Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 829-830 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjälmaresund ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. II. Sagittalsnitt af en broskfisks hjärna.

Fig. III. Sagittalsnitt af en benfisks hjärna.

Fig. IV. Sagittalsnitt af en amfibies hjärna.

Fig. V. Sagittalsnitt af en fågelhjärna.

tunt, under det att det främre genom rikliga
ansamlingar af ganglieceller och nervtrådar
har nått en ansenlig tjocklek.
Kanalen är jämförelsevis vid
och kallas den fjärde hjärnkammaren (ventriculus
quartus). Framför förlängda märgens tunna tak
vidtager en buktig, fristående förtjockning (4),
lilla hjärnan (cerebellum). I hjärnkammarens
botten, motsvarande lillhjärnans läge, finnes ett
område, som hos däggdjuren omgestaltar sig till
en på ytan framträdande tvärställd vulst (3),
varolsbryggan (pons Varoli). Framför lillhjärnan
och läget för varolsbryggan vidtager ett område
af hjärnan (5), som utmärkes af en ansenlig
förtjockning af kanalens både tak, sidoväggar och
botten, i följd hvaraf kanalens vidd betydligt
förträngts. Kanalen kallas här Sylviska kanalen
(canalis l. aquæductus Sylvii). Det förtjockade
taket har hos däggdjuren på ytan två par
halfklotformiga uppdrifningar, ett främre och
ett bakre. Området kallas därför hos dessa djur
fyrhögarna (corpora quadrigemina). Hjärnpartiet
framför fyrhögarna (6) utmärkes genom förtjockade
sidoväggar, synhögarna (thalami optici) —
ej synliga på sagittalsnittet —, samt genom
tunt tak och säckformigt utstjälpt, äfvenledes
mycket tunt bottenlager, tratten (infundibulum),
7 på fig. Kanalen kallas tredje hjärnkammaren
(ventriculus tertius). I bottnen framför
infundibulum framträder på sagittalsnitt ett
förtjockadt ställe (8), betingadt af synnerverna,
hvilka här korsa hvarandra från båda sidor,
för att på yttre sidan om synhögarna löpa
bakåt in i fyrhögarna. Framför nämnda område
slutligen framträder ett tjockt buktigt
parti (9), betingadt af rika ansamlingar af
ganglieceller. Detta hjärnparti är starkast
utveckladt åt sidorna och benämnes stamganglion
(corpus striatum). Sammanhängande med
stamgangliets bottendel skjuter hjärnan framåt
två utskott (10), hvilka träda i förbindelse med
luktsinnets perifera organ eller luktgroparna
(näshålorna). Dessa utskott benämnas
luktlober (lobi olfactorii). — Fig. III visar
gestaltningen af ett motsvarande snitt genom
hjärnan, tillhörande en benfisk. Vid 1 har
hjärnan skilts från ryggmärgen. Man återfinner
förlängda märgen (2), läget för varolsbryggan
(3), lillhjärnan (4), fyrhögarna (5), synhögarna (6) med infundibulum
(7) och synnervskorsningen (8), — alla dessa
hjärndelar till sitt hufvudsakliga utseende
erinrande om samma delar hos broskfiskarna. Den
främsta ändan af hjärnan har dock undergått
en väsentlig förändring. Hjärnans hålighet
fortsätter framåt öfver stamganglierna
(9), och synhögarnas tunna tak utbreder sig
öfver stamgangliernas öfre hvälfning som
en tunn slöja eller mantel, hvilken icke
innehåller några ganglieceller och därför
ej heller har någon nervös funktion att fylla
(11). Motsvarande stamgangliernas pariga karaktär
delar sig i själfva verket äfven förlängningen
framåt af hjärnans hålighet i en förlängning
eller utvidgning åt hvardera sidan. Dessa
sidohåligheter öfver stamganglierna kallas
hjärnans sidokamrar (ventriculi laterales).
— Fig. IV återger ett sagittalsnitt genom hjärnan tillhörande
en amfibie. Vid 2 är förlängda märgen lätt
igenkännlig, vid 3 läget för varolsbryggan;
4 visar en svagt utbildad lillhjärna, 5
fyrhögarna, 6 synhögarna med infundibulum
(7) och synnervskorsningen (8). Hjärnans
område vid främre ändan visar mera vidtgående
omgestaltningar. Uppdelningen i en parig
hjärndel är fulländad. Stamganglierna äro
fullständigt skilda från hvarandra (9, å fig,
synes blott det högra af de två), hvart och ett
täckt af en mantel (11), pallium. Denna senare
har ej den tunna slöjartade karaktären som hos
benfiskarna, utan är förtjockad till följd af
utvecklingen af ganglieceller och nervtrådar
inom densamma och har således nervösa funktioner
att fylla. Det framträder en parig storhjärna
(cerebrum), en hemisfärhjärna med sina båda
identiska hälfter, hemisfärer, som en
påfallande del af hjärnan. Vid 12 å fig. synes
ett hjärnbihang, tallkottkörteln (glandula
pinealis) af okänd betydelse.
— Fig. V visar utseendet af
ett sagittalsnitt genom en fågelhjärna. Vid 2
förlängda märgen, vid 3 läget för varolsbryggan,
vid 4 den mäktigt utvecklade och på
tvären starkt veckade lillhjärnan, vid 5 de
äfvenledes starkt utvecklade fyrhögarna, vid 6
synhögarna med infundibulum (7) och synnerven
(8). Storhjärnshemisfärerna äro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>