Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Willems ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Urtexten till »Reinaert» utgaf han 1836 (ny uppl. 1850),
och han häfdade deri först af alla denna dikts
flandriska ursprung. Såsom medlem af Belgiens
historiska kommission utgaf W. rimkrönikor
m. fl. arbeten från medeltiden. Han utgaf dessutom
ordspråk (1824), »Mengelingen van vaderlandschen
inhoud» (1827–30), »Oude vlaemische liederen»
(1846) m. m. samt skref dikter, lustspel och (i
den af honom 1837–46 redigerade qvartalsskriften
»Belgisch museum») afhandlingar rörande fosterlandets
språk och historia. Sedan 1835 var han ledamot
af belgiska akademien. Död d. 24 Juni 1846. En
minnesvård öfver honom är rest på Amandsberget nära
Bruxelles. Hans lefnad tecknades af Dedecken och
Snellaert (1847). Till W:s åminnelse har man gifvit
titeln Willemsfonds åt en omfattande serie skrifter
för folket.
Willems, Florent, belgisk målare, f. 1823 i
Liége, studerade vid akademien i Malines de gamle
nederländske mästarna och väckte redan 1840 stor
uppmärksamhet. Den framgång hans tafla Besök hos
barnsängshustrun 1840 hade i Paris förmådde honom
att slå sig ned der, hvarefter han utförde en
del genremålningar ur de högre klassernas lif, i
Terborchs och Metsus smak, mästerliga i tekniken,
i synnerhet i återgifning af stoffen, men något
underlägsna i inre halt. Till hans mest bekanta
arbeten höra Besöket, Enkan, Butiken, Maria de’
Medici hos Rubens, Bruden klädes (i Bruxelles’
museum), Vapensmeden och Förlofningsringen.
Willemsoord [-ård]. 1. En fattigkoloni. Se
Frederiksoord. – 2. Ett marinetablissement. Se Helder.
Willemstad, hufvudstad i nederländska kolonien
Curaçao, belägen på södra kusten af ön Curaçao, har
omkr. 10,000 innev, och en ypperlig hamn, försvarad
af Fort Amsterdam.
Villena [vilje’na], stad i spanska provinsen
Alicante, vid kustfloden Vinalapo och jernvägen
Madrid–Alicante. Omkr. 12,000 innev. Vinodling och
saltberedning vid den närliggande saltlagunen.
Villena [vilje’na], Enrique de Aragon de, markis,
spansk skald, son till konung Ferdinand I af
Aragonien, föddes 1384 och var i yngre år stormästare
för Calatrava-orden. Han förvärfvade sig öfverlägsna
insigter i matematik och astrologi, hvadan han ansågs
för svartkonstnär. Efter provençalskt mönster stiftade
V. skaldehofvet Consistorio de la gaya ciencia
i Barcelona och skref för detsamma poetiken Arte
de trobar (delvis utg. 1737; ny uppl. 1873). Till
Johan II:s af Kastilien kröning författade V. ett
allegoriskt skådespel, som gaf första uppslaget
till den andliga dramatiken i Spanien. Hans dikt Los
trabajos de Hércules (utg. 1483) företer en egendomlig
blandning af lärdomskram och allegori. V. öfversatte
på kastilianska Virgilius’ »Aeneis» och Ciceros »De
oratore» m. m.
Villeneuve [vilnö’v], namn på flere franska
städer, bland hvilka må nämnas: 1. V.-sur-Lot
[syr lått] l. V. d’Agen [dasja’ng], stad i
depart. Lot-et-Garonne, vid floden Lot, genom
bibana förenad med Paris–Orléans-banan. 9,780
innev. (1886). Af stadens gamla vallar
från 13:de årh. återstår en del äfvensom arkaderna
från samma tid vid stadens förnämsta torg. Handel
med vin, plommon, boskap m. m. Omkr. 1,5
km. från staden ligger det forna klostret
Eysses (namnet härledt af en romersk stad
Excisum derstädes), nu centralfängelse, med
omkr. 1,100 fångar. – 2. V.-lès-Avignon [läs
avinjå’ng], d. v. s. »V. bredvid Avignon», stad
i depart. Gard, på högra Rhônestranden midt emot
Avignon. Omkr. 3,000 innev. – 3. V.-sur-Yonne [syr
jånn], stad i depart. Yonne, vid floden Yonne och
jernvägen Paris–Lyon. Omkr. 3,600 innev.
Villeneuve [vilnö’v], Silvestre, fransk amiral,
f. 1763, kommenderade arriergardet i det olyckliga
slaget vid Abukir (1798) och anförde jämte
Gravina den fransk-spanska flotta, som af Nelson
tillintetgjordes vid Trafalgar (1805). V. blef fången
i slaget, men frigafs 1806. Död genom sjelfmord s. å.
Willenhall [oillenhal], stad i engelska grefskapet
Stafford, 4,5 km. ö. om Wolverhampton,
vid en gren af Birmingham-kanalen och
vid London–Northwestern-jernvägen. 16,067
innev. (1881). Stenkols- och jerngrufvor i närheten
gifva upphof till jern- och mässingsgjuterier samt
tillverkning af smiden af hvarjehanda slag, hvarjämte
finnas fernissfabriker och mälterier.
Villermé, Louis René, fransk hygieniker och
statistiker, f. 1782, blef 1804 kirurg vid armén och
sedermera med. doktor, men upphörde snart med sin
praktik för att uteslutande egna sig åt studier. I
skriften Des prisons telles qu’elles sont et telles
qu’elles devraient être (1820) framhöll han det
usla tillstånd, hvari fängelserna befunno sig. Sedan
följde ett antal arbeten i befolkningsstatistik: Sur
les naissances et la mortalité de la ville de Paris
(1824), Sur la mortalité en France dans la classe
aisée et dans la classe indigente (1828), Sur la
distribution de la population française par sexe et
par l’état civil (1837), och vidare undersökningar om
arbetarehygienen : Sur l’état des ouvriers employés
dans les manufactures de soie, de coton et de laine
(1839–40). V. sysselsatte sig äfven med brännande
sociala frågor, såsom i Des associations ouvrières
(1848), och utnämndes 1848 till ledamot af Conseil
supérieur d’hygiène vid ministeriet för jordbruk och
handel. Han dog 1863. R. T-dt.
Villeroi [vilråa’], fransk, i början af 1500-talet
adlad slägt. 1. Nicolas de Neufville, seigneur de
V., född omkr. 1542, död 1617, var statssekreterare
1567–88 och 1594–1614 samt efterlemnade berömda
memoarer, Mémoires d’états depuis 1567 jusqu’en
1604 (1622). – 2. Nicolasde Neufville, den
föregåendes sonson, f. 1598, d. 1685, blef 1646
marskalk af Frankrike och guvernör för Ludvig XIV,
som 1661 utnämnde honom till chef för finansrådet
samt 1663 till pär och hertig. – 3. François de
Neufville, hertig af V., fransk marskalk, född
1644, gunstling hos Ludvig XIV, förde åren 1695–97
utan synnerlig framgång befäl i Nederländerna och
flyttades 1701 till Italien, der han blef slagen
af prins Eugène af Savojen vid Chiari (s. å.) och
vid Cremona (1702) samt vid senare tillfället tagen
till fånga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
