Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bang, Anton Christian, norsk kyrkohistoriker. - Bang, Bernhard Lauritz Frederik, dansk veterinäroch bakteriolog. - Bang, Gustav, dansk socialdemokratisk författare. - Bangalore, hufvudstad i Mysore. - Bangalure. Se Bangalore. - Bange, Charles Timothée Maximilien Valerand Ragon de, fransk artilleriofficer. - Bangiales, röd alg - Bangi deivana. Se Lagochilus. - Bangka l. Banka, ö ostindiska arkipelagen. - Bangkalan, stad på ön Madoera. - Bangkok, hufvudstad i konungariket Siam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mottog därefter tjänst som präst vid Trefoldighedskirken
i Kristiania och blef 1896 biskop i Kristiania
stift.
(O. A. Ö.)
Bang, Bernhard Lauritz Frederik,
dansk veterinär och bakteriolog, f. 7 juni 1848 i
Sorö, vardt student 1865 och med. kandidat 1872
samt tog s. å. djurläkareexamen och förvärfvade 1880
med. doktorsgrad. B. blef 1879 lektor (1892
professor) i kirurgi vid veterinär- och landtbrukshögskolan
och öfvertog 1883 föreståndarskapet för den
bakteriologiska afdelningen vid den agrikulturkemiska
försöksanstalten. B. har gjort sig känd i synnerhet
genom en serie undersökningar rörande tuberkulos
hos boskapen och rörande infektionsförmågan hos
mjölk från tuberkulösa kor samt genom sina försök
med tuberkulin och mallein såsom medel mot
tuberkulosens och rotsens utbredning. Sedan 1892 är B.
ordförande i Danmarks veterinära sundhetsråd.
1898 blef han ledamot af svenska
landtbruksakademien.
E. Ebg.
Bang, Gustav, dansk socialdemokratisk
författare, f. 1871, tog 1894 magisterkonferensen i
historia och blef 1897 filos. doktor på en afhandling
om Den gamle adels forfald, studier över de danske
adelsslægters uddöen i 16. og 17. aarh., hvilken likväl
rönte starka motsägelser från både historisk och
statistisk ståndpunkt. Sedan han utgifvit en samling
"Breve til og fra Kristoffer Göje og hans hustru
Birgitte Bölle" (1898–99), skref han en Illustreret
kultnrhistorie i fortællinger for folket (1899;
"Europeisk kulturhistoria i korta drag", 1897–98) och
Kapitalismens gjennembrud (1902). Vidare har han i
Catilina, en portrætstudie (s. å.) sökt ställa denne
revolutionsman i ett nytt ljus, och i Den socialistiske
fremtidsstat (1903) har han gifvit en kort
sammanfattning af socialismens idéer. B. föll igenom vid
valen till folketinget 1901 och 1903.
E. Ebg.
Bangalore [bä*g*lå’*] l. Bangalur,
hufvudstad i den brittisk-indiska vasallstaten Mysore, 12°
57’ n. br., 77° 37’ ö. lgd, 914 m. ö. h. 159,030
inv. (1901), den starka garnisonen oberäknad. B.
består af en tätt bebyggd gammal stadsdel (Pet),
det engelska kvarteret samt förstaden S:t John’s Hill.
I den förstnämnda delen ligga flera hindutempel och
moskéer. Utanför staden är maharajans (furstens)
nya palats beläget. B. eröfrades af engelsmännen
1791 och är nu genom sina starka befästningar en
af deras förnämsta vapenplatser i Indien. Genom sitt
höga läge är det tillika en sundhetsstation för de
europeiska trupperna. Fabrikation af siden, mattor,
silfver- och guldarbeten. Järnvägar till Madras,
Mysore och Tumkar. Säte för den katolske biskopen
öfver södra Indien och för en evangelisk mission.
22 km. v. om staden ligger den starka bergfästningen
Savandrug, 1,200 m. ö. h.
Bangalur [bä*g*lo’*]. Se Bangalore.
Bange [bã*], Charles Timothée
Maximilien Valerand Ragon de, fransk
artilleriofficer, f. 1833, blef löjtnant vid artilleriet 1857
och hade 1880 avancerat till öfverste. Han arbetade
tidigt vid de militärtekniska institutionerna och vardt
1882 generaldirektör för Cail-verkstäderna (i
Grenelle vid Paris samt i Denain och Douai), men
lämnade 1890 denna befattning. Under långvariga
bemödanden att förbättra artillerimaterielen utförde
han 1877 sin tanke att anbringa en elastisk
tätning (af fett och asbest) bakom stötbottnen i
kanonen samt konstruerade en lätt och en tung
fältkanon (af 80 och 90 mm. kaliber), som 1879 infördes
inom franska fältartilleriet och 1885 i Serbiens.
De Bange-systemet, en skrufslutningsmekanism
med elastisk tätning, har antagits i de flesta
länder och af de fleste artillerikonstruktörer vid
sådana bakladdningspjäser, där hylsa icke
användes.
(E. N.)
Bangiales, bot., en liten klass bland de röda
algerna (se Rhodophyceæ), som fått sitt namn
efter ett släkte Bangia. Dessa alger lefva mest i salt
vatten, äro enkelt byggda och bestå af en grenad
eller ogrenad celltråd eller cellskifva. Hit hör släktet
Porphyra, som utgör ett viktigt näringsmedel i Japan,
där det är föremål för odling.
G. A. (G. L–m.)
Bangi deivana, bot. Se Lagochilus.
Bangka l. Banka, en Nederländerna tillhörig
ö i ostindiska arkipelagen (1° 30’–3° 4’ s. br.
samt 105° 9’–106° 51’ ö. lgd), s. ö. om Sumatra,
hvarifrån den skiljes af Bangka-sundet. Den har en
bredd af 50–60 km., är 252 km. lång samt bildar
med några närliggande öar residentskapet B. 11,587
kvkm. 93,600 inv. (1895), däraf en tredjedel kineser.
Marken är kuperad, men det högsta berget, Maras,
är blott 841 m. Förr har B. haft stora skogar, men
de utrotas genom bergsbruket. Infödingarna, som
äro malajer, lefva af risodling och äro dels hedningar,
dels muhammedaner. B. är berömdt för sin rikedom
på tenn, som förekommer både i rika gångar och
som tennsand. Tenngrufvorna, stora öppna grafvar
af ända till 12 m. djup och 240–270 m. längd,
bearbetas för nederländska regeringens räkning
medelst vaskning, hufvudsakligen af kineser, och
gifva i årlig afkastning 4–5 mill. kg. B. lämnar
också järn, bly, koppar, silfver, arsenik,
bergkristaller, ametister och brunkol. Den viktigaste
exportvaran är tenn; däremot införas ris och salt samt
europeiska och kinesiska varor. Hufvudstad är Muntok,
24,000 inv., mest kineser. – B. tillhörde
ursprungligen staten Palembang på Sumatra och kom 1806
till Nederländerna. Tennet upptäcktes först 1710.
Ön innehades af England 1812–14. Litt.:
Zondervan, "Bangka en zijne bewoners" (1896).
J. F. N.
Bangkalan, stad på den nederländsk-indiska ön
Madoera (se d. o.).
Bangkok (Bancasay, "de vilda oljeträdens
stad"), hufvudstad i konungariket Siam, belägen 33
km. ofvanför floden Menams utlopp i Siamviken, 13°
45’ n. br., 100° 28’ ö. lgd. Årsmedeltemperaturen
är 26,7° C., nederbörden 1,487 mm., hvaraf 1,000
falla under maj–okt. B. består af en inre stad,
som är omgifven af en 10 m. hög, med tinnar försedd
mur, och en yttre stad. Husen ligga mest i
trädgårdar, äro af trä l. bambu och byggda på pålar.
Af sten byggas blott tempel och kloster, af hvilka
B. har 700, samt kungliga palats och ett och annat
europeiskt hus. På floden ligga flytande bambuhus,
fasthållna af pålar, och här ute ligga handelsbodar
och verkstäder. I den inre staden finnes konungens
praktfulla palats bakom en hög mur. B:s största
prydnad är pagoden Wat Tsjeng, som är byggd i
terrasser. Till den yttre staden sluter sig
främlings-kvarteret. Befolkningen anslås till 400,000 pers.,
till hälften kineser, en tredjedel siameser, dessutom
burmaner, malajer o. a. B. är en betydande
handelsstad: 1899 steg importen till ett värde af 26 mill.
dollars och exporten till 32 mill. Importvaror äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
