd den hos människan predominerande delen
af hjärnan, nämligen den s. k. storhjärnan
l. hemisfärhjärnan. — I figur I a föreställer 3 ett stycke af
ett djurs hud och 4 en till samma djur hörande
muskeltråd. Till huden hänföra sig ganglie-
eller nervceller (1), hvilka med ett trådlikt
utskott tränga fram till hudens ytligaste lager
och med ett annat, djupare utskott, som vid sin
ända är förgrenadt (se Ganglieceller), sluta
sig nära intill trädliknande förgreningar,
tillhörande inom det centrala nervsystemet
liggande ganglieceller (2). Från dessa senare
afgå trådlika utskott, som träda i förbindelse
med djurets muskeltrådar (4). Utsättes den
yttersta spetsen af gangliecellens 1 till
huden gående utskott för t. ex. ett starkt
tryck, försättes gangliecellen 1 i ett visst
s. k. retningstillstånd (se Ganglieceller). Det
djupa, förgrenade utskottet af gangliecellen
1 kan härvid träda i mer eller mindre intim
förbindelse med gangliecellens 2 trädliknande
utskott (fig. 1 b). Härigenom kan det nämnda
retningstillståndet i gangliecellen 1, om det
upprepas, ledas öfver till gangliecellen 2 och
från denna till muskeltråden 4. Denna senare
svarar på den så tillförda retningen genom en
förkortning af sin massa, en kontraktion. På
detta sätt kan retning af t. ex. huden
utlösa en kontraktion af underliggande
muskeltrådar. Nervverksamheten kan således,
såsom det gifna schematiska exemplet torde
låta förstå, gifva sig till känna genom
utbildandet af vissa bestämda associationer eller
sammankopplingar af ganglieceller, hvarigenom
vissa lifsyttringar, såsom i föreliggande fall
muskelkontraktioner, kunna åvägabringas. Man
säger, att nervverksamheten är plastisk. — Om man
med bibehållande af samma exempel som det ofvan
gifna tänker sig, att samma hudretning och därmed
äfven en retning af samma slags ganglieceller
1 upprepas från den ena generationen till den
andra, så blir till sist förbindelsen mellan
gangliecellerna 1 och 2 genom den oaflåtliga
likformiga retningen så fix och fast, att
den därefter ärfves från en generation till
de efterföljande. Retas så gangliecellens
1 hudutskott äfven jämförelsevis lindrigt,
så kan denna retning omedelbart fortledas
till gangliecellen 2 och därmed äfven till
muskeltråden 4. Genom den ärfda associationen
mellan gangliecellerna 1 och 2 kunna således
rörelsefenomen utlösas alldeles omedelbart, utan
viljans medverkan. De lifsyttringar, som ha sitt
materiella underlag i dylika ärfda associationer
mellan nervelementen, kallar man reflexer,
automatismer, instinkter. Nervverksamheten är
här reproduktiv. — På grund af det ofvan anförda torde
lätt inses, att områden af nervsystemet,
som innehålla utvecklingshistoriskt gamla
förbindelser mellan nervelementen, böra tjäna
de automatiska eller instinktiva yttringarna,
under det att ju utvecklingshistoriskt yngre
ett område af nervsystemet är, desto mera har
det kvar af nervväfnadens ursprungliga plastiska
egenskaper, — inom detsamma kunna desto ymnigare
nya kombinationer, nya förbindelser emellan
nervelementen komma till stånd.
 |
| Fig. I. Schema, visande samband mellan ganglieceller, som hänföra sig till huden, och ganglieceller som äro förbundna med muskler. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
