Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Egyptisk skrift. Hieroglyfskriften. - Egyptisk skrift. Den hieratiska skriften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stafvelsetecken äro (en husplan) med värdet
per; (ett kärl) hes; (en spira) med värdena
sechem och cherp. En och samma hieroglyf,
som betecknar stafvelseljud, kan ha olika
värden. Stafvelsetecknen kunna uppträda med eller
utan fonetiska drabanter, s. k. komplement. De
fonetiska komplementen afse att utmärka ett visst
stafvelseteckens läsning, t. ex. ordet "lefva"
kan skrifvas
anch l. med komplementen n och ch l.
med alla komplementen (a + n + ch)
utskrifna. I samband med de fonetiska komplementen
erinras om de s. k. fonetiska indikatorerna,
d. v. s. en serie tecken, som fogas samman med ett
visst stafvelsetecken för att angifva dess värde
i ett fall till skillnad från andra fall. Exempel:
hieroglyfen "söder", kan läsas res l. qema. För
att markera den förra läsningen fogas till r:
res; för att ange läsningen qema
insättes a: . Utom nu nämnda
element
har hieroglyfskrifteen ideografiska tecken,
s. k. determinativ l. begreppstecken, hvilka
tjäna att bestämma ett ords betydelse. Determinativ
åtfölja ej alla ord; i allmänhet fogas de endast till
sådana fonetiska värden, som äro i behof af närmare
förklaring genom ett betydelseangifvande tecken. De
indelas i: 1) speciella l. egentliga determinativ; 2)
generella l. allmänna determinativ. Ett speciellt l.
egentligt determinativ är afbildning af ett särskildt
föremål, t. ex. a) "en fisk" efter en
ljudförbindelse med betydelsen "fisk": rem; b)
"ett gråtande öga" efter en ljudförbindelse = "gråta":
rem. Genom att noggrant återgifva ett föremål, ett
tillstånd etc. ange de speciella determinativen
ett ords exakta betydelse. De generella, allmänna
l. s. k. klass-determinativen bestämma blott
i allmänhet en ljudförbindelses betydelse,
d. v. s. till hvilken kategori den hör. Exempel på
generella determinativ äro:
"en sittande man med fingret i munnen"
efter ord, som betyda äta, dricka, skrifva, läsa,
tänka; "solskifvan" efter ord, som beteckna dag,
ljus, tid; "papyrusrullen" . determinativ för
vetenskap och abstrakta; "arm beväpnad med fårben"
för ord, som beteckna styrka och makt. Stundom
kan en ljudförbindelse åtföljas af två
determinativ, t. ex. ten,
"dela, afskära"; betecknar verktyget, knifven, och
att handlingen sker med kraft. Någon gång
förekomma ord med tre determinativ. För att vara
fullständigt bör sålunda det skrifna egyptiska ordet
bestå af: 1) ett eller flera fonetiska tecken; 2)
ett eller flera determinativ; t. ex.
necht, "vara stark, kraftig", sammansatt
af n, , "trädgren", med
värdet chet + dess fonetiska komplement =
ch och ^ = t + "beväpnad arm" såsom
allmänt determinativ. Hvad nu är sagdt gäller
hufvudsakligen det bruk, som äldre tider gjort af
hieroglyfskriften. En förändring af nämnda skrift
kan spåras. Tidigt uppträder vid sidan af ofvan
beskrifna hieroglyfer en s. k. enigmatisk skrift,
"gåtskrift" l. chiffer. De gamla stafvelsetecknen ha
nu fått bokstafsvärde på så sätt, att respektive
stafvelseteckens begynnande ljud gifvit upphof
till det alfabetiska värdet. Den enigmatiska
skriften, som hade till mål att vara en hemlighet
för alla utom ett fåtal utvalda, uppträdde i början
sparsamt. Inemot 4:e årh. f. Kr. kom den mera allmänt
i bruk. De egyptiska monumenten från Ptolemaiernas
och de romerske kejsarnas dagar erbjuda en serie
nya bokstafstecken. Hieroglyfer, som fordom haft
stafvelsevärden, få nu med bibehållande af äldre
läsningar tillika rena bokstafsvärden. Detta gör,
att de egyptiska skriftecknen från nämnda tid bli
snart sagdt otaliga. Ptolemaier-tidens inskrifter
kräfva därför vid tolkningen mycken omsorg och stor
vaksamhet. Hieroglyfskriften uppträder i regel
på egypternas fasta fornlämningar och gör därför
skäl för namnet monumentalskrift. På monumenten äro
hieroglyferna ordnade i lodräta eller vågräta linjer;
i sistnämnda fall löpa de från vänster till höger
eller från höger till vänster. Från hvilket håll
läsningen i hvarje särskildt fall skall börja,
visar de från människo- och djurvärlden hämtade
tecknens riktning, hvilka alltid äro vända mot
den läsande. Af hieroglyfernas karaktär såsom
monumentalskrift följer, att de olika tecken, som
ingå i ett ord, här och där ej stå i samma ordning,
som de läsas, utan de äro i dekorativt syfte ofta
anbragta så, att grupperna bilda ett symmetriskt
helt. Hieroglyferna inristades på monumenten med ett
hvasst verktyg, s. k. grafstickel. Stundom gick man
till väga på annat sätt: med skrifröret (kalamus)
utfördes först konturerna till hieroglyferna, hvilka
därpå inristades eller målades. Själfklart är, att
inristning af hieroglyftexter var ett mödosamt och
tidspillande arbete, i synnerhet som de offentliga
monumenten kräfde ett konstnärligt återgifvande
af hieroglyftecknen. För dagligt bruk blef det
nödvändigt att gå mindre omständligt till väga. I
stället för att detaljeradt teckna en viss hieroglyf
drog man endast upp konturlinjerna till densamma. Så
uppkommo de lineära hieroglyferna. Typiskt exempel
på lineär hieroglyf är , uppkommen ur på så sätt att allt,
som finnes inom konturlinjerna, utplånats. Ur de
lineära hieroglyferna, af hvilka spår möta redan i
de äldsta pyramidtexterna, utvecklade sig snart en
kursivskrift, som vi kalla hieratisk.
Den hieratiska skriften (namnet lånadt från Clemens
Alexandrinus, som med grammata hieratika betecknade
en af egypternas skrifarter: den prästerliga skriften;
jfr grek. hieratikos, prästerlig) har sålunda
uppkommit ur hieroglyfskriften genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
