Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wiwet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans författareskap varit egnadt åt geografien. Här må
bland de mera vigtiga arbetena nämnas: Description
historique et géographique de l’Asie Mineure (2
bd, 1845), Histoire universelle des découvertes
géographiques des nations européennes dans les
diverses parties du monde (2 bd, 1845–47, ofullb.),
Études de géographie ancienne et d’ethnographie
asiatique (2 bd, 1850–54), Étude sur la géographie
grecque et latine de l’Inde (1861), Histoire de la
géographie et des découvertes géographiques (1873)
samt Nouveau dictionnaire de géographie universelle
(1876 o. f., 6 bd, ännu ej afslutadt), ett verk af
beståndande värde, som bland sina medarbetare räknar
flere af Frankrikes förnämsta förmågor på geografiens
område. Påbörjadt efter 16-årigt dagligt insamlande
af material och anlagdt redan från början efter stor
måttstock, som ökats i den mån arbetet fortskridit,
innehåller detta arbete en detaljerad geografi öfver
Europa i såväl fysiskt som politiskt, statistiskt,
industrielt och kommersielt hänseende, hvarvid äfven
de vigtigaste historiska tilldragelserna beröras, samt
en ur originalkällorna (företrädesvis reseskildringar,
ända till de nyaste) hemtad beskrifning öfver
utom-europeiska land och folk. Arbetets värde ökas
genom en utförlig källförteckning.
Vivipara (af Lat. vivus, lefvande, och parere,
föda), zool., benämnas sådana djur, som »föda lefvande
ungar», d. v. s. sådana djur, hos hvilka ägghinnorna
brista, innan fostret blifvit framfödt. Jfr Ovipara
och Ovovivipara.
Vivisektion (af Lat. vivus, lefvande, och sectio,
snitt) betecknar egentligen och efter orden hvarje
afsigtligt ingrepp med skärande instrument på en
lefvande organism, menniska, djur eller växt, för
visst ändamål. Emellertid har detta ord fått sin
användning i den bestämda, i afseende på ingreppets
beskaffenhet vidsträcktare, men i afseende på
föremålet och ändamålet inskränktare bemärkelsen
af experiment på lefvande djur för vetenskapligt
ändamål. I denna bemärkelse är vivisektionen,
eller djurexperimentet, ett af den fysiologiska
och patologiska forskningens vigtigaste och
oumbärligaste hjelpmedel. Naturvetenskapen
kan endast genom forskning i naturen sjelf
föras framåt. Detta är egentligen sjelfklart,
och vetenskapernas historia vittnar för öfrigt
tillräckligt derom. Lifsprocesserna, såväl de normala
som de abnorma, måste följaktligen studeras på de
lefvande organismerna. Det är endast på detta vilkor,
som fysiologien och patologien samt med dem hela
den medicinska vetenskapen öfver hufvud kunna göra
verkliga framsteg. Också lär vetenskapens historia,
att de största och vigtigaste upptäckterna vunnits
såsom frukter af ett lifaktigare naturstudium
med experiment på lefvande djur. Det var genom
experiment på lefvande djur, som Harvey grundade sin
epokgörande upptäckt af blodomloppet, och det var
med samma hjälpmedel, som Olof Rudbeck upptäckte
lymfkärlsystemet. Men om vivisektionen således är
sedan länge känd och använd, är det dock först i
19:de årh., som dess betydelse blifvit allmänt insedd,
och som densamma
konseqvent fått en vidsträcktare användning såsom
ett oumbärligt hjelpmedel för den vetenskapliga
forskningen inom medicinens vidsträckta område. Det
är också detta hjelpmedel, som i väsentlig
mån möjliggjort de medicinska vetenskapernas
oerhörda framsteg under 19:de århundradet. Läran om
blodomloppet, matsmältningen, ämnesomsättningen,
muskel- och nerv-systemens förrättningar, gifters
och läkemedels verkningar, sårbehandlingen och
smittämnens natur – med ett ord alla grenar af den
medicinska vetenskapen hafva till väsentlig del
experimenten på lefvande djur att tacka för sin
vetenskapliga grundläggning. Sedan erfarenheten
sålunda ledt till allmän och stadgad insigt i
betydelsen af experiment på lefvande djur såsom det
främsta vilkoret för en riktig uppfattning af den
lefvande naturen och särskildt såsom ett oundgängligt
medel för medicinens utveckling, hafva egna anstalter
för dylika experiment inrättats i växande antal vid
högskolorna i snart sagdt alla civiliserade land. Det
gifves numera knappast ett universitet, som saknar
en eller flere anstalter af detta slag. Omhuldade
af regeringarna och folkrepresentationerna eller af
enskilda välgörare, äro dessa anstalter i de flesta
fall och äfven vid de smärre universiteten på det
rikligaste försedda med alla de, ofta kostsamma,
hjelpmedel, som den ständigt i utveckling stadda
vetenskapliga forskningen kräfver. Man kan och
plägar också numera i regel betrakta dessa anstalters
beskaffenhet och utrustning samt djurexperimentens
rol derinom såsom en mätare på vetenskapens lokala
nivå. De experimentdjur, som i regel höra till dessa
anstalters stående materiel, äro grodor, kaniner
och hundar. Men äfven andra djur kunna användas och
blifva använda på olika orter, i särskilda fall, för
vissa ändamål och vid särskild tillgång. Dit kunna
räknas fiskar af olika slag (t. ex. de elektriska
fiskarna och många andra), sköldpaddor, ödlor,
ormar, dufvor och höns, råttor, marsvin, kattor,
hästar, åsnor, apor och, mera sällan, får, getter,
kalfvar, kor och oxar. En del af dessa djur vårdas i
särskilda, dertill inrättade lokaler inom anstalterna
sjelfva och då alltid med den omsorg, som de olika
arterna för sitt sunda välbefinnande kräfva, intill
dess experimentet skall företagas. Vid nästan alla
försök användas numera bedöfningsmedel. Tack vare
vivisektionen eger nämligen vetenskapen i vår tid till
sitt förfogande medel att upphäfva smärtan, utan att
på samma gång i någon för experimenten störande mån
förändra lifsprocessen i det hela. Det lider knappast
något tvifvel, att man genom fortsatta försök på djur
skall lyckas komma derhän att göra alla operationer på
vare sig menniskor eller djur absolut smärtfria. Redan
nu kan man emellertid med full öfvertygelse påstå,
att inga djur öfver hufvud lefva och dö jämförelsevis
smärtfriare än just de fysiologiska experimentdjuren.
Trots detta förhållande och trots det oerhörda
gagn, som vivisektionen gjort vetenskapen och
mänskligheten, har man från många håll, och
detta först i senare tid och således först sedan
ofvanstående erfarenheter vunnits, begynt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
