Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 615-616 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Doesborgh ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af engelska och holländska fiskare, som ligga
på banken under vintermånaderna (från nov. till
mars och april). 5 aug. 1781 stod i närheten af
D. ett blodigt sjöslag mellan engelsmän under
Hyde Parker och holländare under Zoutmann. — Under
rysk-japanska kriget 1904—05 blef denna trakt af
Nordsjön skådeplats för en mycket uppseendeväckande
episod, den s. k. D.-affären. På sin färd ut till de
östasiatiska farvattnen besköt amiral Rosjdestvenskijs
flotta, den s. k. "Östersjö-eskadern", natten
mellan 20 och 21 okt. 1904 en flottilj af omkr. 30
ångtrålare, hvilken låg i närheten af D., visade
alla föreskrifna ljussignaler och helt fredligt
bedref sitt fiske. Den ryska eskaderns officerare
tyckas ha uppskrämts genom rykten om att japanerna
i europeiska farvatten förberedde ett anfall på
eskadern med torped- eller undervattensbåtar. De hade
därför tidigare på dagen utan betänkande skjutit på
hvarje fartyg, som föreföll dem misstänkt, bl. a. på
den svenska ångaren "Aldebaran" samt en tysk och
en fransk trålare, och deras uppjagade fantasi
kom dem att bland den engelska trålarflottiljens
fartyg varsna till anfall framrusande japanska
torpedbåtar. Beskjutningen vållade mycken skada, en
trålare sänktes, och af dess besättning dödades två
man och sårades alla öfriga utom en; två andra trålare
blefvo äfven träffade. Sedermera utröntes, att äfven
en af ryska flottans egna kryssare beskjutits, hvarvid
åtminstone en person, skeppsprästen, dödats. Efter
omkr. 12 minuters liflig kanonad ångade den ryska
eskadern vidare, utan att lämna de nödställda
fartygen någon hjälp. När händelsen två dagar
senare blef känd i England, uppstod där en våldsam
indignationsstorm, krigiska förberedelser gjordes,
och regeringen begärde af den ryska förklaring, ursäkt
och skadestånd. 28 okt. hade ministären Balfour, som
genomgående i denna sak visade ytterlig moderation,
med ryska regeringen lyckats aftala en preliminär
öfverenskommelse, enligt hvilken ersättning skulle
lämnas för anställd skada, Rosjdestvenskijs flotta
hejdas i Vigo, så att i saken invecklade officerare
ej finge fortsätta till Öst-Asien, händelsens förlopp
utredas af en internationell undersökningskommission,
om brottslighet öfverbevisade personer straffas och
instruktioner af ryska regeringen utfärdas i syfte att
hindra liknande tilldragelsers återupprepande. Amiral
Rosjdestvenskij vidhöll i Vigo sitt påstående om
de japanska torpedbåtarna och afseglade efter
att blott ha landsatt fyra till vittnen inför
undersökningskommissionen afsedda officerare, hvilket
öfvermodiga beteende i England väckte allmän harm
bland befolkningen och hotade omintetgöra den med
mycken svårighet åstadkomna fredliga uppgörelsen. Den
internationella, enligt Haagkonventionens föreskrifter
organiserade undersökningskommissionen, bestående
af en engelsk, en rysk, en fransk, en amerikansk
och en österrikisk amiral, sammanträdde i Paris 22
dec. 1904 och afgaf efter vidlyftiga förhandlingar
sitt slutliga betänkande 27 febr. 1905. Detta
gaf en med den engelska versionen i allt
väsentligt öfverensstämmande skildring af förloppet
under iakttagande af öfverdrifven skonsamhet vid
bedömande af amiral Rosjdestvenskijs förhållande
under och efter katastrofen. D.-affären fick kort
därefter sin afslutning genom att ryska regeringen
till de genom beskjutningen lidande utbetalade ett
skadestånd af 65,000 pd st. Till minne af de dödade
fiskarna restes 1906 en staty i Hull.
V. S—g.

Doggerbåt, sjöv. Se Dogger.


Doggfisksläktet, Hafshundarna, Hund- l. Rödhajarna,
Scyllium, zool. ett till broskfiskarnas (Selachii)
ordning och hajarnas underordning (Selachoidei)
hörande släkte. Från de öfriga hajarna skiljer det
sig bl. a. därigenom, att den främre ryggfenan icke
är belägen framom, utan ofvanför eller bakom bukfenan
och saknar tagg samt att analfena finnes och börjar
framom andra ryggfenan. Ögonen sakna blinkhinna;
spruthål finnas bakom dem. Nosen är nedtryckt, munnen
böjd och väpnad med flera rader små tänder, hvilka
äro något krökta inåt samt på ömse sidor försedda
med (oftast två) kortare spetsar. Doggfiskarna
tillhöra de varma och tempererade luftstreckens
haf. Vid Europas kuster förekomma de i Medelhafvet,
Atlantiska hafvet och Nordsjön samt träffas, ehuru
mera sällan, vid Skandinaviens kuster, ända ned i
Öresund. Ehuru tillhörande de mindre hajfiskarna,
äro de mycket glupska varelser. De angripa i
synnerhet sillstimmen samt äro fiskarna till stor
skada och förargelse, då de råkat komma in i garnen,
hvilka de sönderslita. Under gynnsamma förhållanden
föröka de sig starkt. Så t. ex. hade de vid slutet af
1820-talet i Engelska kanalen så tilltagit i antal,
att fiskarna i stället för torsk fingo nästan endast
hundhajar på krokarna. Fortplantnings- eller lektiden
börjar på hösten och pågår under vintern. Köttet är
oätligt, men lefvern gifver en förträfflig tran. —
Vid Skandinaviens kuster anträffas trenne arter,
hvilka äro mer eller mindre sällsynta.
Den småfläckiga hundhajen, Scyllium canicula (se fig.),
igenkännes därpå, att näsborrklaffarna äro åtskilda endast genom
ett smalt mellanrum; bukfenornas bakre inre hörn är
utdraget och spetsigt; den är ofvan rödgrå, på sidorna
ljusare, öfverallt beströdd med små, runda, mörkbruna
fläckar, hvilka äro störst på sidorna och fenorna, och
undertill hvitaktig. Denna art, som uppnår en längd af
högst 75 cm., är den minsta bland alla svenska hajar
och förekommer, ehuru sällan, vid Sveriges kuster,
i Kattegatt och Öresund. Den storfläckiga hund-
eller katthajen, Scyllium stellare, har likaledes
stjärtfenans öfre kant slät, men skiljer sig från den
förstnämnda arten därigenom, att näsborrklaffarna
äro skilda genom ett bredt mellanrum samt att
bukfenornas bakre inre hörn är trubbigt och icke
utdraget. För öfrigt är katthajen ofvantill brungrå,
på sidorna ljusare, öfverallt beströdd med stora,
runda och mörka fläckar, hvilka äro störst på kroppens
sidor och på fenorna, samt undertill hvit med ljust
rödaktig anstrykning. Längden kan uppgå till något
öfver 1 m. I Sverige har denna fisk en gång (1875)
blifvit fångad i Bohus läns skärgård. Den ringlade
hundhajen, Scyllium melanostomum, har stjärtfenans
öfre kant besatt med en rad små taggar på hvardera
sidan och en mycket utdragen, i spetsen afsmalnande
nos. Ofvantill är denna art gråaktigt rödbrun, tecknad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>