Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Willems ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjorde under hans bemödanden oväntadt snabba
framsteg, och W. sjelf gjorde sig mycket älskad af
folket. Hans arbete var öfver hufvud taget ett af
de framgångsrikaste, som missionärer utöfvat, både
med afseende på vidden och de varaktiga frukterna af
hans verksamhet. Under ett besök i England (1834–38)
lät han trycka Nya test., som han öfversatt under
sin vistelse på Rarotonga. 1838 gjorde han en
rundresa till missionsstationerna och utsträckte
den ända till Nya Hebridernas ögrupp, men blef på
en af dess öar, Erromango, som han ej förut besökt,
mördad af infödingarna d. 20 Nov. 1839. W:s Narrative
of missionary enterprises in the South Sea Islands
(1837) har lemnat vigtiga bidrag till vår kännedom
om dessa öar. Jfr Ebeneser Prout: »Memoirs of the
life of John Williams» (1843), och Besser: »J. W.,
der missionär der Südsee».
Williams [oi’ljöms], Sir William Fenwick, baronet of
Kars, engelsk krigare, född i Nova Scotia 1800, var
en tid i engelsk och 1840–43 i turkisk krigstjenst
samt deltog 1847–48 såsom engelsk kommissarie vid
ordnandet af de persisk-turkiska stridigheterna. 1854
blef han kommissarie vid turkiska hären, inom
hvilken han s. å. befordrades till generalmajor,
och skickades följande året af sultanen till Mindre
Asien, der han befäste Ersirum och, efter att i Syrt
vid Kars hafva vunnit en seger öfver ryssarna under
Muraviev, var själen i sistnämnda stads försvar. Då
den i Nov. s. å. kapitulerade, blef W. krigsfånge,
men erhöll efter freden friheten och utmärkelser:
han utnämndes af sultanen till musjir (marskalk), af
drottning Viktoria till baronet of Kars och fick af
parlamentet en lifstidspension på 1,000 pd st.
1856–59 var han ledamot af underhuset. 1859–70 var han
högste befälhafvare öfver trupperna i Canada och
1870–75 generalguvernör öfver Gibraltar. Död 1883.
Williams [oi’ljöms], Henry, engelsk målare, f. i Wales
i början af 1800-talet, utställde första gången 1824
landskap och porträtt och slog sig ned i Rom 1827, der
han egnade sig åt framställning af italienskt folklif,
i bilder utmärkta för gedigen teknik, natursanning
och god karakteristik, såsom Procession till ett
dop i Ariccia (1832), Fest för Madonna dell’ Arco,
Brunnsscen från Molo di Gaëta, Neapolitanskt landtfolk
vid en källa (1859, Londons Nationalgalleri) och,
särskildt berömd, Skördefolk i Campagnan (1860).
Williams [oi’ljöms], Sir Monier Monier-W., engelsk
indolog och universitetslärare, f. 1819 i Bombay,
son af en engelsk militär derst., studerade i London,
Oxford och Haileybury, der han sedermera, 1844–58,
var professor i orientalisk filologi. 1860 blef han
föredragen framför M. Müller såsom »Boden professor»
i sanskrit i Oxford (efter Wilson) och qvarstår ännu
såsom sådan. W. har företagit flere resor i Indien och
grundlade i Oxford det s. k. Indian institute såsom
en centralpunkt för de studier, som de måste genomgå,
hvilka egna sig åt tjenstgöring i Indien. 1886 blef
han »knight». Utan att vara en vetenskaplig förmågra
af första rang, har M.-W. dock utöfvat ett rätt stort inflytande
i England på utvecklingen af de indologiska
studierna. Framförallt har han idkat ett omfattande
skriftställeri i praktiskt eller populärt intresse. Här
må nämnas A practical gr ammar of the sanscrit
language (1846; flere uppl.), English and sanscrit
dictionary (1851) och Sanscrit and english dictionary
(1872; ny uppl. 1888), Çakuntala, a sanscrit drama,
the devanagari recension (1853, ny uppl. 1876; och
en öfvers.: »Sacoontala, or the lost ring», 1856,
flere upplagor), Nalopakhyanam, story of Nala (1863),
Indian epic poetry (s. å.), Indian wisdom or examples
of the religious, philos. a. ethic. doctrines of
the hindus (1875; flere uppl.), Hinduism (1878; ny
uppl. 1885), Brahmanism and hinduism, or religious
thought of the hindus (3:dje uppl. 1887), Modern
India and the indians (1878; flere uppl.), Religious
thought and life in India (1883) och Buddhism in its
connexion with brahmanism and hinduism (1889). På
det ny-indiska området har W. utgifvit bearbetningar
af hindustani (urdu): An easy introduction to the
study of hindustani (1859), Hindustani primer (s. å.),
A practical hindustani grammar (2:dra uppl. 1865) och
Rudiments of the hindustani (1858). K. F. J.
Williamsburg [oi’ljömsbörg], stad i nord-amerikanska
staten Virginia, vid Chesapeake-viken, omkr. 80
km. från hafvet. Omkr. 1,500 innev. Dar vårdsanstalt,
den äldsta i landet. William and Mary-college nära
staden är näst Harvard college det äldsta i landet
(grundadt 1693) och det enda, som erhållit kungligt
privilegium (af Vilhelm III). Den 5 Maj 1862
besegrades vid W. de konfedererade under general
Johnston af en del af Mac Clellans armé under general
Hooker.
Williamson [oi’ljömsön], William Crawford, engelsk
botanist, paleontolog, geolog, född i Scarborough
d. 24 Nov. 1816, blef 1841 praktiserande läkare
i Manchester, hvilket yrke han fortfor att
utöfva, äfven sedan han 1851 blifvit professor i
naturalhistoria vid dåv. Owens College, sedermera
Victoria University, dersammastädes. Sedan 1892
är W. bosatt i London. Hans verksamhet har varit
af särdeles mångsidig art, och redan vid 18 års
ålder hade han publicerat några uppsatser af
zoologiskt och geologiskt innehåll. De senare
rörde sig till en början om jura-lagren på kusten
af Yorkshire och deras försteningar samt fossila
fiskar från stenkolssystemet. Snart vände W. sig
dock företrädesvis åt mikroskopiska studier, hvilka
först hade till föremål vissa lågt stående alger,
krustacéernas skal, fjäll och tänder af fiskar,
tandstrukturen i allmänhet m. m. Särskildt bör
framhållas hans monografi The british Foraminifera
(1858). Allra vigtigast äro dock hans arbeten på det
växtpaleontologiska området, af hvilka det första
utkom 1851 (redan som yngling hade han lemnat bidrag
till Lindleys och Huttons »Fossil flora of Great
Britain»). Under de följande 20 åren publicerade
han, hufvudsakligen i vetenskapliga tidskrifter i
Manchester, flere uppsatser om stenkolsväxters inre
struktur, hvarjämte han beskref de egendomliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
