Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Egyptisk skrift. Den hieratiska skriften. - Egyptisk skrift. Den demotiska skriften. - Egyptisk skrift. Den koptiska skriften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förenkling och förkortning af hieroglyferna. Exempel
på hieratiska tecken med motsvarande hieroglyfiska
förebilder äro: V = en uggla; = en örn.
Ett och samma hieroglyfiska tecken kan någon
gång återgifvas med två olika hieratiska tecken,
t. ex. en sittande man med fingret i munnen =
och . Den hieratiska skriften löper från
höger till vänster, vanligen i horisontala, mindre ofta i
vertikala linjer. Den tecknades merendels på papyrus,
men finnes äfven på tyg (mumiebindlar), trä (kistor,
paletter och andra föremål) och lerkruksfragment
(s. k. ostraka). Man kan särskilja åtminstone tre
perioder i den hieratiska skriftens utveckling. Den
äldsta typen är ett sammanhängande helt af tämligen
klumpigt formade och massiva tecken, med få och föga
vidlyftiga ligaturer. Detta är det gamla väldets
hieratik. Skrifvarna använde då ett mycket bredt
skrifrör (kalamus). En ur denna utvecklad och förädlad
form visar oss de tebanska (18:e-20:e) dynastiernas
hieratik, som i vissa handskrifter fängslar ögat
genom sin skönhet. Skriftecknen äro mera utdragna
och smidiga; man sträfvar mer mot målet att göra
hvarje ord till ett grafiskt helt. Ligaturer och
smakfulla sammanskrifningar förekomma i mängd.
Skrifvarens kalamus har blifvit smalare. Från den 20:e
dynastiens senare dagar räknas hieratikens tredje
period. Skriftdragen blifva mycket fina och smala,
deras höjd öfver linjen reduceras snart till hälften
mot förr. Ligaturerna blifva så godt som förhärskande
och till den grad kursiverade, att man ofta nog
endast genom ytterst omständliga jämförelser kan
bestämma en grupps hieroglyfiska motsvarighet. Från
denna tid förskrifver sig en stor del af de sigler,
som göra den demotiska skriften så svårläst.
Skrifvrens kalamus har nu blifvit ytterst fint skuren,
troligen ungefär som våra gröfre stålpennor.
Den demotiska skriften (namnet från Clemens
Alexandrinus; jfr grek. demotikos, folklig;
folkskriften l. den enchoristiska enl. Herodotos)
har utvecklat sig ur den hieratiska skriften på samma
sätt som denna ur den hieroglyfiska. Följaktligen bör
hvarje demotiskt tecken ha sin hieratiska förebild,
men på grund af långt drifven kursivering är det
förbundet med mycket besvär – understundom snart
sagdt omöjligt – att återföra ett demotiskt ord på
dess hieratiska och ytterst på dess hieroglyfiska
urform. Den demotiska skriften har, äfven den,
bibehållit jämsides med fonetiska tecken ett stort
antal ideografiska. Af vikt är att ihågkomma, att
olika hieratiska tecken, som på grund af fonetisk
eller grammatikalisk samhörighet hopskrifvits, i
demotiskan förenats till ett enda; vidare att ett
demotiskt tecken ofta har flera värden, d. v. s. att
det kan återgifva flera hieratiska tecken. Den
demotiska skriften går alltid från höger till
vänster. Fonetiska tecken äro ibland placerade öfver
och under hvarandra, hvilket påminner om
hieroglyfskriften. Demotisk skrift var hufvudsakligen
afsedd för privat bruk samt för regeringsskrifvarnas
och ämbetsmännens arbete. Den har äfven användts på
offentliga monument, t. ex. på Rosettestenen. Liksom
den hieratiska skriften har ock den demotiska varit underkastad
utveckling. Under första perioden äro bokstäfverna
kraftigt och fast tecknade och komma till det yttre
mycket nära de hieratiska. Manuskripten från denna
tid äro svåra att dechiffrera på grund däraf, att
skriften är så uppblandad med hieratiska tecken att
en bestämd åtskillnad mellan äkta demotiska tecken
och sådana, som lånat sin form från hieratiken,
knappast kan göras. Den andra perioden karakteriseras
af större precision, hvad det grafiska beträffar. De
olika tecknen ha fått en bestämd och smakfull form;
skriften löper mera lätt och ledig. Under den tredje
perioden blir skriften finare och synnerligen
elegant; de olika tecknen äro smidigt återgifna,
och en stark kursivering har genomgående gjort sig
gällande.
Den koptiska skriften omfattar 31 bokstäfver, af
hvilka 24 äro lånade från grekiska alfabetet och de
återstående 7 härledda ur demotiska och hieroglyfiska
tecken. Dessa 7 äro: = demot. = hierogl. s;
= demot. = hierogl. = demot. = hierogl. t’;
= demot. = hierogl. f;
= demot. = hierogl. h;
= demot. = hierogl. k;
= demot. = hierogl. ti (tu);
Koptiska handskrifter låta oss skilja mellan
två skriftarter, den sahidiska och den
bohairiska. Den förra är i äldre tid tjock och
kantig, i yngre tid afrundad och hopträngd. Den
senare är mera vidlyftigt hållen och utstyrd med
slängar. För att markera ordskillnaden betjänar
sig den koptiska skriften delvis af särskilda
tecken: i sahidiskan tvärstreck, punkt, apostrof
och cirkumflex; öfver kortare ord sättes ofta ett
streck. Vidare nyttjas för större tydlighets skull
s. k. stafvelseaccenter. Sahidiska skriften förser
hvarje konsonant (hufvudsakligen likvida), som med
hjälp af förslags-e l. tillsammans med en föregående
konsonant förmedelst e bildar en stafvelse, med ett
streck, som sättes öfver, t. ex. en, em,
bel etc. Den bohairiska accentuationen är något olika;
ett l som skall utläsas med förslags-e, får öfver sig en punkt;
så ock den första af två begynnande konsonanter samt
hvarje vokal, som börjar en stafvelse och ensam bildar
sådan; stundom ersattes denna punkt med en accent
grave, t. ex. l. en, l. em; emton;
e-bol. Af brukliga förkortningar märkas och
för Jesus och af sigler för kors.
Grundlig kännedom om koptiskan är af vikt för
förståelse af fornegyptiska skriften och språket. Det
var ock med hjälp af denna fornspråkets anförvant,
som man lyckades lösa hieroglyfernas gåta. I
4:e årh. e. Kr. upphörde fornegyptisk skrift
öfver hufvud. Från denna tid till början af 19:e
årh. har kunskapen om Egyptens fornskrift varit
död. Visserligen kunna försök antecknas, hvilka
gjorts under mellanliggande sekler, att tyda de
gamle egypternas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
