Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trollsländor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Borgenfjorden omsluter halfön Inderöen.
Beitstadfjorden utsänder tvänne armar, Værransundet i v. och en
mindre, som under namn af Beitstadfjorden skjuter
upp till Fosnes. Fjordens hela längd är 134 km.
Y. N.
Trondhjems stift omfattar Nordre och Söndre
Trondhjems amt samt Nordmöre och Romsdals fogderier
af Romsdals amt. Areal 51,070 qvkm. 281,172
innev. (1891). Stiftet, hvilket 1152 inrättades som
ärkestift, omfattade till 1803 äfven det område, som
nu bildar Tromsö stift. – Nordre Trondhjems amt (se
d. o.) utgör stiftets norra del. – Söndre Trondhjems
amt, utgörande stiftets södra del, har en areal af
18,621 qvkm. och 123,620 innev. (1891). Amtet är i
juridicielt afseende deladt i 33 härad, fördelade
på 4 fogderier: Orkedal, Guldal, Strinden och Selbo
samt Fosen. Inom amtet ligga städerna Trondhjem,
der amtmannen, tillika stiftsamtman, bor, samt
Röros. Y. N.
Tronföljd inbegriper den ordning, hvari en person
eger att efterträda en annan i statsmaktens utöfning
inom en monarki. En lagbestämd tronföljd tillhör
den ärftliga monarkien, i hvilken, inom en viss
ätt eller dynasti, kronan på grund af börd öfvergår
från en medlem till en annan i en viss ordning. Den
succession, som gäller i valmonarkien, grundar sig
ej på någon lagbestämd rätt till tronföljd, utan
på ett tronföljden afgörande val, på grund hvaraf,
der tronföljaren icke blifvit förut vald, alltid en
mellantid der funnits mellan föregångarens afträdande
och den nyvalde efterföljarens tillträde till tronen,
medan i arfriket konungen, såsom det heter, aldrig
dör (»le roi est mort, vive le roi!»). I valriket
kan äfven vara genom lag eller sed bestämdt, att
vid valet tronen skall öfverlåtas åt medlem af en
viss slägt, så länge lämpliga medlemmar af denna
finnas. Denna förbindelse mellan arf och valrätt
tillhör den gammalgermanska statsförfattningen och
äfven Sveriges medeltids statsförfattning. Emellertid
förvandlades denna blandning af arf och valrätt
till rent arfrike (hos vandalerna, vestgoterna,
angel-sachserna). Till en början betraktades
successionen såsom rent privaträttslig, och riken
delades såsom andra gods. Med det inflytande,
som länsväsendet utöfvade, gjorde sig efter hand
gällande grundsatser om bibehållande åt slägten såsom
en oförytterlig rätt samtliga slägten tillhörande
landbesittningar. Statens fordran på enhet och
odelbarhet nödvändiggjorde en författningsenlig
reglering af arfsföljden i öfverensstämmelse härmed,
och med länsväsendets majoratsprincip till förebild
antogs förstfödslorätten i rätt nedstigande
led, den lineala primogenituren, såsom grund för
successionsordningen inom dynastien. Med undantag
af Turkiet är nu i alla europeiska monarkier införd
tronföljdsordning med sträng lineal primogenitur,
d. v. s. med företräde åt äldre gren framför yngre
och inom samma led för den äldre framför den yngre
med iakttagande af representationsrätt, enligt
hvilken till och med den aflägsnaste descendent
intager förut afliden ascendents plats framför
troninnehafvarens lefvande söner. Den skilnad, som
förefinnes i tronföljdsordningen inom
olika stater, ligger hufvudsakligen deri
om och huru långt successionsrätt inrymmes
åt kognater, d. v. s. qvinnor och deras
afkomlingar. Tronföljdsordningen kan derför
vara antingen agnatisk, der successionen med
ovilkorligt uteslutande af qvinlig stam öfvergår på
stamfaderns manliga bröstarfvingar, eller kognatisk,
då den öfvergår äfven på qvinliga bröstarfvingar,
med företräde för manliga bröstarfvingar
allenast inom samma led, hvadan, då successionen
öfvergått på en linie, troninnehafvarens döttrar
gå före hans bröder eller andra agnater, eller ock
agnatisk-kognatisk, der successionen, sedan hela
den manliga stammen utgått, öfvergår på qvinnolinien
till den med den siste troninnehafvarea närmast
beslägtade qvinliga medlem, med företräde inom
denna nya dynasti för manliga bröstarfvingar, så
länge sådana finnas. I hvilken ordning de qvinliga
linier, som stå i lika nära slägtskapsgrad till den
siste agnaten, skola vara successionsberättigade,
kan vara på olika sätt bestämdt i olika land. Den
agnatiska arfföljdsordningen, hvilken ännu är
bestämd efter de grunder, som gjorde sig gällande i
den saliska lagen i Frankrike, är den, som alltmer
gjort sig gällande, såsom i Sverige-Norge, Belgien,
Italien, Preussen och Danmark. Den kognatiska tillhör
Storbritannien och Irland, Spanien och Portugal,
den agnatisk-kognatiska Holland, Österrike-Ungern,
Ryssland samt åtskilliga tyska furstendömen. Såsom
vilkor för att en medlem af en dynasti, som skall
kunna komma i fråga till tronföljd, må intaga tronen
gäller, att han uppfyller gifna behörighetsvilkor,
hvilka äro, i första rummet, att han härstammar
från stamfadern, d. v. s. den, som för sig och
sin ätt förvärfvat kronan, och att han är af äkta
börd, hvarjämte dessutom på sina ställen fordras,
att han skall vara aflad i jämnbördigt äktenskap
äfvensom ock att bifall till äktenskapet gifvits
af representanterna eller åtminstone af dynastiens
regerande hufvud. Vidare kunna vara föreskrifna
personliga behörighetsvilkor, såsom bekännelse af
en viss troslära, normalt sinnestillstånd, frihet
från kroppslyten. De bestämmelser om
successionsrätten och successionsordningen, som sålunda gifvas,
ingå i den offentliga rätten, hvaraf de bilda en
vigtig del, och kunna undergå ändring endast i den
ordning, som för statsrättsliga lagars stiftande är
bestämd. Ändringar kunna ifrågakomma, som hänföra sig
till tronföljdsordningen inom ätten eller ock afse ett
nytt system i afseende på tronföljdsordningen,
hvarigenom en individ eller dynasti skiljes från
kronan och en ny dynasti uppsättes på tronen. Likaså
inträder behofvet af en ny lag, då ingen ätten
tillhörig successionsberättigad medlem finnes,
och en ny ätt behöfver utkoras. Detta sker i
konstitutionel ordning, och i land med oinskränkt
monarkisk statsform hafva förändringar genomförts
genom särskild statsrättslig lag, s. k. pragmatisk
sanktion (se d. o.).
Sverige var under medeltiden ett valrike. Det heter
nämligen i Landslagens kon.-balk., kap. 3. att »til
konungsriket Sverike är konunger väliande och ey
ärfvande»; dock skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
