Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bang. 6. Herman B., f.1857, teater- och litteraturkritiker. - Bang, Anton, norsk tidningsman - Bang, Anton Christian, norsk kyrkohistoriker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
6. Herman B., sonson till B. 4, f. 20 april
1857 i Adserballe på Als, vardt student 1875 och
började sedan i enlighet med familjens önskan att
studera juridik. Hans tidigt väckta intresse för
teatern tog emellertid öfverhand, och hans studier
riktade sig företrädesvis på skönlitteraturen, hvarvid
han i synnerhet fängslades af den franska realismen
(Balzac, Dumas d. y., Zola). När hans debuter som
skådespelare misslyckats, slog han sig på författar-
och tidningsmannaverksamhet. Hans artiklar väckte
uppmärksamhet, och Topsöe gjorde honom till teater-
och litteraturkritiker i "Dagbladet"; hans proverber
för scenen gjorde lycka och kommo på modet. Senare
under en följd af år medarbetare i
"Nationaltidende", har B. genom sin egendomliga,
maniererade, alltid på effekt beräknade stil, varit en bland
skaparna af den danska journalistikens moderna form.
En del af dessa hans tidningsartiklar samlades i
Realisme og realister (1879), Kritiske studier og
udkast (1880) och Herhjemme og derute (1881).
Under påverkan af den franska naturalismen och
danskar som Jacobsen m. fl. hade B. samtidigt
begynt författa novellistik. Tunge melodier (1880)
voro tungsint känslosamma, romanen Haablöse slægter
(s. å., 2:a uppl. 1884; "Slägter utan hopp", 1882),
hvars första upplaga beslagtogs på grund af sensuella
skildringar, vittnar om en stor förmåga af intensiv
stämning och ger en hemsk, psykologiskt känslig
bild af ett olyckligt hem och en därifrån utgången
ärftligt belastad ungdom. Därpå följde
novellsamlingarna Præster (1883), Excentriske noveller (1885),
Stille existenser (1886), hvilken sistnämnda bl. a.
innehåller Ved vejen (särskildt utg. 1898), som af
många anses för B:s förnämsta arbete, och Under
aaget (1890), samt romanerna Fædra (1883;
dramatiserad i Ellen Urne, 1885), där en adlig släkts
urartning skildras, Stuk (1887), en historia om
köpenhamnsk affärssvindel, Tine (1889, 2:a uppl. 1900;
öfv. 1902), som innehåller barndomsminnen från
kriget 1864, Ludvigsbakke (1896; 2:a uppl. 1903),
Det hvide hus (1898) och Det graa hus (1901; "Två
hem, det hvita huset och det grå huset", 1902),
Liv og död (1899), Sommerglæder (2 uppl. 1902;
"Sommarnöjen", s. å.), Ravnene (s. å.) och Mikaël
(1904). B:s motivval rör sig väsentligen på två
helt skilda lifsområden. Det ena är de
olyckliga, lifströtta och sjukliga unga människor, hvilka
nästan planlöst föras ikring ute i det febrila och
fordrande världslifvet. Det andra är en del lifvets
styfbarn, som ha sin undangömda och obetydliga
tillvaro i skumma och trånga vråar. Jämte
stämningar af fatalistisk tyngd och nervös ängslan,
ger han med förkärlek smålustiga och sympatiskt
humoristiska genretaflor. Han har utbildat en stil,
som med allt sitt maner eger stora förtjänster genom
känslighet och skärpa. Där har talspråkets
egenskap att återge ögonblickets lif utvecklats till en
impressionistisk, litterär stil af stor intensitet.
Efter att 1884 ha lämnat sin plats vid
Nationaltidende förde B. i flera år ett kringflackande lif i
Danmark och utlandet, delvis som deklamatör och
skådespelare, samt sökte särskildt främja uppförandet
af nordiska skådespel i Frankrike. Sedan ett par år
är B. nu åter journalist i Köpenhamn. I Ti aar,
erindringer og hændelser (1891) har han med godt
humör skildrat ett skede af sitt lif.
R–n B.
Bang, Anton, norsk tidningsman, f. 9 dec.
1809 i Köpenhamn – fadern tillhörde en
inflytelserik ämbetsmannasläkt från Tröndalagen –, blef 1831
officer, men måste 1844 taga afsked på grund af
lamhet i benen. Han var 1852–59 landtbrukare i
Molde-trakten, men hade redan från sina tidigaste
löjtnantsdagar sysslat äfven med journalistiken. Han
redigerade de i Trondhjem utkommande liberala
bladen "Nordlyset" (1847) och "Den frimodige"
(1848–52). Genom populära historiska och
geografiska arbeten, moraliserande berättelser och genom
småblad, som spredos i stort antal, inlade han stora
förtjänster om den norska folkupplysningen. I
grundläggandet af oppositionstidningen "Dagbladet"
(1869) deltog han blott med sitt namn. Han dog
i Kristiania 21 juli 1870.
O. A. Ö.
Bang, Anton Christian, norsk
kyrkohistoriker, f. 18 sept. 1840 i Næsne i Helgeland, började
studera först 1860, sedan han aflagt skollärarexamen,
blef student 1862 och teol. kandidat 1867,
hvarefter han öfvergick till praktisk prästerlig
verksamhet. 1874 blef han pastor vid Gaustads asyl för
sinnessjuka, 1880 tillika lärare i kateketik vid
universitetets praktisk-teologiska seminarium och 1885
e. o. professor i kyrkohistoria vid universitetet. 1878
erhöll han doktorsgraden i teologi för en afhandling
Om Kristi opstandelses historiske virkelighed (1876;
2:a uppl. 1878). Hans första större arbete var
monografien Hans Nielsen Hauge og hans samtid (1874;
2:a uppl. 1875), till hvilken han samlat material
under resor genom större delen af Norge. Andra
större arbeten af honom äro Kirken og romerstaten
indtil Constantin den store (1879) och dess
fortsättning Julian den frafaldne (1881), till väsentlig del
byggd på grundvalen af Julianus’ egna skrifter,
Udsigt over den norske kirkes historie efter
reformationen (1885) samt Udsigt over den norske kirkes
historie under katholicismen (1887). Samtidigt med,
men oberoende af S. Bugge sysselsatte han sig med
studier på den nordiska mytologiens område och
utgaf Völuspaa og de sibyllinske orakler (1879; tysk
öfv. 1880), hvari han förfäktar den åsikten att
sibyllinerna voro urbilder för den nordiska Voluspa, en
åsikt, som framkallade flere motskrifter (bl. a. af
V. Rydberg i Nordisk tidskrift 1881),
Midgardsormen prototyper (i Norsk hist. tidsskrift, 2:den
række, III, 1882) och Jomfru Maria i folkebotaniken
(i Theol. tidsskrift) m. fl. 1889 utgaf B. en
historisk-kritisk öfversikt öfver de äldre danska och isländska
öfversättningarna af Luthers lilla katekes, och
därefter hade han tjänstledighet från sin professur för
att på offentligt uppdrag utarbeta en ny öfversättning
af Luthers lilla katekes (1890) och en till aflösning
af Pontoppidans förklaring afsedd Veiledning (1891).
Till dessa sluter sig som kyrkohistorisk och
vetenskaplig kommentar Dokumenter og studier vedrörende
den lutherske katekismus’es historie i Nordens kirker
(universitetsprogram 1893 och 1899). B:s mest
betydande kyrkohistoriska arbeten äro Den norske
kirkes historie i 16:e aarhundrede (1895) samt Den
norske kirkes geistlighed i reformationsaarhundredet
(1897). Med anslag från Hans A. Benneches fond
utgaf han 1902 det voluminösa verket Norske
hexeformularer og magiske opskrifter. B. har sedan 1880
varit medlem af kommittén för ny öfversättning af
nya testamentet och är sedan 1896 denna kommittés
ordförande. Från 2 maj 1893 till 14 okt. 1895
var han medlem af E. Stangs andra ministär,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
