Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Talmanskonferens ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
9 är heligt såsom 3X3 (se ofvan) och såsom
änglakörernas tal. Vid den nionde timmen var
försoningsverket fullbordadt.
10 är en symbol af fullkomlighet (goda gerningar)
och visdom. Det bildar enhet i det salomonska
templets alla mått. Tio äro budorden, de egyptiska
plågorna, strängarna på Davids harpa samt dagarna
mellan Kristi himmelsfärdsdag och pingst. Tionde
var hos judarna en helig afgäld. Hären indelades i
grupper om 10, 50, 100 o. s. v. 10 är ock basen
i vårt vanliga talsystem.
11 synes hafva någon betydelse endast med anledning
af Matt. 20: »vid elfte timmen».
12, månadernas tal, betecknar såsom 3X4 (se ofvan)
gudomen, genomträngande verlden, eller det heligas
utbredande öfver jorden: tolf voro patriarken Jakobs
söner, från hvilka Israels tolf stammar ledde sin
härkomst, tolf de smärre profeterna, apostlarna,
presterna, som bära förbundsarken, tolf lejonen vid
Salomos tron och portarna i det himmelska Jerusalem.
13 är i ännu fortlefvande vidskepelse (men ej i den
kyrkliga symboliken) ett högst olycksbringande
tal. Vida spridd är folktron att af ett
bordssällskap af tretton personer en skall dö före
årets utgång. Denna föreställning torde hafva sin
rot deri att vid nattvarden Jesus och hans apostlar
utgjorde ett 13-tal.
15 trappsteg till kyrkor anbragtes stundom,
till erinran om vattnets höjd i syndafloden
(15 alnar). Femton äro ock Psaltarens
s. k. pilgrims- l. uppfärdspsalmer (120–134).
17 är budordens och bönernas sammanlagda tal.
18 är heligt såsom 3X6.
22 fick en viss betydelse såsom utgörande de hebreiska
bokstäfvernas antal.
24 erinrar om de tjugofyra äldste kring Guds tron
(Uppenb. 4).
40 påminde bl. a. om syndafloden (såsom varande
i 40 dagar), öckenvandringen (40, egentl. 38, år),
Moses, Elias och Kristi fastor (40 dagar) och Kristi
himmelsfärd (40 dagar efter påsk) samt förekommer
ofta i bibeln såsom rundt tal.
50 betecknar, såsom
40+10, dagarna från påsk till himmelsfärden och
pingsten samt den i Matt. 20 omtalade penningen
(denaren) såsom arbetslönen efter ett med fastor
(talet 40, se ofvan) och goda gerningar (10)
fullbordadt lefnadslopp. Tillika innebar det en
erinran om jubelåret.
70 voro Israels äldste, männen i synedrium,
kalfvarna, som offrades under löfhyddofestens sju
dagar, Kristi lärjungar och de grekiske uttolkarna
af Gamla test. (»Septuaginta»), 70 är tillika talet
för den babylonska fångenskapen och medeltalet för
menniskans lifslängd (Psalm 90).
666, »vilddjurets» tal. Se derom Antikrist.
1000 erinrar om det tusenåriga riket.
Talsystem kallas hvarje regelbundet sätt att
beteckna talen genom sammansättning af ett antal
enkla taltecken. Ofta förstår man med talsystem äfven
resultatet af detta beteckningssätt, således hela
följden af talbeteckningar. Nödvändigheten af ett
talsystem framträder, så snart behofvet att räkna
med stora tal uppstått, enär
det då blir omöjligt att gifva åt hvarje tal
ett särskildt tecken. Det närmast till hands
liggande sättet att bilda ett talsystem är
att använda additionsprincipen, d. v. s. att
beteckna de sammansatta talen genom att upprepa
de enkla taltecknen det behöfliga antalet gånger
och således skrifva t. ex. XXXIII för 33. Med
afseende på additionsprincipen har Hankel påpekat,
att vid dess tillämpning hos alla folk det mindre
talet vid nedskrifvandet sättes efter det större
(hos orientaliska folk således i allmänhet till
venster, hos vesterländska åter till höger). Jämte
additionsprincipen användes i vissa talsystem,
särskildt det romerska, äfven subtraktionsprincipen,
så att man t. ex. för 4 sätter IV (=5-1). – På en
högre grad af utbildning stå de talsystem, som använda
positionsprincipen, d. v. s. der talbeteckningen
bestämmes icke blott genom de enkla tecknens talvärde,
utan äfven genom deras inbördes ställning, såsom
fallet är i det indisk-arabiska talsystemet. Dessa
talsystem angifva de sammansatta talen under
formen a1 a2 asub>3</sub> . . . an, der a1, a2, a2, . . ., an
representera enkla taltecken. Vid tillämpningen af
positionsprincipen komma egentligen två principer
till användning, nämligen multiplikationsprincipen
och den ofvan nämnda additionsprincipen. Bland
de olika sätt, på hvilka ett talsystem enligt
positionsprincipen kan tänkas anordnadt, är endast
det af allmännare intresse, som gäller för vårt
vanliga talsystem. Enligt detta utmärker an . . . a3
a2 a1, att de tal, som representeras af
an . . . a3
a2 a1 skola i ordning multipliceras med de
olika digniteterna hn-1 . . ., h2, h1, h0 af ett
visst tal h, som kallas systemets bas, samt de
olika produkterna sedan adderas, d. v. s. talets
algebraiska uttryck är an hn-1 + . . . + a3 h2 +
a2 h + a1. På detta sätt kunna alla tal betecknas,
om man endast har så många enkla taltecken, som
enheter finnas i basen. I vårt vanliga talsystem,
decimalsystemet l. tiotalsystemet, är denna bas 10,
och man behöfver således här 10 enkla tecken, nämligen
0 och siffrorna 1, . . ., 9, men man har äfven
uttänkt talsystem med annan bas, t. ex. 2 (se
Dyadik), 8 eller 12. Intet af dessa sistnämnda
talsystem har dock hittills lyckats erhålla någon
användning; tvärtom hafva de indelningar af mått,
mål och vigt, som sedan gammalt förefunnits, och
vid hvilka andra system än decimalsystemet användts,
alltmer börjat afskaffas. – Om talsystem
i betydelsen »talordsystem», d. v. s. en följd
af regler för de högre talens betecknande medelst
sammansättningar af de enkla talorden, se Numeralia.
G. E.
Taltecken kallas i allmänhet hvarje tecken, som
nyttjas för att utmärka ett tal. I inskränkt och
egentlig mening förstår man dermed de enkla tecken,
som nyttjas i skrift för att utmärka vissa tal, och
medelst kombination af hvilka tecken alla öfriga
tal kunna representeras. På ett lägre kulturstadium
är ett streck eller en punkt det närmast till hands
liggande tecknet för att utmärka en enhet, och genom
upprepande af detta enda taltecken kunna de små talen
utan svårighet betecknas. Deremot fordras för större
tal med nödvändighet nya tecken, och härtill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
