Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Visera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spridda ställen vid sjöns stränder (såsom
på öarna Fjuk och Jungfrun, vid Jönköping,
Husqvarna, Grenna, Omberg, Karlsborg). Att den på
dessa ställen är i behåll beror på den sänkning
af jordskorpan, genom hvilken Vätterns bäcken
anlades, och i hvilken den skyddats för erosion,
medan den inom öfriga delar af mellersta Sverige,
der den likaledes måste antagas hafva existerat,
blifvit helt och hållet förstörd. Jfr Omberg.
A. G. N.
Vision (Lat. visio), fantasibild, inbillningsfoster,
syn, drömsyn, andesyn, »öfvernaturlig» uppenbarelse
för den yttre eller inre synen, hallucination,
som hänför sig till synen. Se Andeskådning och
Hallucinationer. – Visionär, som har visioner;
som innebär eller medför visioner; andeskådare;
fantastisk drömmare. Bland historiskt ryktbara
personer, som »sett i syne», må erinras endast om
den heliga Birgitta, Jeanne d’Arc och Swedenborg.
Visir (T. visir, Fr. visière, af vis, i den äldre
betyd. »ansigte»), hjelmgaller. Se Drägt, sp. 1491,
och Hjelm 1, 2.
Visir (T. visir, af Fr. viser, sigta, syfta), på
mätningsinstrument detsamma som diopter (se d; o.);
sigte på ett skjutvapen. – Visirlinie, sigtlinien
på ett skjutvapen, då sigtskuran har sitt lägsta
läge. Vinkeln mellan visirlinien och kärnlinien kallas
visirvinkel. – Visirpunkter kallas ett skjutvapens
korn och sigte. Kornet (på vapnets främre del)
är alltid fast, sigtet (den närmare skytten belägna
sigtpurikten) deremot antingen fast eller rörligt. På
de korta eldhandvapnen (pistol och revolver), der
skottvidderna helt obetydligt variera, är sigtet
fast; på de längre eldhandvapnen (gevären) äfvensom på
artilleripjeser är det rörligt. Gevärsigtenas form och
anordning vexla snart sagdt med hvarje gevärssystem
och bära olika namn, t. ex. ram-, trapp-, bågklaff-,
trappbåg- eller trappram-sigte. På
artilleripjeserna har riktinstrumentet vanligtvis en i höjdled
rörlig stång, uppsättningsstången, i hvars öfre del
siktskuran finnes urtagen, vanligtvis äfven skjutbar
i sidled (se vidare Sigtmedel, Uppsättning). H. W. W.
Visir, muhammedansk ämbetsman. Se Vesir.
Visit (Fr. visite, af Lat. visitare, ofta se, besöka),
kort besök, artighetsbesök, påhelsning, uppvaktning.
Visitantinnor (Fr. visitandines)
l. besökelsenunnornas orden kallas en af biskop
Frans af Sales och m:me de Chantal år 1610 stiftad
nunneorden, efter sin manlige stiftare äfven benämnd
salesiarinnornas orden, stadfäst af påfven Paul V
1618. Orden erhöll benämningen visitantinnornas
orden derför att dess medlemmar efter förebilden
af jungfru Marias besök (visitatio) hos Elisabet,
Johannes döparens moder (Luk. 1: 39), hade till sin
egentliga uppgift att besöka fattiga och sjuka,
hvartill sedan kom undervisning af qvinlig ungdom,
Ordensdrägten var en svart enkel kåpa, en lång,
svart slöja samt en svart pannbindel. Orden vann
en vidsträckt spridning. Redan vid Frans’ af Sales
död (1622) hade 13 ordenshus inrättats, och vid
m:me de Chantals frånfälle (1641) hade 87 dylika
tillkommit. Ännu i midten af
1800-talet funnos omkr. 100 ordenshus, fördelade på
Italien, Frankrike, Schweiz, Österrike, Polen,
Syrien och Nord-Amerika, med omkr. 3,000 medlemmar.
J. H. B.
Visitation (af Lat visitatio, besök), personligt besök
i och för granskning, kontrollering, undersökning. –
1. Kyrkovisitation kallas en af de vigtigaste
bland kyrkostyrelsens funktioner. Den afser ett
personligt öfvervakande från kyrkostyrelsens sida af
en lokalförsamlings kristliga och kyrkliga lif och
har sin höga urbild i kyrkans högste Herres ständigt
vakande uppsigt öfver församlingarna (jfr Upp. kap. 2
och 3). Kyrkovisitationens historia begynner redan med
den äldsta kristna kyrkan. Der inga s. k. landbiskopar
l. chorbiskopar (se d. o.) funnos och i synnerhet
sedan denna institution (i 4:de årh.) kommit ur
bruk, var det vanligt, att stadsbiskoparna uppdrogo
åt särskildt för ändamålet utsedda visitatorer
(l. periodeuter) att tid efter annan besöka de olika
landsförsamlingarna samt derefter afgifva berättelse
om huru de funnit dem. Men i samma mån som biskoparnas
stiftsområden vidgades, betraktades det alltmer
såsom en af deras vigtigaste ämbetspligter att
sjelfva åtaga sig en visitators åligganden. Såsom
synnerligen nitiska visitatorer kunna nämnas
biskoparna Athanasius och Augustinus. Flere kyrkliga
synoder betonade vigten deraf att biskoparna
årligen visiterade sina stift. Konciliet i Tarragona
(516) talade om dylika biskopsvisitationer såsom
en antiquae consuetudinis ordo (ett sedan gamla
tider brukligt skick). Under medeltiden tyckas de
emellertid hafva legat mycket nere, om de än icke
alldeles bortfallit. Vid tiden för reformationens
genomförande blefvo kyrkovisitationerna af en djupt
ingripande betydelse. Joh. Gerson hade en gång
kallat visitationen cardo totius reformationis
(hela reformationens hake). Sanningen deraf
visade sig aldrig bättre än vid 16:de årh:s
reformation. Visitationen betydde då detsamma
som organisationen af ett nytt kyrkoväsende på
evangelisk grund. Reformation och visitation blefvo
vexelbegrepp. Särskildt gjorde detta sig gällande
i reformationens hufvudland, Kur-Sachsen, der de
täta visitationerna blefvo en af reformationens
vigtigaste häfstänger, och der ett fast ordnadt
kyrkligt lif hufvudsakligen genom dessa visitationer
kom till stånd. Äfven i öfriga land, der reformationen
vunnit insteg, visade sig visitationernas betydelse
för genomförandet af likformighet i församlingarna
och öfver hufvud taget för befästandet af ren lära
och kyrkligt lif. Under upplysningstidehvarfvet
kommo visitationerna mångenstädes ur bruk, men det
nyvaknade intresset för den kyrkliga bekännelsen,
som med 19:de årh. väckts till lif, framträdde
äfven genom ett allt trognare handhafvande af
visitationsinstitutionen. – Enligt den svenska
kyrkolagen af år 1686 ingår bland biskoparnas allmänna
åligganden att en gång om året »visitera så många
församlingar som möjligt» (kyrkol. kap. 24 § 6 och
ff.). Detta har ytterligare genom k. stadgan af d. 20
Mars 1735 blifvit så förklaradt, att biskoparna böra,
vid ansvar, antingen sjelfva eller genom någon af dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
