Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tronföljd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inrikes född, hälst af konungasöner, utses till
konung. Ett af de stora mål, till hvilka Gustaf
I sträfvade, var arfrikets införande med dertill
hörande centralisation af statsmakten, såsom i staten
grundad och egande sitt upphof i Guds anordning:
konungadömet med Guds nåde. På Vesterås riksdag (1544)
kom på konungens förslag genom riksens ständers
beslut d. 13 Jan. s. å. arfföreningen till stånd,
hvarigenom ständerna lofvade och svuro, att, så
länge konung Gustafs konungsliga mankönsslägte
och lifsarfherskaper förhanden och lefvande vore,
dem hålla för rätte, naturlige konungar, furstar
och herrar från linie eller slägte till linie eller
slägte i en efter agnatisk lineal primogenitur
besluten tronföljdsordning. Om konungaätten utginge på
manslinien, skulle val ske. Denna tronfölidsordning
var gifven utan några förbehåll. Först i senare tider
gjordes successionsrättens åtnjutande beroende af
särskilda vilkors uppfyllande. Den sålunda ingångna
arfföreningen fick sin tillämpning endast på Erik
XIV, ej på hans son. Riksens ständers beslut 1569
fråndömde Erik och hans efterkommande rättigheten
till Sveriges krona, som i dess ställe tillföll Johan
III. Den förargelse Eriks giftermål med hans frilla
hade väckt föranledde dertill att i den vid 1582 års
riksdag antagna stadgan om konungslig och furstlig
rättighet intogs den bestämmelse, som gjorde gällande
fordran på en viss jämnbördighet i äktenskapet,
för att successionsrätt skulle kunna bevaras, ett
vilkor, som först i 19:de årh. blifvit uttryckligen
stadgadt i någon arfföljdsordning. Den 7 Mars 1590
beslöto ständerna antagandet af en ny arfförening,
hvilken utgör en förnyelse af 1544 års arfförenings
bestämmelser om agnatisk tronföljd for Johan III:s
afkomlingar på manlig linie, med sekundogenitur för
brodern Karl och hans efterkommande på manslinien,
dock med den jämkning af grunderna uti 1544 års
arfförening, att, derest hela manslinien utginge och
arfvingar af qvinliga linien lefde, ständerna skulle
annamma och bekomma såsom drottning den konungadotter,
om sådan funnes, eller eljest furstedotter, som då
äldst och oförsedd (ogift) vore. I hvilken ordning
prinsessor af olika grenar skulle vara arfsberättigade
nämnes icke. Dock bestämdes, att arfsrätt ej skulle
åtnjutas af dem, som ingingo giftermål med inländsk
eller utländsk herre utan ständernas samtycke,
medan ständerna å andra sidan förklarade, att de ej
ville utse åt henne någon man mot hennes egen goda
vilja. Denna arfförening kom att tillämpas endast på
Sigismund, hvilken med hela sin ätt afsattes från
tronen på Linköpings riksdag 1600. Derefter kom en ny
arfförening till stånd, på Norrköpings riksdag d. 22
Mars 1604. Genom denna fästes arfsrätten vid Karl IX
såsom en af Sveriges naturliga arffurstar och hans
manliga linie med sekundogenitur för Johan III:s son
hertig Johan, som efter Sigismunds afsättning var den
efter gällande arfförening närmaste tronarfvingen,
men som afsagt sig kronan. Först efter det Karl IX
och hans manliga linie utgått, skulle Johan och hans
manliga linie komma i fråga. För den händelse att
äfven dennes manliga linie skulle utdö, skulle arfsrätt för
qvinnolinie i likhet med hvad 1590 års arfförening
stadgade, träda i kraft, med de i samma förening
fastställda vilkor angående skyldighet att för
giftermål inhemta ständernas samtycke samt med tillägg
af en ny bestämmelse, hvarigenom qvinna, som var till
tronen närmast berättigad, förbjöds att ingå äktenskap
med någon, som icke bekände lutherska läran. 1604 års
arfförening bestämde vidare, att arffurste, som afföll
från den evangelisk-lutherska läran eller toge sig
hustru, som vore af någon villfarande religion, skulle
hafva alldeles förverkat sin arfsrätt. Arffurste,
som ville behålla arfsrätt, finge ej häller inlåta
sig på giftermål, utan att ständerna satts i tillfälle
att pröfva om detsamma vore deras furstliga nåde och
hela riket gagneligt. Med hänsyn till senare tiders
erfarenhet stadgades slutligen, att arffurste, som
mottagit annat konungarike, ej måtte bestiga Sveriges
tron, ej häller arfkonung mottaga annat land och
konungarike, utan att han alltid ville vara boende
i Sverige. På grund af denna arfförening, samt sedan
hertig Johan 1618 aflidit utan afkomlingar och Karl
Filips ätt utgått 1622, besteg Kristina tronen, såsom
konungadotter, efter det hennes arfsrätt blifvit vid
riksdagen i Stockholm genom ständernas beslut d. 24
Dec. 1627 eventuelt bekräftad. Kristina var ock den
enda arfsberättigade prinsessan, ty Karl IX:s dotter
Katarina af Pfalz, som dog först 1638, var gift med
en furste, som bekände sig till en främmande religion
(den reformerta). Det var derför på Kristinas förslag,
som genom Stockholms riksdagsbeslut d. 6 Nov. 1650 en
ny arfförening kom till stånd, hvarigenom agnatisk
arfsföljd bestämdes för Katarinas son Karl Gustaf
(som d. 10 Mars 1649 utsetts till tronföljare) och
hans efterkommande, »efter den ordning, sätt och vis,
som uti 1544 och 1604 års arfföreningar och den
gustavianska familjens äkta manliga bröstarfvingars
succession förmäles». Detta riksdagsbeslut har vidare
sin märkvärdighet deruti att ej vidare tilläts den
splittring af regeringsmakten, i form af ärftliga
hertigdömen, hvilken, på grund af den i 1544 års
arfförening gifna autorisation, varit medgifven till
förmån for medlemmar af konungaätten. Riket skulle
nämligen efter denna dag aldrig delas, utan alltid
vara och förblifva ett corpus tillsammans under
den regerande konungen, och arffurstarna skulle
i stället för arffurstendömen låta sig nöja med
den disposition i gods och penningar, som i hvarje
särskildt fall bestämdes. Denna pfalziska husets
arfsrätt utsträcktes till qvinnolinien, sådan den i
Norrköpings arfförening uttryck-gen var författad,
genom Stockholms riksdagsbeslut d. 3 Jan. 1683,
som stadfästes genom Karl XI:s, af ständerna i
Stockholms riksdagsbeslut d. 20 Nov. 1693, § 2, såsom
en oföränderlig laga stadga antagna testamente. Vid
Karl XII:s död fanns ingen arfsberättigad prins
eller prinsessa. Hvarken Ulrika Eleonora eller hertig
Karl Fredriks af Holstein moder, Sofia, hvilka gift
sig utan ständernas samtycke, och af hvilka den förra
var gift med en furste, som ej bekände den lutherska
läran, hade i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
