Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rayon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhållande, hvari medlemmar i forntida kommuner
kommit till hvarandra, och deraf härflytande
öfverenskommelser om fastigheterna för evärdlig tid
pålagda grundbördor. Jämte dessa finnas offentliga
realbördor, onera publica, som hafva sin grund i den
offentliga rätten och uppkommit på statsrättslig väg,
t. ex. grundskatter, byggnadsskyldighet, vägunderhåll
m. m. Dessa skilja sig dock i allmänhet från de
egentliga realbördorna deruti att deras tillvaro
beror på deras ändamålsenlighet för vinnandet af
de utaf staten dermed afsedda syften och beröra
icke stadgade privaträttsliga förhållanden. När de
icke längre motsvara ändamålet, upphäfvas de. De
sakna den orubblighet, som tillkommer de egentliga
realbördorna. Endast sådana, som hafva denna egenskap,
kunna anses såsom egentliga realonera. Så är
förhållandet med jordeboksrättigheterna i Norge, men
meningarna äro delade derom huruvida grundskatterna
i Sverige hafva en sådan karakter. Som de reala
pålagorna och besvären både med hänsyn till sättet,
hvarpå de utgöras, och deras egenskap af en ouppsägbar
gravation utgöra hinder för landthushållningens
fria utveckling, har den nyare lagstiftningen
afskaffat dem eller möjliggjort deras aflösning,
i synnerhet hvad beträffar dem, som äro af
statsrättslig natur, och, der detta mött svårigheter,
infört förenkling i sättet för deras utgörande.
H. L. R.
Réalska pressen, en efter sin uppfinnare, grefve
Pierre François Réal (f. 1757, polisprefekt i
Paris under »Hundra dagarna», d. 1834), uppkallad
extraktpress. Se Aerostat.
Realskola, realläroverk, allmänt läroverk, i hvilket
ej grekiska och (vanligen) ej latin läses, utan
hufvudämnena i stället äro de »reala»: matematik,
naturvetenskaper och moderna språk.
Reassurans (af Fr. re, tillbaka, och assurance,
försäkring mot fara eller skada), återförsäkring
(se d. o.). – Reassurera, återförsäkra. – Reassuradör,
beviljare af återförsäkring.
Reate. Se Rieti.
Réaumur [reåmyr], René Antoine Ferchault de,
fransk fysiker, f. 1683, d. 1757, studerade
först lagfarenhet, men egnade sig snart åt
naturvetenskaperna och gjorde i fysik särdeles
vigtiga försök angående Mariottes lag, vätskors,
gasers och ångors utvidgning och elasticitet
samt specifika värmet. År 1708 invaldes han i
franska vetenskapsakademien. I dess handlingar
för 1709 framträdde hans uppsats De la formation
et de l’accroissement des coquilles des animaux,
i hvilken han bevisar, att skaldjurens skal uppstå
genom förhårdning af en saft, som tränger ut genom
deras porer. Hans försök att förvandla jern till
stål ledde till metoden att förvandla gjutjern till
smidesjern. Under försök att imitera japanskt porslin
uppfann han det s. k. Réaumurska porslinet eller en
mjölkhvit glassort. Sin egentliga ryktbarhet vann
han 1730 genom förfärdigandet af en sprittermometer,
med en skala, der nollpunkten bestämdes af vattnets
fryspunkt och afståndet emellan denna punkt och
vattnets kokpunkt indelades i 80 delar l. grader. Denna
s. k. réaumurska skala har bibehållits, äfven sedan spriten
utbytts mot qvicksilfver (se vidare Termometer). R:s
mest betydande arbete är Mémoires pour servir
à l’histoire naturelle des insectes (1734–42).
H. W. W.
Rebbelberga, socken i Kristianstads län, Bjäre
härad. Areal 1,203 har. 824 innev. (1888). Annex till
Barkåkra, Lunds stift, Bjäre kontrakt.
Rebec [röbä’ck], Fr. (Ital. ribeba, Arab. rebab),
musikt., det kanske äldsta af alla stråkinstrument,
möjligen utveckladt ur den keltiska »chrotta»,
och stamfader för de senare violinstrumenten. Det
var i bruk hos araberna i Spanien, hvarför man
antagit det vara af orientaliskt ursprung; dock
kan det lika väl hafva kommit till araberna från
europeiskt håll. Instrumentet såg ut som ett efter
längden halfveradt päron, var besatt med ett fåtal
(vanligen 3) strängar och hölls under spelningen mot
bröstet eller hakan, nästan som en violin (stråken
hade den primitiva formen af en pilbåge). Ännu under
1700-talet omtalades det såsom brukligt i Frankrike.
A. L.
Rebecka (Hebr., »fjättrande»), Betuels dotter,
Labans syster och Isaks hustru (1 Moseb. 24: 67),
födde tjugu år efter giftermålet tvillingbröderna
Esau och Jakob, af hvilka den senare älskades mest
af modern. R. begrofs i hålan Makpela (Makfela).
Rebell (Lat. rebellis, egentl. som förnyar kriget,
af re, åter, och bellum, krig), person, som reser sig
mot förtryckare eller mot laglig öfverhet, upprorsman,
orostiftare. – Rebel1ion, folkresning, uppror. –
Rebellisk, upprorisk; orostiftande; uppstudsig,
trotsig.
Rebello da Silva [rebe’lu], Luis Augusto, portugisisk
historiker och romanförfattare, f. 1822, d. 1871,
vardt medlem af cortes 1848 och utmärkte sig
der såsom talare, invaldes 1854 i portugisiska
vetenskapsakademien, fick 1858 en professur i historia
vid Curso Superior de Lettras i Lissabon och kallades
1869 till sjöminister. R:s förnämsta historiska verk
är A historia de Portugal nos seculos XVII e XVIII
(b bd, 1860–71). Den mest omtyckta af hans historiska
romaner är A mocidade de D. João V (1851–53; 2:dra
uppl. 1862). Han författade äfven dramer.
Reber [röbär], Napoleon Henri, fransk kompositör,
f. 1807 i Mülhausen, d. 1880 i Paris, elev af
Reicha och Lesueur, blef 1851 harmoniprofessor,
1862 kompositionsprofessor och 1871 inspektor vid
konservatoriet i Paris. Hans fina och behagliga musik
blef mest populär i hans visor och komiska operor:
La nuit de Noël (1848), Le père Gaillard (1852), Les
papillottes de mr Benoist (1853; »En papiljott»,
1861) och Les dames capitaines (1857). Äfven hans
instrumentalmusik, i tysk klassisk anda, åtnjuter
anseende: symfonier, qvartetter, qvintetter,
trior, pianosaker o. s. v. Hans Traité d’harmonie
(1862) räknas till de bästa arbeten i sitt slag.
A. L.
Reber, Franz von, tysk konsthistoriker, f. i
Ober-Pfalz 1834, sedan 1869 professor i konsthistoria
och estetik vid Polyteknikum i München samt sedan
1875 föreståndare för denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
