- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
1325-1326

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skotland ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfverste Andrew Ramsay lyckades hopsamla 300
man. Under befäl af öfverstelöjtnant Alexander
Ramsay samt kaptenerna Hay och Sinclair landsteg
denna trupp natten d. 19 och d. 20 Aug. 1612 i
en gren af Romsdalsfjorden, kallad Iisfjorden,
vid en plats, sedan kallad Skotkleven, i granskapet
af landtgården Klognæs, ett stycke från nuv. byn
Veblungsnæs. Vid första underrättelsen om skottarnas
landning i Romsdalen samlade lensmanden Lauritz
Hage bönderna i angränsande socknar och angrep
jämte en annan lensmand, Peter Rankleff, skottarna
vid ett fjäll, kalladt Kringelen, i Våge socken,
der de befunno sig på en ridväg på kanten af ett
bråddjup, mellan elfven Laugen och nästan tvärbranta
klippor. Endast 18 skottar räddade sig, bland dem
befälhafvaren Ramsay. Kaptenen Sinclair, hvars namn
orätt blifvit gifvet åt expeditionen, stupade vid
stridens början. Se Thomas Michell, »History of
the Scottish expedition to Norway in 1612» (1886).
A. B. B.

Skottglugg, en i fästningsmur befintlig öppning,
genom hvilken eldvapen skjuta. Större skottgluggar,
afsedda för kanoner, kallas äfven embrasurer (se
d. o.), mindre sådana, afsedda för handgevär, kallas
krenåer. O. A. B.

Skottlista. Se Inskjuta.

Skottorp, gods i Skummeslöfs socken, Höks härad,
Hallands län, ej långt från Hallandsås, vid
den insjölika Stensån. Det omfattar 20 1/2 mtl,
hvilka med qvarnar och tegelbruk äro uppskattade
till 1,073,530 kr. Dertill kommer Dömestorps
underlydande egendom i Hasslöfs socken, taxerad
till 657,200 kr. (1889). Hemmanet Veka, som varit
den ursprungliga hufvudgården, omnämnes redan i
början af 1300-talet. 1488 hör man talas om en
Axel Bång till Skotterap. 1536–62 skref sig Axel
Andersson Jernskägg som herre till Skottorp. 1643
såldes godset af H. Rosencrantz på Dömestorp
till assessor Pet. Jul. Coijet. Dess glanstid
infaller i senare hälften af 1600-talet, då det
egdes af den kände diplomaten F. J. Örnestedt. Hans
dotterdotter Marianne v. Krassow lemnade vid sin
död godset till sonen G. A. v. Krassow, hvars söner
delade det 1801 på så sätt att kapten C. G. von
Krassow fick det egentliga, s. k. Gamla Skottorp,
hvarur ryttmästare G. M. von Krassow utbröt Nya
Skottorp. 1813 sålde kapten von Krassow Gamla Skottorp
till kommerserådet P. Möller, som dera vidtog stora
förbättringar. Hans enka öfverlät det 1847 till sin
brorson ryttmästaren P. Möller. Genom storartade
odlingar, skogsplanteringar och ett rationelt
jordbruk höjde denne godset till en af Hallands
yppersta sätesgårdar. F. n. eges det af hans andre
son, Adolf Peter von Möller.

Det gamla slottet byggdes af F. J. Örnestedt, efter
ritning af Nic. Tessin. I dess praktsal firades
bilägret mellan Karl XI och Ulrika Eleonora. Betydligt
förfallet nedrefs det af kommerserådet Möller, som
1826–28 lät uppföra det nuvarande slottet efter plan,
uppgjord af intendenten Sundevall. Lummiga parker
och trädgårdar omgifva detsamma. Ekonomibyggnaderna
äro mönstergilla både genom
ändamålsenlighet och prydlighet. Skottorps historia är
skrifven af P. v. Möller. Nya Skottorp är namnet på
en mindre egendom, som utbröts 1801.

Skottpenningar. Se Jagt, sp. 1002, 1003.

Skottplugg, sjöv. Se Grynpåse.

Skottpremier. Se Jagt, sp. 1002,
1003.

Skottskogsskötsel. Se Lågskogsskötsel.

Skottsår. Se Sår.

Skottvidd. Se Kulbana, sp. 214.

Skottår. Se Kalender.

Skougaard [skaugår], Lorentz Severin (med
konstnärsnamnet Skougaard-Severini), norsk sångare,
f. vid Farsund 1837, studerade under Garcia, Duprez
och Panófka, debuterade i Saluzzo 1860 såsom Edgardo
i Lucia samt uppträdde under de följande åren med
framgång på flere orter i Tyskland, Italien och
Skandinavien (i Stockholm sjöng han 1864 Fernando,
i Leonora, och Manrico, i Trubaduren). År 1866
bosatte han sig i New York och blef en af denna
stads mest eftersökte sånglärare, utmärkt för
grundlig metod. I Kristiania uppträdde han sista
gången såsom Ernani 1876. Död i New York 1885.
A. L.

Skovgaard [skaugår], Peter Kristian Thomsen, dansk
målare, född d. 4 April 1817 på gården Hammershus
vid Ringsted, utbildade sig vid konstakademien
och började 1836 utställa landskapsstycken. Han
täflade 1841 och 1843 om det Neuhausenska priset,
som tillerkändes honom för Nordskoven vid Jægerspris,
som inköptes till det k. tafvelgalleriet. Redan der
visade sig hans blick för trädens individualitet och
hans utvecklade fofmsinne. S. gick nu raskt framåt,
hans arbeten köptes till den k. samlingen, och
1845 tillerkändes honom utställningsmedaljen. Nästa
steg skulle i vanliga fall varit en utrikes resa,
men S. föredrog att studera hemlandets natur. Genom
en serie taflor intog han snart en plats som en af
den danska skolans mest framstående landskapsmålare,
förnämligast genom den känsla af formsäkerhet, som
genomgick alla hans taflor, den sanning och kraft,
som utmärkte färgen, till och med om han aldrig
böjde sig till en verklig kolorist, i ordets fulla
mening. Först som mogen konstnär sökte och fick
han akademiens resestipendium 1854–55, hvarpå han
besökte Italien, mera för att se konstnärer, sådana
som Tizian och Claude Lorrain, än för att måla efter
utlandets natur. Danmark var och förblef hans pensels
käraste föremål. Efter att 1864 hafva blifvit medlem
af akademien och 1869 hafva företagit en kortare
utrikes resa målade han ännu en mängd taflor, i
hvilka en väl lyckad sträfvan efter större rikedom och
finhet i formen förenade sig med hans gamla sinne för
växtlifvets frodighet och friskhet. Den 13 April 1875
dog han plötsligt af slag. – Hans två söner Joachim
Fredrik S.,
f. 1856, och Nils Christian S., f. 1858,
hafva bägge egnat sig åt målarekonsten, och den
förste fick 1886 akademiens utrikes resestipendium.
Ph. W.

Skovshoved, fiskeläge på Själland, vid Öresund,
7,5 km. norr om Köpenhamn, med en mängd landställen.
E. Ebg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:32:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfan/0669.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free