Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Banér. 11. Axel Klasson B., grefve och riksråd f. 1661. - Banerherre - Banff l. Bamff. - Banffy, Dezsö (Desiderius),ungersk ministerpresident. - Banförvalningen - Bang - Bang, Peder dansk katolsk biskop. - Bang, dansk släkt. - Bang. 1. Oluf B. f. 1710, klockare - Bang. 2. Oluf Lundt de Bang, f. 1731, generalprokurör. - Bang. 3. Fredrik Ludvig B., f. 1747,öfverläkare. - Bang. 4.Oluf Lundt B. f. 1788,professor imedicin. - Bang. 5. Peter Georg B., f. 1797, ämbetsman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allierades fälttåg mot fransmännen i Nederländerna.
Efter slaget vid Fleurus (1690), där af hans 900
man endast 216 blefvo åter, utnämndes han till
öfverste och efter sitt utmärkta uppträdande vid
Liège till brigadjär. Han undsatte fästningen
Oudenaarde (1695) och skar nya lagrar vid Bruxelles och
Namur. 1697 gick B. i hertigens af Holstein
tjänst. För sitt framgångsrika, ryktbara försvar
från 21 april till 4 juni 1700 af fästningen
Tönning emot de till antalet öfverlägsne danskarna
utnämndes han till geheimeråd och generallöjtnant
samt ej långt därefter till öfverhofmästare. 1706
bevistade B. vid de allierades armé fälttåget i
Nederländerna. Som vittnesbörd om hans militära anseende
må nämnas, att republiken Venezia 1701 och 1704
erbjöd honom befälet öfver sina trupper. Han afled
1706 i Gottorp, Slesvig.
C. H. T.
Banerherre (ty. bannerherr, fr. banneret)
kallades under medeltiden en länsherre, som var
berättigad att föra eget baner (se d. o.).
Banff [bä’nf] l. Bamff. 1. Grefskap i norra
Skottland, vid Moray firth. Arealen 1,777 kvkm.
61,487 inv. (1901). Med undantag af en liten
fruktbar sträcka vid kusten är landet ytterst bergigt. Ben
Muich-dhui, på gränsen till grefskapet Inverness,
1,309 m., och Cairn Gorm, 1,245 m., äro de högsta
bergen. Kullarna erbjuda goda betesmarker.
Klimatet är kallt och stormigt. I B. fås en vacker
marmor samt bergkristaller och topaser (från Cairn
Gorm). – 2. Hufvudstad i nämnda grefskap, vid
mynningen af Deveron. 3,730 inv. (1901) eller
tillsammans med det midt emot liggande Macduff 7,148
inv. I närheten ligger Duff house, residens för
hertigen af Fife.
Bánffy [banfi], Dezsö (Desiderius), baron,
ungersk ministerpresident, f. 1843, blef 1875
obergespan i Szolnok-Doboka och 1892 underhusets talman.
Efter Wekerle blef han i jan. 1895 konseljpresident
och inrikesminister och innehade denna ställning till
febr. 1899. B. är kalvinist och liberal samt i
nationalitetsfrågor sträng chauvinist.
(K. B. W.)
Banförvaltning, järnv., i vidsträcktare bemärkelse
de åtgöranden, som en järnvägs styrelse vidtager för
järnvägens skötsel, i trängre mening de åligganden,
som tillkomma banafdelningen vid en järnväg.
H. L.
Bang, narkotiskt medel. Se Hasjisj.
Bang, Peder, dansk katolsk biskop, systerson till
ärkebiskop Jakob Erlandsen, blef 1254 dennes
efterträdare som biskop i Roskilde. Då ärkebiskopen 1259
kom i strid med konung Kristofer I och fängslades,
ställde sig biskop Peder i spetsen för det kyrkliga
partiet och påbjöd interdikt i sitt stift, men måste
fly till Rügen. Härifrån återfördes han för någon
tid af furst Jaromar, men måste snart ånyo fly till
utlandet och hemkom först 1274, efter att hafva
försonat sig med konung Erik Glipping. B. dog
1277.
E.Ebg.
Bang, en vida spridd dansk släkt, som härstammar
från en Oluf B., hvilken såsom sekreterare hos en
påflig legat i Ungern år 1517 adlades af Ludvig II
och sedermera blef borgmästare i Middelfart på Fyn.
En sägen, hvilken dock är obevisad, sätter släkten i
förbindelse med Skjalm Hvides namnkunniga ätt.
Till bangska släkten hörde på mödernesidan
Grundtvig och H. Steffens. Bland medlemmarna på
manssidan må följande nämnas:
1. Oluf B., f. 1710, d. 1783 som klockare i
Köpenhamn, stiftade det "genealogisk-heraldiske
selskab" och utgaf 1743–47 Samling af
opbyggelige og nyttige materier, hvilket arbete innehåller
viktiga historiska bidrag.
2. Oluf Lundt de B., generalprokurör, f.
1731, d. 1789, var en verksam medlem af den stora
"landbokommissionen" (1786), som bl. a. åstadkom
"stavnsbaandets" upphäfvande. Adlad 1777.
3. Frederik Ludvig B., den förres broder,
f. 1747, d. 1820, var 1775–1800 öfverläkare vid
Frederiks hospital i Köpenhamn och från 1782
professor vid universitetet. Han främjade i hög grad
den medicinska vetenskapens utveckling.
4. Oluf Lundt B., den föregåendes son, f.
1788, blef 1818 professor i medicin och var 1825
–41 öfverläkare vid Frederiks hospital. Han vann
tidigt stort anseende som läkare och var den förste,
som införde en verklig klinisk undervisning. B.
åstadkom jämväl anläggandet af Rosenborgs
brunnsinrättning (1834) och var tillika en flitig skönlitterär
författare. 1874 tog han afsked, blef geheimeråd och
dog 1877.
5. Peter Georg B., den föregåendes kusins son,
ämbetsman, f. 7 okt. 1797, blef 1826
landsöfverrättsassessor och var 1830–36
professor i rättsvetenskap i
Köpenhamn. Han utgaf
Lærebog i de til den
romerske private ret henhörende
discipliner (1833–35) och,
i förening med J. E.
Larsen, Systematisk fremstilling
af den danske procesmaade
(5 bd, 1837–43), hvarjämte
han offentliggjorde viktiga
monografier. Dock har han
mindre betydelse som
vetenskaplig författare än som
praktisk ämbetsman och
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
