Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tetschen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eröfring bidrog han med råd och dåd. Efter att
midt i vintern hafva rensat Neu-Brandenburg från
österrikarna var han åter med sitt regemente
en af de förste på vallarna vid Demmin, då
det eröfrades (Febr. 1631). Under den derpå i
April följande belägringen af Frankfurt a. d. Oder
sårades T. vid konungens sida af en kula i armen,
hvilket dock ej hindrade honom att kort derefter
bidraga till den framgångsrika utgången af denna
stads belägring. Sedan T. lyckats tillföra konungen
ansenliga förstärkningar i lägret vid Werben, der han
med sina musketerare gjorde de vigtigaste tjenster i
striderna med Tilly, följde han Gustaf Adolf på det
ryktbara tåget till Breitenfeld. Natten före slaget
(6–7 Sept. 1631) sof konungen i en vagn jämte tre
sina utmärktaste officerare. De voro Horn, Banér
och T. I sjelfva slaget hade T. fått sig anförtrodt
befälet öfver centern, bestående af Gula, Blå
och Röda brigaderna. När han emellertid under
stridens lopp skulle utföra en konungens order,
dödades han af en kula. Utan tvifvel var T. ett
af de mest lefvande fältherreämnena i Gustaf
Adolfs skola, ehuru han aldrig hann den militära
grad, hvartill konungen en gång utsett honom.
P. S.
Teufelsbrücke [tö’j-], »Djefvulsbron», bro öfver
Reuss på S:t Gotthardsvägen i schweiziska kantonen
Uri, 1,400 m. öfver hafvet, 2 km. s. om stationen
Göschenen på S:t Gotthardsjernvägen. Bron, som byggdes
1830, går med en 8 m. lång granitbåge öfver floden,
som i en rad skummande fall störtar genom den djupa
klyftan Schöllenenschlucht. Omkr. 6 m. nedanför denna
bro ligger den gamla, nu ej mer begagnade bron,
tillhörande den forna gångstigen. Något högre upp
ligger Urner-loch, en genom klippan sprängd tunnel,
förr mycket beundrad.
Teuffel [tö’jfel], Wilhelm Sigismund, tysk filolog,
f. 1820. d. 1878 såsom professor i klassisk filologi
i Tübingen, öfversatte Persius, Juvenalis, Catullus,
Tibullus m. fl. latinska skalder, skref literära
monografier öfver bl. a. Horatius, Sallustius och
Tacitus, utgaf textupplagor af grekiska dramer m. m.,
men är mest känd genom sitt arbete Geschichte der
römischen literatur (1868–70; 4:de uppl. 1881–82),
hvilket skattas högt af filologer.
Teurgi (af Grek. theos, gud, och ergon, gerning,
sysslande), åstadkommande af magisk förbindelse med
välgörande gudamakter eller andar (jfr Magi); hos
nyplatonikerna den förmenta konsten att (genom åkallan
o. s. v.) förmå gudomen nedstiga i själen och der
skapa ekstas. – Teurg, andebesvärjare, trollkarl.
Teusina (F. Täyssinä, R. Tiavzino), by uti
Ingermanland, på floden Narovas högra strand,
straxt nedanför staden Ivangorod. Vid T. slöts d. 20
Jan. 1593 fördrag om ett tvåårigt stillestånd emellan
Sverige och Ryssland. Der slöts äfven, d. 18 Maj 1595,
fred mellan nämnda makter, hvarvid bl. a. ryssarna
afstodo från alla anspråk på Estland och rätten att
uppbära skatt af lapparna »från Österbotten allt
intill Varangerfjord» och svenskarna återlemnade
Keksholms slott och län samt andra eröfringar på ryskt
område. Af stor vigt blef freden för regleringen af
den finsk-ryska gränsen. Svenska fullmäktige voro
riksrådet Sten Banér, Krister Horn, Göran Boije och
Arvid Stålarm, ryska knes Ivan Samsonovitj Turenin
och Ostan Michailovitj Puschin.
Teuthrania (Lat. Teuthrania), namn på södra delen
af det asiatiska landskapet Mysien, (se d. o.).
Teutoburgerwald [töj-], en bland ortens befolkning
okänd, endast ur böcker hemtad benämning på en
skogig bergssträcka i nordvestra Tyskland. Den
sträcker sig från floden Diemel (bifl. till Weser)
i nordvestlig riktning genom norra Westfalen, Lippe
och södra Hannover med en längd af 150 km. och
7–12 km. bredd till trakten ö. om Rheine. Dess
högsta punkt är Völmerstoot (465 m.). Vestra delen
består af kullar af 250–150 m. höjd, endast bevuxna
med magra ljungväxter, hvaremot berget för öfrigt
är bevuxet med vacker löfskog, företrädesvis af
bok. T. består af olika afdelningar af trias, jura och
krita. Bergssträckningen, som bland befolkningen ej
har något gemensamt namn, indelas i Egge, sydöstra
delen, Lippischer wald l. Osning, mellersta, samt
Ravensberg-, Osnabrück- och Tecklenburgbergen,
nordvestra delen. Namnet T. är hemtadt från Tacitus,
som i sina »Annales» talar om »Teutoburgiensis
saltus» vid Ems och Lippe, der Varus med sina
legioner 9 e. Kr. fann sin undergång (se
Arminius). Platsen för tilldragelsen kan ej fullt
bestämmas. Först efter frihetskrigen mot Napoleon
blef benämningen vanlig i geografiska böcker.
Teutomani (af Teut, ett binamn på germanske guden
Tuisco, och mani), urtyskhet; öfverdrifven förkärlek
för allting tyskt.
Teutonerna (Lat. teutoni) voro ett sannolikt
germanskt folk och stamfränder till cimbrerna (se
d. o.). Den teutonska folksvärm, som från Östersjöns
sydliga stränder trängt söderut och i Gallien 103
f. Kr. förenat sig med cimbrerna, men sedan skilde
sig från dem, blef af Marius tillintetgjord vid Aquae
Sextiae 102 f. Kr. R. Tdh.
Tevere (il T.). Se Tiber.
Teverone. Se Anio.
Tewfik (Muhammed T.), kediv af Egypten, född 1852, är
son af kediven Ismail och erkändes 1866 såsom dennes
presumtive efterträdare af turkiske kejsaren. 1879
trädde han efter Nubar pasjas fall för några veckor
i spetsen för ministèren, utropades sedermera till
kediv, då Ismail d. 26 Juni s. å. tvungits att
abdikera, samt erkändes såsom sådan genom fermanen
af d. 8 Aug. Egypten har under T:s regering hemsökts
af stora politiska vidrigheter, såsom Arabi pasjas
uppror (1881–82) och mahdins resning (sedan 1882),
som medfört förlusten af Sudan, Darfur och Kordofan,
och kediven har kommit i allt större beroende af
vestmakterna, företrädesvis England. T. är sedan
1873 förmäld med prinsessan Emineh (f. 1859), en
dotter till prins Hamij pasja, och har med henne 2
söner (Abbas, f. 1874, och Muhammed Ali, f. 1875)
och 2 döttrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
