Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Visera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
approximativ beräkning utgjorde det sålunda ökade
grefskapets årliga afkastning under 1580- och
1590-talen omkr. 14,150 à 14,300 mark penningar
(omkr. 3,535 à 3,575 t:r spanmål). År 1598
fråndömdes grefskapet den dåv. innehafvaren,
grefve Pers son Erik, hvilken stod på Sigismunds
sida i striden emot hertig Karl, men det lemnades
d. 12 Dec. 1600 åt Eriks broder Magnus. Den 29
Okt. 1602 utbyttes Gamla Lödöse och Alfhem mot
besittningar (i Vartofta härad) omkring södra delen
af Vättern. Grefskapet förstorades betydligt under
Magnus’ brorson grefve Per Brahe d. y. dels genom
kungliga donationer d. 28 Juli 1646 (67 hemman
m. m. i Tveta och Norra Vedbo härad, Småland)
och d. 6 Okt. 1647 (12 1/2 hemman m. m. i Norra
Vedbo härad och Lysings härad i Östergötland jämte
expektans på 17 1/4 hemman), dels genom grefvens köp
och byten (hvarigenom omkr. 100 hemman lades till
grefskapet). Grefskapet bildade derefter utom ön
två hvar för sig sammanhängande delar på hvar sin
sida af Vätterns södra ände, åtskilda endast af den
i kronans ego befintliga trakten närmast omkring
Jönköping. Det omfattade ett »område af ungefår
12 1/2 qv.-mil eller lika stort som storhertigdömet
Mecklenburg-Schwerin» (W. Berg). 1652 började en
stad, Brahe-Grenna. anläggas inom grefskapet. Den 4
Mars 1654 gaf drottning Kristina grefve Per Brahe och
hans efterträdare hals- och handrätt (se d. o.) öfver
landbönderna och undersåtarna på sjelfva ön (icke de
inom den öfriga delen af grefskapet boende). Grefve
Per gjorde äfven försök att erhålla rätt att slå
mynt, men utan framgång. Grefskapet reducerades 1681,
men ersättning till belopp af omkr. 150,000 dlr
lemnades för byggnader, befästningar, krigsmateriel
m. m. Förnämsta slottet inom grefskapet var det på
öns östra sida belägna Visingsborg, som påbörjades
under 1500-talet af Per Brahe d. ä. och fullbordades
af Per Brahe d. y. Slottet var bygdt i fyrkant,
inneslöt en liten borggård, var försedt med 4 torn och
omgafs (sedan 1657) med vallar och grafvar, som hade
bastioner i hörnen. Utanför vallarna lågo trädgårdar
och ruddammar. Slottet inrymde bl. a. bibliotek,
manuskript, rustkamrar, tafvelgalleri, hvilka
samlingar vid grefskapets reduktion flyttades till
Skokloster. Natten emellan d. 22 och 23 Dec. 1718
förstörde vådeld slottet, hvari då förvarades 1,623
krigsfångar. Af detsamma finnas nu qvar endast väggen
åt borggården af östra flygeln samt yttermurar och en
del af det inre af södra flygeln. Fästningsverken, som
omsluta ruinen, äro deremot ganska väl bibehållna. Jfr
art. Grefve samt G. Forsgrén: »Bidrag till svenska
gref- och friherreskapens historia 1561–1655. I»
(1885). och W. Berg: »Visingsö jemte anteckningar om
Visingsborgs grefskap» (s. å.).
Visingsö, socken i Jönköpings län, Vista härad,
omfattande ön Visingsö. Areal 2,455 har. 1,135
innev. (1892). V. utgör ett regalt pastorat. Vexiö
stift, Vista kontrakt.
Visingsö, Vätterns största ö. utgör nu en socken af
samma namn, men var förr delad på
tvänne: Ströja i s. och Kumlaby i n. Ön, som har en
längd af 14 km., med 1–3 km. bredd, har en areal
af 2,455 har, hvilken dock årligen minskas genom
sjöns inkräktningar. Halfva arealen upptages af en
längs ön gående, ofruktbar sandås, men återstoden är
utomordentligt fruktbar. Om öns egendomliga berggrund
se Visingsögruppen. På ön finnas ättehögar och andra
fornminnen. På sydspetsen finnas ruiner af Näs slott
(uppfördt sannolikt i senare hälften af 1200-talet
och antagligen förstördt 1318), der konung Magnus
Ladulås dog, d. 18 Dec. 1290. På nordligaste delen
af vestra kusten låg förmodligen Borga slott,
der konungar af sverkerska och erikska ätterna
residerade (konung Karl Sverkersson mördades 1167
och konung Erik Knutsson dog d. 10 April 1216 på
V.). Genom Vätterns inskärningar ligger den förmodade
borgplatsen nu långt ut i sjön. På sydöstra stranden
träffas ruinerna af Brahe-ättens vidtberömda slott
Visingsborg (se d. o.). Den s. k. kungsladugården
Visingsborg har sedan 1832 användts till kronopark
och ekplanteringsfält. Den förra består af omkr. 121
har; ekplanteringens areal är 461 har, deraf
nära 400 har skogsmark. 1636 stiftade grefve Per
Brahe d. y. på V. en skola, som betryggades genom
ansenliga donationer. Den hade 3 lärare på stat:
rektor, konrektor och kollega. Under 1600-talet
inskrefvos i medeltal 20 lärjungar årligen, men
sedermera sjönk antalet. Undervisningen försiggick
i Kumlaby gamla kyrka. Enligt beslut 1692 delades
läroanstalten i ett Gymnasium carolinum (som
förlades till forna tingshuset i Kumlaby) och en
kunglig trivialskola. Gymnasiet, som invigdes 1693,
hade en teol. lektor med föreläsningsskyldighet
i teologi, hebreiska och grekiska, och en filos.
lektor, som läste filosofi, matematik och latin. Ett
regeringsbeslut af d. 4 Sept. 1811 upplöste bägge
läroanstalterna, och vårterminen 1813 upphörde de
offentliga föreläsningarna. De donerade godsen och
räntorna lemnades till större delen till läroverken
i Jönköping och Grenna. Biblioteket har stannat
i Vexiö. 1666 anlade grefve Per Brahe d. y. i
närheten af skolan ett boktryckeri, som förestods
af Joh. Kankel från Pommern, och hvarifrån, så
vidt man vet, under åren 1667–85 utgingo några och
fyrtio publikationer, s. k. »Visingsötryck», numera
typografiska rariteter (se derom G. E. Klemming
och J. G. Nordin: »Svensk boktryckeri-historia»,
1883). Tryckeriet flyttades 1688 till Jönköping. – Se
C. Quensel och M. Oxelgren: »De Insula Visingiana»
(akad. afh., Lund, 1714), och W. Berg: »Visingsö
jemte anteckningar om Visingsborgs grefskap» (1885).
Visingsöformationen. Se nästa art.
Visingsögruppen. Under namnet Visingsöformationen, en
benämning, som enligt sedermera införd nomenklatur
bör utbytas mot »Visingsögruppen», sammanfattade
A. G. Nathorst 1879 den, antagligen minst 300
m. mäktiga, prekambriska lagerserie af konglomerat
och sandstenar samt röda, gröna och mörka skiffrar,
som bilda berggrunden på Visingsö i Vättern och
dessutom finnas på några andra öar och på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
