Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 1501-1502 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Egyptisk skrift. Den koptiska skriften. - Egyptisk stil (fr. égyptienne), boktr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skrift, t. ex. Horapollons (4:e årh. e. Kr.) i hans
"Hieroglyfika", men först med renässansen vaknar
på allvar intresset för den bortglömda egyptiska
odlingen. Jesuiten Athanasius Kircher
(d. 1680) inlade stora förtjänster om koptiskan;
hans försök till hieroglyftolkning misslyckades dock
fullständigt, emedan han utgick från Horapollons
åsikt, att hieroglyferna vore endast symboler och
att hvarje enskildt tecken sålunda betecknade ett
själfständigt begrepp. Kirchers tolkning af en
hieroglyfisk grupp ledde till, att man i stället
för ett enda ord erhöll en mängd satser, ofta
nog utan sammanhang. Under midten af 1700-talet
resulterade undersökningen af hieroglyfskriften
i uttalanden, som kommo Kirchers mycket nära. På
en rent fantastisk tolkning af hieroglyferna
uppbyggdes ett helt historiskt system. Fortfarande
betraktades den fornegyptiska skriften såsom rent
ideografisk. Med dansken Georg Zoëgas arbete
om obelisker (1797) närmade man sig en sundare
uppfattning. En upplysning hos kyrkofadern Clemens
Alexandrinus (hvilken i 5:e boken af "Stromata"
behandlat den egyptiska skriften), att vissa tecken
voro fonetiska, dref Zoëga att uppställa satsen, att
hieroglyferna delvis äro ljudskrift. Zoëga tillkommer
ock förtjänsten att hafva nöjaktigt förklarat de
på egyptiska monument förefintliga ovala ringarna
l. de s. k.
kartuscherna; enligt honom omsluta de alltid
konunganamn, en iakttagelse, som betydligt
underlättade senare tolkningsförsök. Dittills
hade bristen på lämpliga texter försvårat studiet
af hieroglyfskriftens karaktär. Med den franska
expeditionen till Egypten 1798 afhjälptes denna. En
skara vetenskapsmän och artister genomvandrade Nildalen
i den franska arméns spår, och resultaten af deras
arbete, sammanförda i jätteverket "Description
de l’Égypte", tillförde forskaren vidsträckt
material. Franska expeditionens största betydelse för
egyptologien var upptäckten af Rosettestenen. Under
skansgräfningsarbeten vid staden Rosette påträffades
ett basaltblock med tre olika skriftarter, af hvilka
den nedersta var grekisk. Vid läsningen af den
grekiska inskriften erhöll man uppgift om, att de
två öfre texterna – den demotiska och hieroglyfiska
– hade samma innehåll som denna. Pappersaftryck
(estampager) af monumentet utdelades omedelbart till
framstående orientalister, bl. a. till fransmannen
Silvestre de Sacy (1758–1838) och svenske diplomaten
David Åkerblad (1763–1819). Den förres tolkningsförsök
strandade. Den senare lämnade å sido hieroglyftexten,
som var ofullständig, och studerade i stället
den demotiska. Genom jämförelser mellan denna och
den grekiska texten lyckades Åkerblad tyda en serie
personnamn (Ptolemaios, Arsinoe, Berenike, Alexander,
Pyrrha, Aetos, Filenos m. fi.), och analysen af dessa
gaf honom ett alfabet, som tillät honom dechiffrera
Egyptens namn och flera appellativ. Åkerblad, hvars
demotiska alfabet är så godt som fullständigt,
framlade sina resultat i "Lettre sur l’inscription
égyptienne de Rosette" (1802), adresseradt till
"le citoyen Silvestre de Sacy". Tyvärr upptogs ej
omedelbart den svenske
mästarens mantel. Väl kan engelsmannen Thomas Young
(1773–1829) betraktas såsom efterföljare till
Åkerblad, men Young saknade alla förutsättningar
för lösningen af så kräfvande filologiska
problem. Emellertid har Young på vissa håll åtnjutit
anseende såsom dechiffrör af egyptisk skrift; värdet
af hans försök angifves klart och tydligt af den
engelske forskaren Samuel Birch med följande ord:
"Hans (Youngs) tolkningar äro under all kritik,
lika ogrundade som Kirchers". Det var först med
fransmannen Jean-François Champollions (1790–1832)
framträdande, som Åkerblads viktiga resultat
gjordes fruktbärande i rätt riktning. Champollion
upptog till behandling Rosettestenens hieroglyfiska
del och analyserade till en början konunganamnet
Ptolemaios. Zoëgas iakttagelse angående namnkartuschen
gaf honom uppslaget. Då blott ett konunganamn fanns
i den grekiska texten, borde naturligen kartuscherna
i hieroglyftexten innehålla samma namn.
Inom kartuschen

fann
Champollion följande alfabetiska tecken = p; = t;
= o; = l; = m; = i;
= s.
Såsom korrektiv vid bestämmande af hieroglyfernas i namnet
Ptolemaios värden använde Champollion kartuschen för drottningnamnet
Kleopatra, ,
hvilket fanns på en till England förd obelisk; en kort grekisk
text på obeliskens bas vitsordade förekomsten af
Kleopatra-namnet. Utom l, o, p, som analysen af
Ptolemaios gifvit, fick han här bokstäfverna = k;;
= e; = a; = t; och = r. Slutgruppen
förklarade Champollion riktigt nog vara ideografisk
beteckning för kvinnliga namn. Ett tredje namn
Berenike bekräftade riktigheten af förut gjorda
analyser och ökade bokstäfvernas antal; så ock namnet
Alexander, hvilket han snart upptäckte. Slutligen,
lyckades Champollion uppställa ett rikhaltigt
hieroglyfiskt alfabet, och med dess hjälp blef
det honom möjligt att dechiffrera en serie grupper
från olika tid. Såsom naturligt var, utsattes
Champollions snillrika gärning för lumpna angrepp
från hans betydligt underlägsna vedersakare. Trots
dessa mer eller mindre enfaldiga försök att nedsätta
den mästerliga tydningen af hieroglyfernas gåta,
framstår Champollions upptäckt såsom ett af de
mest genialiska fynd, som människoanden på skrift-
och språkforskningens område någonsin gjort. De
yngre forskare, som fullföljt Champollions
verk, ha endast haft att i det stora hela
följa mästarens tydligt gifna anvisningar.
-st -son.

Egyptisk stil (fr. égyptienne), boktr.,
ett slags fet eller halffet antikvastil för rubriker
(ex. egyptisk).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>