Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 613-614 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Doesborgh ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ledning en församling af ombud för de ösamhällen
vid Venetiens kust, ur hvilka Venezia uppstått,
697 i Paoluccio Anafestos person en dux
såsom krigshöfding. Med denne börjar raden
af Venezias doger, afbruten endast 737—742, då
årliga befälhafvare under titeln magistri militum
insattes. De äldste dogerna voro i utöfvandet af
sin myndighet så godt som enväldiga ämbetsmän och
sökte också göra sitt ämbete ärftligt genom att
till medregenter insätta söner och anförvanter. Men
denna deras sträfvan strandade på den venezianska
aristokratiens motstånd. Doge-valet tillkom från
början de nämnda ösamhällenas ledare (tribuni,
seniores), men öfvergick senare till 11 af stora
rådet utsedda valmän; i midten af 1100-talet infördes
ett nytt, ytterst inveckladt valsätt, som med några
smärre ändringar kvarlefde till republikens fall. 30
genom kulval (ballottering) utsedda medlemmar af
stora rådet utlottade 9 personer, som i sin ordning
utsågo 40. Dessa utsågo 12, som i sin ordning valde
25. Genom uteslutningar nedbragtes deras antal till 9,
som valde 45. Dessa 45 reducerades till 11, och dessa
utsågo 41, som förrättade valet. Från 1172 stod vid
dogens sida ett af valmän från stadens sex kretsar
utsedt stort råd af ursprungligen 480 personer;
från denna tid daterar sig Venezias utprägladt
aristokratiska författning. Rådet utsåg det mindre
rådet (sexmannarådet), som tillsammans med dogen och
de 3 presidenterna i fyrtiomannadomstolen (quarantia)
bildade regeringskonseljen (signoria). Denna
lyckades snart samla all makt i sina händer. Från
1229 bundos dogerna också genom valkapitulationer,
för hvilkas uppsättande årligen 5 "correttori della
promissione ducale" utsågos. I anledning af en
sammansvärjning tillsattes 1310 för första gången
en med utomordentliga maktmedel utrustad högsta
polismyndighet, tiomannarådet (consiglio dei dieci),
för att uppspana, rannsaka och afdöma politiska
förbrytelser; från 1335 var denna polisdomstol
permanent. Bredvid alla dessa aristokratiska utskott
nedsjönk dogen till en ren statsdekoration. Både i
sitt offentliga och sitt enskilda lif öfvervakades
han på det strängaste. Han fick aldrig offentligen
uppträda annat än tillsammans med signorian, ej
heller själf öppna ankommande skrifvelser.
Men till det yttre uppträdde han alltjämt med hela den forna
maktens glans: purpurdräkt och en högspetsad mössa
(beretta) voro hans utmärkelsetecken, brinnande
vaxljus, svärd och trumpeter buros framför
honom. Hvarje år på Kristi himmelsfärdsdag begaf
han sig på statsskeppet Bucentoro (se d. o.) till
sandbankarna utanför venezianska kusten och kastade
en invigd ring i hafvet — en ceremoni (sposalizio
del mare, vigseln med hafvet), hvarigenom Venezias herravälde öfver sjön
symboliskt framställdes. Med statens upplösning (1797)
upphörde äfven dogevärdigheten. Dess sista innehafvare
var Luigi Manin.

Dogedräkt.

Genovas förste doge var Boccanera (1339—44 och
1361—62). Efter hans död var ämbetet flera gånger
obesatt. Först 1528 blefvo dogens val, myndighet
och ämbetstid i lag bestämda. Valsättet var lika
inveckladt som det venezianska. — Då fransmännen
1797 eröfrade Genova, upphörde dogevärdigheten, men
var 1802—05 åter i utöfning. Girolamo Durazzo var
Genovas siste doge.

Litt.: Battistella, "La republica di Venezia" (1897),
v. . Zwiedineck-Südenhorst, "Venedig als weltmacht
und weltstadt" (1899), Cecchetti, "Il doge di Venezia"
(1903).
(T. H—r.)

Dogcart. (Sp. 612).

Dogg, zool. Se Hunden.

Dogger [då’gə], geol., engelsk provinsialbenämning
för mellersta afdelningen af jurasystemet (se
d. o. och Bruna juran).


Dogger l. Doggerbåt, sjöv., holländskt tvåmastadt
fartyg om ungefär 150 tons dräktighet.
På 1600- och 1700-talen användes sådana fartyg
till fiske på Doggerbanken. Jfr Buss.
R. N.*

Doggerbank [då’gə-bäȵk], stor sandbank i Nordsjön,
mellan England och Danmark, 515 km. lång och 64
km. bred, mellan 54° 15′ och 55° 40′ n. br. samt 1°
och 4° 40′ ö. lgd. Minsta djupet är 12,8 m. Bottnen
består nästan öfverallt af fin grå sand, till en
del blandad med musselskal. Den är bekant genom sin
rikedom på fisk, i synnerhet sill och torsk, samt
besökes företrädesvis

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>