Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rebher ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stads målningsgalleri, har författat bl. a. Die ruinen
Roms und der Campagna (1863; 2:dra uppl. 1878–79),
Kunstgeschichte des alterthums (1871) och
Kunstgeschichte des mittelalters (1886).
Rebher, Georg, från Nürnberg, vanligen kallad
Jören byggemester, inkallades 1555 i egenskap af
snickare, men steg snart (1559) till byggmästare och
fick öfverinseendet öfver arbetena vid Stockholms
slott. Ökade löneförmåner visa, att han förstod
bibehålla Erik XIV:s gunst, liksom Gustaf I:s. Enligt
Eriks instruktion af 1563 skulle R. utföra en »postej»
(bastion) nere vid sjön samt äfven hafva inseende
med byggnaden på Svartsjö. Kort derpå afled han.
-rn.
Rebmann, Johann, tysk missionär i Afrika, f. 1820 i
Würtemberg, genomgick missionsskolorna i Basel och
Islington samt begaf sig 1846 på uppdrag af Londons
missionssällskap (»Church missionary society») till
Krapfs understöd i Öst-Afrika, der trakten kring
Mombas, bland vanikafolket, under nära 30 år var
fältet för hans missionsverksamhet. Han åtföljde Krapf
(se denne) på de fleste af dennes resor i Öst-Afrika,
hvarunder de upptäckte Kilima-ndjaro samt gåfvo
anledning till finnandet af de stora sjöarna i Nilens
källområde. Blind återvände R. 1875 till Europa och
dog hos Krapf i Kornthal 1876.
Reboul [röboul], Jean, fransk diktare, f. 1796,
d. 1864, var till sitt yrke bagare, men skald till
sin natur. Han författade flere skaldeverk, Poésies
(1836), Nouvelles poésies (1846), Les traditionnelles
(1857) och Dernières poésies (1865), som utgafs
först efter hans död. Öfver hans skapelser hvilar
en skär, elegisk stämning. Den förlänade ett
egendomligt behag, i synnerhet åt hans mindre
dikter, såsom L’ange et l’enfant, La lampe de nuit,
L’hirondelle et le troubadour m. fl. Deremot var
den icke mäktig att gifva varaktig betydelse
åt hans större verk, t. ex. hjeltedikten Le
dernier jour eller sorgspelet Le martyre de Vivia
(uppf. på »Odéon» i Paris 1850). Sådana alster
erfordra grundligare bildning än den han hade
lyckats tillegna sig. Emellertid förskaffade honom
skaldekonsten en ryktbarhet, som 1848 föranledde
hans inväljande i nationalförsamlingen, der han,
trogen sina religiösa och monarkiska grundsatser,
slöt sig till det legitimistiska partiet,
dock utan att i öfrigt kunna tjena dess sak.
J. M-r.
Rebroussements-kant (af Fr. rebroussement,
tillbakaborstning), matem., kallas på en developpabel
yta en kroklinie, bildad genom de successiva
skärningspunkterna mellan ytans generatriser. Också
på ytor, som tangera en serie gifna ytor, nämnas
liknande kroklinier rebroussements-kanter. Jfr
Kant. – Rebroussements-punkt (vändpunkt) kallas
en singulär punkt på en kroklinie, der två olika
grenar sammanträffa så, att de i punkten ega en
gemensam tangent. Alltefter som grenarna äro belägna
på olika sidor eller på samma sida om tangenten,
kallas punkten en rebroussements-punkt af första
eller andra slaget. Exempelvis är för
den kroklinie, som representeras genom eqvationen y3
= x2, origo en rebroussements-punkt af första slaget.
G. E.
Rebus (Lat., »medelst saker», ablat. plur. af
res, sak), bildgåta, teckengåta, en till tydning
förelagd skämtuppgift, som består deri att ett
begrepp eller en tanke uttryckes för ögat genom
afbildade föremål, ofta jämte bokstäfver, siffror
o. dyl. tecken, samt desammas inbördes ställning,
hvarvid ingen hänsyn tages till rättstafning. Med
ordleken har rebusen gemensamt den öfverraskning,
som framkallas genom ljudlikhet hos olikartade
tings benämningar. Bildgåtan förekom redan under
antiken, såsom då Cicero betecknade sitt namn
med en ärt (Lat. cicer) och under medeltiden var
det ej ovanligt, att en riddare framställde sitt
namn i rebusform å vapenskölden. Kring midten af
1700-talet tjenade rebusen i England politiska
partiändamål. Benämningen rebus uppgifves härleda
sig från de fordom af notariatskrifvarna i Picardie
vid fastlagstiden utsända satiriska ströskrifterna
med titeln De rebus quae geruntur (Om händelserna
för dagen). Jfr Delepierre: »Essai historique et
bibliographique sur les rebus» (1874).
Récamier [rekamie’], Jeanne Françoise Julie
Adélaïde, född Bernard, fransk salongsdam,
f. i Lyon 1777, trädde femtonårig i brudstol med
bankiren R. och viste att med hjelp af sin skönhet,
begåfning och fina takt göra sin salong till en af de
förnämsta medelpunkterna för literärt och politiskt
umgänge, ända från början af Konsulatet till nära
slutet af Julimonarkien. Hennes rykte var städse
tadelfritt. Bland dem, som bragte henne sin hyllning,
märkas Lucien Bonaparte, Bernadotte, B. Constant
(som älskade henne hopplöst), Chateaubriand och
Ballanche. Hon deltog i m:me de Staëls opposition
mot Napoleon I och blef derför aflägsnad från Paris,
men återkom dit efter restaurationen. M:me R. dog
1849. Hennes Souvenirs et correspondance utgåfvos i
3:dje uppl. 1860.
Recanati, stad uti italienska prov. Macerata,
s. om Ancona, på en höjd, som lemnar en vidsträckt
utsigt. 8,864 innev. (1881) i staden och dess
vid Adriatiska hafvet belägna hamn. Staden var
under medeltiden en befäst och vigtig plats. Den
har flere märkliga gamla palats, bl. a. Leopardis,
som innehåller en samling föremål, hvilka tillhört
skalden Giac. Leopardi. Stadens förnämsta torg prydes
med en staty af honom.
Reccared (Rekared), två vestgotiska konungar:
R. I, som regerade 586–601 (se vidare Vestgoter)
och R. II, konung Sisibuts son, som regerade endast
en kort tid, år 620–621.
Reccesvind (Rekisvinth), vestgotisk konung, som
regerade 649–672 (se vidare Vestgoter).
Recensera (Lat. recensere, mönstra, beskrifva),
granska, kritiskt redogöra för och bedöma nyutkomna
literära arbeten, teater- eller musikföreställningar
o. dyl. – Recensent, literatur-, teater- eller
musikkritiker; bokanmälare. – Recension, granskning,
kritik, utförligare bedömande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
