Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skotland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
katolska höglandens claner framhärda med rörande
sjelfuppoffring i sin trohet mot huset Stuart,
för hvars sak de städse äro redo att offra
lif och blod, tills den siste pretendentens
nederlag 1746 följes af clanväsendets fullständiga
upplösning. Ossiansdikternas upptäckt återväcker
hänförelsen för de forntida minnena, men någon
nationel rörelse mot England har ej här såsom på
Irland kommit till stånd. Under de senaste åren har
dock en agrarisk rörelse yppat sig här och der bland
de vestra höglandens allmoge, och liksom på Irland,
men utan minsta fientlighet mot det britiska riket,
uttalas äfven här anspråk på ett eget parlament och på
statskyrkans upphäfvande, allt under det Skotlands
sträfsamma folk kraftigt deltager i det väldiga
utvecklingsarbete, som fortgår under det britiska
väldets mäktiga hägn. E. Sn.
Skotlödror. Se Lödror.
Skotska brigaden. Se Gröna brigaden.
Skotska frikyrkan. Den presbyterianska reformerta kyrkan
i Skotland proklamerade redan i början af sin
tillvaro den kyrkliga sjelfstyrelsens grundsats,
d. v. s. kyrkodisciplinens utöfvande af kyrkan sjelf,
utan statens inblandning, och församlingarnas rätt
att sjelfva välja prester. Efter många strider
med statsmakten bekräftades denna grundsats genom
parlamentsbeslut år 1649. År 1712 återställdes dock
patronatsrätten, trots kyrkans protester, och 1784
segrade äfven inom kyrkan den s. k. »moderatismen»,
som gaf efter för statsmakten i denna fråga.
I samband med den puritanska väckelsen i början af
detta århundrade sökte man inom skotska kyrkan göra
församlingarnas valrätt gällande. Kyrkomötet 1834
förklarade, att det genom den s. k. vetoakten blifvit
en kyrkans grundlag, att ingen pastor finge påtvingas
en församling mot folkets vilja. Domstolarna,
slutligen (1839) äfven öfverhuset såsom högsta
domstol, afgjorde saken till förmån för patronernas
utnämningsrätt. Då utbröt en strid, som slutade
med att en stor del prester och lekmän, med
Chalmers i spetsen, utträdde ur statskyrkan och
bildade den skotska frikyrkan (d. 18 Maj 1843),
i hvilken grundsatserna om kyrklig sjelfstyrelse
och församlingarnas valrätt äro fullständigt
genomförda. Denna kyrka, som har teologiska
seminarier i Edinburgh, Glasgow och Aberdeen,
bestod 1888 af 16 synoder och 73 presbyterier,
räknade 1889 ända till 1,026 kyrkor med 1,187
prester, samt hade s. å. 333,100 kommunikanter,
hvarjämte hela den i förbindelse med henne stående
befolkningen utgjorde 1,165,000. Kyrkan har egna
skolor och utvecklar en liflig missionsverksamhet. Den
håller omkr. 60 missionärer på 21 missionsstationer
i Indien, Afrika, Syrien och Australien. Dess
trosbekännelse är, likasom nationalkyrkans,
Westminsterbekännelsen. A. F. Å.
Skotska dansaren, fys., en leksak, som grundar sig på lagen
för tyngdpunktens läge hos en flytande kropp i
förening med kapillariteten mellan kroppen och ett
vätskelager. Fuktar man med vatten en glasskifva eller
en flat tallrik och lägger der ofvanpå ett likaledes
på konvexa sidan fuktadt urglas, så att ett vätskelager
befinner sig mellan urglaset och glasplattan, så
kommer urglaset, när skifvan lutas något, snart
i en roterande rörelse, medan det sakta glider
utefter det lutande planet. Genom att fortfarande
gifva skifvan en lämplig lutning, kan man bibehålla
skifvans rotation huru länge som hälst. Den riktning,
i hvilken rotationen sker, är visserligen obestämd
och endast beroende af tillfälliga omständigheter,
men sedan rotationen först kommit i gång, fortgår
den i samma led, huru än planet lutas. Fästes
på urglasets insida en liten docka, följer denna
urglasets rörelser, och det ser ut som om den dansade
fram öfver plattan, hvilket gifvit anledning till
benämningen. R. R.
Skotska höglanden. Se Skotland.
Skotska kyrkan. Se Skotska frikyrkan.
Skott. 1. Skeppsb., vertikala skiljeväggar i ett
fartyg. Alltefter ändamålet äro skotten byggda
af bräder, plankor eller jernplåt. För ångfartyg
föreskrifva gällande förordningar ett visst antal
vattentäta tvärskeppsskott af jern. Dessa skott
skola vara försedda med skottventiler (eller
våghålsventiler), så inrättade att de kunna
öppnas eller stängas uppifrån däck. Jernskott
äro för vinnande af behöflig styfhet försedda med
förstärkningar (stag) af vinkeljern. – 2. Finansr.,
en kommunalutskyld, som i början af 1300-talet
började införas i våra städer. Någon motsvarande
kommunalafgift har väl funnits längre tillbaka,
ehuru förmodligen af mera tillfällig natur, men
både beskattningssättet och namnet af skott har
kommit från Tyskland, der detta beskattningssätt
kallades schot (Lat. collecta, sammanskott). Jfr
Kommunalbeskattning, sp. 1101. – 3. Se Skjutning.
1. J. G. B. 2. C. O. M.
Skottdag och skottmånad. Se Kalender.
Skottertåget kallas de i utlandet sommaren 1612 för
svenska kronans räkning värfvade truppernas marsch
genom Norge s. å. I behof af utländska soldater hade
Gustaf II Adolf genom generalkvartermästare Johan von
Mönnichhofen, en flamländare, låtit i Holland värfva
800 man. Den 14 Juli 1612 seglade Mönnichhofen från
Amsterdam och landsteg fem dagar senare vid gården
Viig i Stjördalen i Norge samt marscherade derifrån
härjande och brännande öfver Merakers fjäll in i
Herjedalen och derifrån till Jämtland, hvilka landskap
kort förut hyllat svenske konungen. Under marschen
genom Norge mötte Mönnichhofen ganska ringa motstånd,
då den danske amtmannen Steen Bilde förfogade öfver
endast 200 soldater, och då de 1,500 bönder, som han
uppbådat, genast flydde för fiendens muskötskott. Från
Jämtland fördes Mönnichhofens trupper till Stockholm,
der de under Gustaf Adolfs eget befäl hjelpte till
att tillbakadrifva danskarna vid Vaxholm. S. å. hade
Gustaf Adolf uppdragit åt sir James Spens att i
Skotland värfva 3,000 man fotfolk, för att denna
styrka skulle förenas med Mönnichhofens. Spens’
värfningar i Skotland fingo genom konung Jakob I:s
förbud mot dem en snöplig ände, och det var med
svårighet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
