Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Willems ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1704 fick V. befälet i Tyskland, men kunde icke
hindra prins Eugènes förening med Marlborough,
hvilken ledde till deras seger vid Höchstädt
(s. å.). 1705 uträttade han föga i Nederländerna,
och efter nederlaget vid Ramillies (1706) blef han
icke vidare använd. Död 1730.
Villers [vi’lärs, vilar], Charles François Dominique
de, fransk filosofisk skriftställare, f. 1765, var
1782–93 artilleriofficer, men hotades af jakobinernas
förföljelser och emigrerade då till Tyskland, hvarest
han hängaf sig åt studiet af tysk filosofi och
literatur. Han vardt 1811 professor i literatur vid
universitetet i Göttingen och dog der 1815. Genom sina
skrifter var han den, som först gjorde Kants läror
kända i Frankrike. Han författade bl. a. Philosophie
de Kant (2 bd, 1801) och Essai sur l’esprit et
l’influence de la réformation de Luther (prisbelönt
af franska Institutet 1804; 5:te uppl. 1851).
Villersexel [vilärsekse’l], köping i franska
depart. Haute-Saône, vid Saônes biflod
Ognon. Jernverk. I fransk-tyska kriget 1870–71 stod
der d. 9 Jan. 1871 en fäktning mellan preussiske
generalen von Werders trupper och franska östarmén
under general Bourbaki, som var stadd på marsch till
Belforts undsättning. Genom striderna omkring V.,
som besattes och försvarades af tyskarna, uppehölls
Bourbaki så länge, att Werder hann intaga en befäst
ställning vid Montbéliard (se Lisaine).
Willesden [oi’lsdön], förstad på nordvestra sidan af
London, vid London–Northwestern-jernvägen och flere
andra jernvägslinier. 27,453 innev. (1881).
Williams [oi’ljöms], Roger, engelsk teolog,
politiker, född i Wales 1599, omfattade såsom prest
i episkopalkyrkan de längst gående puritanska
åsigter och emigrerade till Amerika i slutet
af 1630. 1631–33 verkade han som hjelpprest
dels i Salem, dels i Plymouth och blef 1634
pastor på det förra stället. Snart kom han
allvarsamt i delo med myndigheterna. Han förnekade
giltigheten af den »charter», hvari Karl I beviljat
Massachusetts-Bay-kompaniet landområde, emedan detta
ju vore indianernas och kunde förvärfvas endast
genom köp från indianerna. Vidare påstod han, att
»ingen mensklig makt hade rättighet att inblanda sig i
samvetssaker», ty för sin religiösa tro »är menniskan
ansvarig endast inför Gud». På grund deraf ogillade
han äfven den kyrkliga tvångsbeskattningen och den
obligatoriska eden. Då han vägrade att underkasta sig
en andlig domstols afgörande, blef han i Okt. 1635
anbefalld att inom viss tid lemna kolonien. Då
han emellertid försporde, att myndigheterna ämnade
låta gripa honom och återsända honom till England,
flydde han i Jan. 1636, åtföljd af några vänner, till
indianerna vid Narragansettviken. I Juni s. å. begaf
han sig med sina följeslagare till Rhode Island och
grundlade der ett nybygge, Providence, som skulle
blifva en fristad för menniskor, som voro förföljda
för samvetets skull. W. uppsöktes snart i sitt nya hem
af en stor mängd anhängare. Kolonien uppblomstrade
raskt. År 1638 köptes hela området Aquidneck (Rhode
Island) från indianerna, som
frikostigt betalades derför. W. grundlade den första
baptistkyrkan i Providence samt blef koloniens
organisatör och lagstiftare. Då Massachusetts gjorde
anspråk på jurisdiktion öfver densamma, begaf han sig
till England och lyckades genom sin vän sir Henry
Vanes bemedling utverka en kunglig »charter» genom
hvilken Rhode Islands koloniala sjelfstyrelse och
jurisdiktion betryggades. Sjelf valdes W. 1649 till
dess vicepresident och var 1654–58 dess president
eller guvernör. Under denna tid råkade han i en
ny strid med kolonialregeringen i Massachusetts,
denna gång för qväkarnas skull, hvilkas fria
religionsutöfning han skyddade, ehuru han var
en motståndare till deras lära. W:s verksamhet
såsom organisatör af Rhode Island är epokgörande
i religionsfrihetens historia. Han genomförde
nämligen grundsatsen om frihet för alla religiösa
bekännelser, då deremot Nya Englands puritaner,
som lemnat moderlandet för att frigöra sig från
episkopalkyrkan, sjelfva förföljde annorlunda
troende, t. ex. baptister och qväkare. W:s
politiska ideal var en ren demokrati, i hvilken
folkviljan skulle vara bestämmande i alla borgerliga
angelägenheter. Men i trossaker skulle icke flertalet
ega makt öfver individen, utan denne skulle bero af
Gud allena. W. hyllade framåtskridandets grundsats
äfven på det religiösa området. De kristne borde,
lärde han, fortskrida till en allt renare och högre
uppfattning af den Heliga skrifts innehåll, och de
tolkningar deraf, som framstälts af församlingens
lärare i förflutna tider, borde aldrig gälla såsom
en norm för kommande tider. W. dog 1683. Han utgaf
The bloody tenent of persecution for the cause of
conscience (1644), Queries of highest consideration
(s. å.), Experiments of spiritual life and health
(1652) m. fl. skrifter i religiösa och kyrkliga frågor
samt dessutom en Key into the language of indians
(1643).
Williams [oi’ljöms], Helen Mary, engelsk
skriftställarinna, f. 1762, var från 1788 bosatt i
Paris och dog derstädes 1827. Hon gjorde sig under
revolutionen känd för en ifrig republikanism och
lofprisade derefter Napoleon I. I sitt arbete Letters
written in France (1790–94) tog hon girondisterna
i försvar, hvarför hon under skräckväldet hölls i
fängelse. Bland hennes öfriga arbeten må nämnas Poem
on the bill for regulating the slave trade (1788)
och Sketches of the state of manners and opinions in
the french republic (2 bd, 1801).
Williams [oi’ljöms], John, engelsk missionär,
»Söderhafvets apostel», född i Tottenham nära London
1796, skickades 1816 af Londons missionssällskap,
efter någon tids undervisning för ändamålet,
såsom missionär till Söderhafsöarna. Han var först
stationerad på Eimeo, en af de östra Sällskapsöarna,
men hade efter 1819 sitt hufvudqvarter på den största
ön i nämnda öars vestra grupp, Rajatea. Derifrån
gjorde han oaflåtligt färder till de olika ögrupperna
(först Hervey-öarna, der han upptäckte Rarotonga-ön,
vidare Samoaöarna m. fl.) samt upprättade
missionsstationer under infödda missionärer, som
han sjelf utbildat. Kristendom och civilisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
