Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Talmanskonferens ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i åtskilnader. I den kristna symboliken (der
dualismen fick träda tillbaka för triniteten)
utmärkte 2-talet dels motsatserna himmel och helvete
(eller himmel och jord), dygder och laster o. s. v.,
dels Kristi båda naturer, Gamla och Nya test., profeter
och apostlar, lagens två taflor, kärleken till Gud
och till nästan m. m.
3, summan af det första ojämna och det första jämna
talet, är gudomens tal. Om dess heliga och mystiska
betydelse hos flere af forntidens kulturfolk finnas
vittnesbörd i mytologierna. Bland de äldste indiske
gudarna stodo tre främst: Agni, Indra och Varuna. och
äfven den brahmanska religionsformen räknade tre
högsta gudar: Brahma, Vishnu och Sjiva. Om triaderna i
den egyptiska gudaläran se Egypten (sp. 219–221). I
grekernas mytverld finner man bl. a. tre
ödesgudinnor, tre gracer och tre gånger tre muser. Den
fornnordiska gudaläran har triaderna Oden–Höne–Lodur
och Oden–Vilje–Ve, hvarjämte de förnämsta nornorna
äro tre. I det keltiska druidväsendet spelade 3-talet
en vigtig rol. Enligt olika folks sägner härstamma
menniskorna från Noaks, från Hellens, från Mannus’
tre söner. Judarna hade tre dagliga bönetider, och för
högtidlighetens skull bugade man sig eller välsignade
trefaldt. Tre voro de tillbedjande konungarna,
graderna i nådens ordning samt de s. k. teologiska
dygderna: tro, hopp och kärlek (derför tre ingångar
till kyrkan, tre trappsteg till altaret o. s. v.). –
I allmänhet betecknar 3-talet ett afslutadt helt:
början, midt, slut (progress, kulmen, regress), och
man säger också ordspråksvis »tre ting äro vissa»,
»alla goda ting äro tre». I Vesterlandets vetenskap
infördes tredelningen af Pythagoras och öfvergick
till nyplatonikerna, hvilkas spekulation deröfver
hade inflytande på den kristna treenighetsdogmens
utbildning. I den tyska filosofien har triadmetoden,
gynnad redan af Kant, intagit en vigtig plats
hos Hegel (tes, antites, syntes) samt ledt till en
godtycklig skematism, som bragt den s. k. dialektiska
metoden i misskredit.
4 är verldens tal: väderstrecken, årstiderna,
elementen, verldsåldrarna (perioderna mellan
skapelsen – syndafloden – Mose – Kristus –
tidens ände) och lifvets åldrar äro fyra. Men det
verldsliga är alltid öfverstråladt och genomträngdt
af det gudomliga (se nedan under 7 och 12) och
så blir 4-talet ofta en symbolisk bärare af det
heliga. Fyra äro de s. k. verldsliga kardinaldygderna
(se d. o.). Ärkeänglarna, de större profeterna,
evangelisterna och kyrkofäderna äro fyra. Fyra djur
bära Jehovahs tron, och under Kristi fötter flyta
paradisets fyra floder.
5, betydelsefullt redan derigenom att det är talet
för handens fingrar och hälften af 10, spelade
hos judarna en rol i synnerhet vid bestämmandet af
lösesummor o. dyl. I medeltidssymboliken påminde det
om de fem Moseböckerna och Psaltarens fem böcker,
de fem stenar, med hvilka David väpnade sig, då han
gick mot Goliat, Kristi fem sår, de fem visa och de
fem fåvitska jungfrurna, de fem sinnena o. s. v. (se
vidare Pentagram).
6 förekommer ofta som betydelsefullt tal. Salomos
tron har sex trappsteg, seraferna sex vingar.
Sex voro skapelsedagarna; på den sjette dagen
skapades menniskan. På dagens sjette timme skall
syndafallet hafva egt rum, och derför anknyter
sig äfven försoningsverket till 6-talet (Kristus
korsfästes vid sjette timmen). I Matt. 25 nämnas
sex barmhertighetsverk (gifva den hungrige att äta
och den törstige att dricka, herbergera främlingar,
kläda den nakne, besöka sjuka och fångar).
7 är, såsom 3+4 (se ofvan), ett mycket heligt tal.
Hos inderna är det en sinnebild af den kosmiska
harmonien. Sju är veckodagarnas och planeternas tal;
sju äro färgerna i regnbågen. Kineserna räknade hos
menniskan sju själar af lägre, materiel art bredvid
tre högre, andliga. Perserna kände paradisets sju
berg och dyrkade sju »amsjaspands» (de högsta,
verldsstyrande andarna). En stor betydelse egde
7-talet för babyloner och assyrer samt deras
föregångare akkad- och sumirfolket. Sju voro
de öfverste gudarna, lika många de mäktigaste onda
andarna. Egypterna dyrkade tidigt sju planetgudar. Den
grekiska myten talar om sju strängar på Apollons
lyra och sju rör i Pans herdeflöjt. Sju voro
Greklands vise och verldens underverk. Hos romarna
fick detta tal betydelse äfven derför att Rom var
bygdt på sju kullar. Judarna höllo 7-talet för
ett genom uppenbarelse gifvet bemärkelsetecken på
Guds skapande verksamhet (han hvilade derifrån
på den sjunde dagen), och det betecknar derför
stundom (liksom 3-talet) någonting afslutadt och
fulltaligt (»sjufaldt», »sju gånger»; D.
»til syvende og sidst»). I många af deras
gudstjenstliga inrättningar herskar 7-talet. Passa-
och löfhyddofesterna vara i sju dagar (sju veckor
förflyta mellan påsk och pingst). Sabbatsåret
återkommer hvart sjunde år och jubelåret efter sju
gånger sju års förlopp. Den heliga alnen i templet
mätte sju handsbredder, och den heliga ljusstaken
hade sju armar. Vid edgång svor man ofta vid sju
ting; vissa offerhandlingar skulle upprepas sjufaldt.
Efter vissa befläckelser var man oren i sju dagar.
Bestämmandet af sjuårsskeden var vanligt. – I
den kristna kyrkan spelar 7-talet en rol äfven
för Guds skaparekraft på det andliga området:
den hel. andes gåfvor äro sju, likaså sakramenten,
botpsalmerna, bönerna i Fader vår och Kristi sista
ord på korset. Johannes’ Uppenb. omtalar sju änglar,
basuner, insegel, vredesskålar, församlingar i
Asien o. s. v. Man räknar äfven sju barmhertighetsverk
(då till de sex ofvannämnda lägges det att begrafva de
döde) och sju dygder. Sju äro de kanoniska timmarna,
och i medeltidens skolor lärdes sju »fria konster»
(se d. o.). 7-talet kan emellertid uppträda
jämväl som ett demoniskt tal: man räknade sju
himlar, men äfven sju helveten, sju dygder, men
också sju dödssynder, o. s. v.
8, det första kubiktalet, ansågs af ålder
mysteriöst. Åtta menniskor öfverlefde syndafloden. På
den åttonde dagen efter födelsen omskars det judiska
gossebarnet. Åtta helvetesstraff och åtta saligheter
bebådas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
