Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Visera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men den hade tydligen sina grundförutsättningar
i det redan framhållna vediska åskådningssättet
rörande V:s tre uppehållsorter. Hvad som är specifikt
buddhistiskt i dogmen om V:s inkarnationer är den
tydliga inverkan från själavandringsläran. Den bestod
framförallt i V:s identifiering med olika stamheroer
eller stamhjeltar, som uppfattades såsom V:s synliga
uppenbarelseformer i tiden. I synnerhet vigtig är
hans identifikation med Krshna i »Mahabharata»
och Rama i »Ramayana». Läran om V:s inkarnationer
nådde en vidsträckt användning för att göra V. till
medelpunkten i en hel rad af de vigtigaste sågo-
och mytkretsarna och derigenom i största delen af
Ganges-landet förskaffa honom erkännande som den
högste guden. Antalet af inkarnationer angifves
olika, mest tio. Inkarnationsdogmen var säkert
utbildad före 300 f. Kr. Ty den hos Megasthenes
beskrifne s. k. indiske Herakles är tydligen V.,
specielt under inkamationsformen Krshna. Ännu i
dag gäller V., särskildt i Ganges-landet, som den
förnämste bekännelseguden. Den speciella form af
hinduismen eller den moderna brahmanismen, som kallas
vishnuismen, omfattar största delen af det centrala
Indiens befolkning. V., lifskraftens gudom, hvilken
såsom den förnämste guden i den indiska panteismen
genomtränger hela naturen och uppehåller den,
sofver, enligt den indiska tron, under regntiden på
ett lotusblad, som simmar i verldshafvet. Derefter
uppvaknar han till ny verksamhet. Han af bildas
enligt den indiska medeltida mytologien med fyra
armar, bärande en klubba samt försedd med mussla
och diskus. Han rider på en fogel, Garuda, urspr.
solfogeln. Hans gemål är skönhetens och lyckans
gudinna, Çri eller Lakshmi, äfven kallad Indira,
något, som torde antyda, att Indra-kulten småningom
öfverflyttades på V., i det att Indras förnämsta
drag öfverfördes på honom, ja Indra kanske rent af
uppgick uti eller identifierades med V. K. F. J.
Visibel (Lat. visibilis), synlig.
Visible speech [vi’sibsl spitj]. Se Fonetik, Fonetiska
bokstäfver och Transkription.
Visigothi (visigothae), latinskt namn för vestgoter
(se d. o.).
Wisin (Wizin), Denis von, baron, rysk dramatiker,
f. 1745 i Moskva, var gardesofficer i Petersburg och
derefter tjensteman vid ryska utrikesministeriet. Död
1792. I lustspelet Brigadieren (omkr. 1766)
skildrade han med skoningslös skärpa sedernas råhet
och folkets brist på bildning i Ryssland. Sedan
han gjort bekantskap med Molières komedier, skref
han efter mönstret af dem det nationella lustspelet
Nedorosli (Öfvermaga, 1782), i hvilket uppfostrans
lyten göras till föremål för gisslande löje.
Wising, Per Johan, läkare, född i Stockholm d. 17
April 1842, blef student i Upsala 1859, med. kandidat
derstädes 1864, med. licentiat vid Karolinska
institutet 1869 samt med. doktor i Upsala 1871,
sedan han utgifvit en afhandling, Till kännedomen
om balantidium coli hos menniskan. Han kallades
s. å. till docent och 1879 till e. o. professor i
medicin vid Karolinska institutet. Denna lärostol
utbytte han 1887
mot P. H. Malmstens professur i nervsjukdomar,
hvars förste innehafvare han var. Redan 1890
tog han afsked från densamma. W. har utöfvat
en omfattande praktik i hufvudstaden. Utom sin
gradualafhandling har han af trycket utgifvit
Ett fall af kronisk qvicksilfverförgiftning (i
»Nord. med. ark.». 1880), Ett bidrag till frågan om
de cerebrala lokalisationerna (i »Hygiea», 1885),
Om gallstensileus (i »Nord. med. ark.», s. å.), Om
Thomsens sjukdom (i »Hygiea», 1889), Zur kasuistik
der augenmigräne (dersammast., festband 1889) m. m.
Vising, Per Johan, språkforskare, universitetslärare,
född d. 20 April 1855 på säteriet Holm i Öfverlännäs
socken, Ångermanland, blef student i Upsala 1874,
filos. kandidat 1877 och filos. licentiat 1880 samt
tillbragte vintern 1880–81 i Paris såsom lärjunge
vid den af Gaston Paris ledda École pratique des
hautes études. Han promoverades 1882 i Upsala
till filos. doktor på afhandlingen Étude sur le
dialecte anglo-normand du X:IIe siècle, utnämndes
s. å. till docent i franska språket vid Upsala
universitet samt blef 1883 lektor i franska och
engelska vid h. a. läroverket i Vänersborg, 1886
vid h. a. läroverket i Lund och sistn. år docent
i franska vid Lunds universitet. 1890 utnämndes
han till professor i ny-europeisk lingvistik
(med undervisningsskyldighet i romanska språk) vid
Göteborgs nyinrättade högskola. V. har utöfvat en
flitig filologisk författareverksamhet, bland hvars
alster må ytterligare nämnas Sur la versification
anglo-normande (1884), Om den moderna franska
prosastilen (i Ups. univ:s årsskrift, 1886), Die
realen tempora der vergangenheit im französischen
und den übrigen romanischen sprachen (1888–89) och
Fransk språklära (3 bd, 1890–92) förutom ett stort
antal uppsatser i skandinaviska, tyska och franska
tidskrifter.
Visingsborg, grefskap, som Erik XIV d. 20 Mars 1562
förlänade riksrådet grefve Per Brahe »till hans
grefvestånds underhåll», och som då omfattade alla
på Visingsö liggande gods och gårdar (antagligen
57 gårdar) undantagandes 2 konungens arf- och egna
hemman. Konfirmationsbrefvet är dateradt först
d. 17 Juni 1564. Den 14 Mars 1563 ökades grefskapet
med de 2 nyssnämnda hemmanen samt 2 frälsegods,
så att det utgjorde 61 gårdar (56 hela och 5 halfva
hemman). Det räntade derefter omkr, 930 à 970 mark
penningar (omkr. 230 à 240 tunnor spanmål), men
1567 ökades inkomsterna genom tillslagna nya räntor
till omkr. 1,780 à 1,870 mark penningar (omkr. 440
à 465 t:r spanmål). Den 9 Juli 1569 gaf Johan III
grefve Per till grefskapets förbättring 382 hela, 112
halfva hemman, 21 torp och 22 nybyggen, belägna dels i
Småland (nämligen Grenna socken i Vista härad), dels i
Vestergötland (näml. i Kåkinds, Vartofta, Frökinds,
Redvägs, Ås, Vedens, Kinds, Marks, Vätle, Kållands,
Åse, Flundre, Kinne och Skånings härad – till allra
största delen det forna Gudhems klostergods) samt
Gamla Lödöse stad och Alfhems kungsgård. Grefskapet
omfattade då sammanlagdt 468 hemman, oberäknadt staden
och kungsgården. Efter en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
