Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Talmanskonferens ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dess teoretiska och praktiska inflytande varit
öfver hela den följande judendomens utveckling. Ehuru
talmud aldrig varit någon egentlig lagkodex – men väl
gifvit upphof till flere sådana, såsom Schulchan aruk
o. a. –, har den dock utöfvat ett oerhördt, bindande
tryck, hvarifrån endast de ädlaste och mest
begåfvade judar kunnat frigöra sig. I våra dagar är dock
talmuds inflytande betydligt minskadt och äfven inom
de mest ortodoxa församlingar delvis upphäfdt. Till
följd af religiös fanatism och okunnighet om talmuds
innehåll och beskaffenhet har denna bok i alla tider
varit föremål för de mest smädliga angrepp, och de
många autodaféerna under medeltiden, då på kyrkliga
myndigheters föranstaltande hundratals exemplar
uppbrändes, hafva gjort talmudhandskrifter ytterst
sällsynta, till följd hvaraf också texten befinner
sig i ett mycket otillfredsställande, möjligen
oförbätterligt skick. Äfven den moderna antisemitismen
har ständigt i talmud sökt förevändningar för sina
anfall på judarna och framställt denna bok såsom
innehållande flerfaldiga direkta uppmaningar till
osedlighet, grymhet, bedrägeri och andra brott
att föröfvas mot de kristne. En af de förnämsta
anledningarna till dylika angrepp och mer eller
mindre ofrivilliga missförstånd är den, att man gör
talmud i sin helhet och dermed äfven vår tids judar
ansvariga för enstaka i talmud uttalade åsigter,
och detta äfven då dessa åsigter uttryckligen i
talmud tillbakavisas. – I nyare tid har man börjat
systematiskt bearbeta det olikartade vetenskapliga
innehållet i talmud. Bland sådana bearbetningar må här
nämnas endast Rabbinowicz’ »Législation criminelle
du T.» (1876) och »Législation civile du T.» (5 bd,
1877–80). Till mischna och talmud finnes en stor
mängd kommentarer. De förnämsta kommentarerna till
mischna (efter »T. bablis» text) äro af Maimonides
(se denne) och Obadja da Bertinoro (Bartenora). Den
äldsta upplagan är tryckt 1492 i Neapel, den förnämsta
af Surenhusius (Amsterdam, 1698–1703, 6 folioband med
latinsk öfvers.; till tyska öfversatt bäst af Jost,
1832–34). Den förnämsta kommentaren till »T. babli» är
af Raschi (se denne); den första upplagan är Bombergs
(Venezia, 1520–31), den bästa af Justiniani (Venezia,
1546–51). Den, hvars text följts af mångfaldiga senare
upplagor, är tryckt i Amsterdam och Frankfurt 1714–22;
den nyaste och största (med 72 komment.) i Vilna (26
bd folio, 1880–86). Det förnämsta textkritiska arbetet
är Rabbinowicz’ »Variae lectiones in Mischnam et in
T. babyl.» (15 bd, 1867–86). Af »T. jeruschalmi»
finnas blott 4 upplagor, den äldsta tryckt af
Bomberg (Venezia, 1524), den nyaste (med alla
komm.) i Sjitomir (1860–67), hvartill kommer det
vigtiga textkritiska arbetet »The Mishna on which
the palaestin. T. rests, edited from the unique
manuscript» (Cambridge, 1883). Dessutom finnas
af alla traktaterna i bägge talmudema mestadels
äldre (äfven af svenska lärde i förra årh. utgifna)
separatupplagor med latinsk öfvers., liksom ock flere
metodologiska och isagogiska arbeten, de förnämsta på
hebreiska. – Jfr Sträck: »Einleitung in den thalmud»
(1887), samt Deutsch: »The talmud» (1867; öfvers. på de flesta
europeiska språk, till svenska 1868). H. A.
Talmystik. Se Talsymbolik.
Talong (Fr. talon, egentl. häl). 1. Spelt., det som
är öfrigt af kortleken efter gifningen, »köpkort». –
2. Se Kupong.
Tal-ord l. räkneord. Se Numeralia.
Talos, i den grekiska fornsagan namnet på en demon på
Kreta, med en af koppar danad kropp och derför stundom
betecknad såsom ett verk af Hefaistos. Zevs troddes
hafva skänkt honom åt Europa (se denna) för att tjena
såsom väktare för ön. Med otrolig snabbhet sprang
han tre gånger hvarje dag rundt omkring ön, dervid
gripande och i sin glödande famn förbrännande alla
främlingar, som der landstego. För öfrigt oåtkomlig
för vapen, hade han dock en sårbar punkt i hälen, der
en genom hela kroppen gående blodåder utmynnade och
tilltäpptes af en kopparnagel, efter hvars utdragande
han måste förblöda. Deraf begagnade argonavterna
sig enligt anvisning af Medea och understödda af
hennes trollkonster, då de på återfärden från
Kolchis landstego på Kreta. Talos-sagan har,
likasom sagan om Minotauros, tydligen sin rot i
den af fenicerna i urminnes tid på Kreta grundade
moloks-kulten eller den dermed nära beslägtade
dyrkan af Zevs Asterios. Den nära sammanhörigheten
mellan sagorna om T. och Minotauros röjer sig äfven
deri att T. enligt Apollodoros jämväl skall hafva
kallats Tauros. På kretiska mynt från staden Faistos
framställes T. såsom en bevingad ynglingagestalt.
A. M. A.
Talpa. Se Mullvadslägtet.
Talsymbolik. Hos de flesta folk träffar man symboliska
och mystiska tal, »heliga tal», som stå i något
sammanhang med folkens religiösa tro och kult. Den
grekiske filosofen Pythagoras ansåg verldsalltet vara
bestämdt af tal och mått; af den judiska och den
kristna uppfattningen uttrycktes detta så, att Gud
har ordnat allt efter mått, tal och vigt. Den kristna
kyrkan fäste dock aldrig vid talmystiken så stor
betydelse, som judarna (och äfven åtskilliga kristna
sekter) gåfvo den; exempel på densamma förekomma
ock vida ymnigare i Gamla än i Nya testamentet. För
medeltidens filosofiska spekulation utgjorde det
ojämna talet en sinnebild af själen och lifvet,
medan det jämna talet betecknade kroppslighetens och
jordens princip. Folkfantasien har gerna velat gifva
åt hvart och ett af de tolf första talen någon ur
bibeln eller legenderna hemtad betydelse. Så skall
t. ex. 1 vara en påminnelse om den ende Guden,
2 om Kristi båda naturer eller de två lagtaflorna,
3 om treenigheten, 4 om evangelisterna, 5 om Kristi
sår, 6 om skapelsedagarna, 7 om sakramenten, 8 om
de bebådade saligheterna, 9 om änglakörerna, 10 om
budorden, 11 om de elfva tusen jungfrurnas martyrdöd,
12 om apostlarna.
1 häntydde på Guds enhet och kyrkans enhet.
2, som går jämnt upp i alla jämna tal, var hos
pythagoréerna en symbol för materien i bemärkelse af
en mot uranden (enheten) motsatt princip, hvilken
de äfven betecknade såsom mångfalden eller det,
som sönderfaller oändligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
