Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Malmsten, Karl Johan - Malmstock. Se Malm 1 - Malmström, Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
elliptiska funktioner; Riccatis eqvation; partiella
differentialeqvationer af första ordningen;
generalisation för ellipsoider af Fagnanos teorem
samt problem ur teorien för lifförsäkringar. – Vill
man i korthet karakterisera M:s författareverksamhet,
kan man säga, att äfven deri återfinnes den
grundtanke, åt hvilken han såsom lärare gaf ett
uttryck, nämligen fasthållande af den strängt
vetenskapliga ståndpunkt, hvilken intages af den
cauchyanska funktionsteorien, så att t. ex. vid
operationer med oändliga serier i främsta rummet
konvergensen måste uppvisas eller resttermens natur
närmare undersökas, och på samma sätt vid funktioner
kontinuitetsvilkoren noga uppmärksammas. – Sedan
M. lemnat sin professur och andra göromål inkräktat
på den tid han eljest kunnat egna åt vetenskapliga
forskningar, fortfor han dock allt framgent att varmt
intressera sig för sin älsklingsvetenskap. Han såg
en ny funktionsteori (den weierstrass’ska) utbildas;
och äfven om han af lätt förklarlig anledning ej kunde
taga någon egentligen aktiv del i forskningsarbetet,
följde han det städse med oförminskad uppmärksamhet
och gjorde sig förtrogen med dess enskildheter. Äfven
på annat sätt ådagalade han sitt lifliga intresse
för vetenskapen: genom den uppmuntran han gaf yngre
matematici och särskildt genom den verksamma del han
tog i grundandet af tidskriften »Acta mathematica»,
till hvilken han äfven sjelf såsom författare lemnat
bidrag.
Hvarken vid konungens rådsbord eller såsom
landshöfding utöfvade M. någon mera betydande
verksamhet. I egenskap af statsråd bidrog han
dock i viss mån till exporttullarnas afskaffande
vid 1862–1863 års riksdag genom sitt särskilda
anförande vid frågans behandling i statsrådet,
hvars öfriga ledamöter nästan enhälligt voro af
motsatt åsigt. Beträffande representationsreformen
deltog han icke på något mera aktivt sätt vid dess
genomförande, ehuru han var lifligt öfvertygad om
den gamla ståndsrepresentationens olämplighet och
ohållbarhet. Såsom landshöfding tog M. väsentlig
del i stiftandet af Skaraborgs läns första
folkhögskola. Fastän mycket framstående talare,
höjde han inom riksdagen sällan sin stämma (och då
nästan blott rörande bank-, tull- och pensionsfrågor)
samt afsade sig efter några få år sitt uppdrag. Det
är klart att för en man i M:s ställning och med hans
förmåga tillfälliga uppdrag af större eller mindre
omfattning och af mer eller mindre offentlig natur ej
kunde uteblifva. Så utsågs han 1858 till ledamot af
en komité för ordnande af pensionsväsendet och 1869
till ordförande i komitén för utredande af frågan om
ett förändradt myntsystem, inom hvilken komité han
icke blott ledde förhandlingarna, utan äfven deltog
i arbetets alla detaljer (komiténs förslag blef
dock ej i hufvudsak antaget). Han var äfven förste
ordförande vid naturforskaremötet i Stockholm 1863
samt ordförande vid vestra Sveriges landtbruks-
och industrimöte i Mariestad 1874, efter hvars
slut han såsom tacksamhetsgärd erhöll mötets stora
guldmedalj. Till slut bör ej lemnas oomnämndt, att
M. lika mycket
praktiskt som teoretiskt inlagt stora förtjenster om
försäkringsväsendets utveckling i Sverige. Han
var en af bolaget Skandias stiftare, tillhörde
under åren 1855–1867 dess styrelse och erhöll,
såsom ett erkännande af nämnda, förtjenster,
bolagets guldmedalj vid dess 25-års-jubileum.
G. E.
Malmstock. Se Malm 1.
Malmström, Per, lärd, författare, biblioteksman,
född i Gunnilbo socken, Vestmanland, 1758, blef 1776
student i Upsala, 1785 filos. mag. primus och 1786
docent. Han ordnade och förtecknade sedan den kungliga
samlingen af kufiska mynt och utnämndes 1789 till
professor i österländska språk och grekiska vid Åbo
universitet. Han dröjde dock ej der längre än till
1795, då han, till följd af rikskansleren Sparres
inflytande, utsågs till kungl. bibliotekarie, med
förbigående af den högt förtjente, men ålderstigne
Gjörwell. I denna nya befattning utvecklade han mycken
flit och gjorde sig ganska förtjent om institutionens
utveckling. Han uppställde hela biblioteket i dess
nyinredda lokal i k. slottet, så att det kunde
förevisas för den unge konungen, då han 1796 blef
myndig. M. förmådde denne att 1797 skänka sin faders
betydande boksamling till k. biblioteket, skaffade
detta ökade anslag för bokinköp, fördubblade dess
personal och gjorde det tillgängligt för allmänheten
m. m. Sedermera upptogs hans tid af helt andra
göromål, då han nämligen 1804 förordnades att granska
alla utifrån inkommande tidningar och tidskrifter
samt hafva uppsigt öfver alla svenska arbeten af samma
slag. Vidare erhöll han småningom flere andra uppdrag,
alla syftande att inskränka tryckfriheten och lägga
band på den literära gemenskapen med utlandet. Det
var klart, att ett stort missnöje skulle drabba
M. för dessa värf, som han dock säger sig med största
möjliga eftergift och liberalitet hafva utöfvat. 1807
fick han kansliråds fullmakt, och efter det han 1808
blifvit prestvigd, erhöll han 1811 befordran till
Sköfde pastorat. Han hade emellertid dessförinnan
uppträdt med Prospectus till en afhandling om
nationalrepresentation och statsdepartementer i
Sverige (1809), som af samtida betecknas såsom »lärd
och ordentlig, men något öfverspänd». Efter några
år lär han öfvergifvit sitt pastorat och mestadels
uppehållit sig i hufvudstaden, under uppgift att
hans helsa var bruten, men hufvudsakligen för att
söka annan presterlig befattning. Han utgaf under
denna tid Essai sur le système militaire de la
Suède (1813), hvars egentliga författare lär varit
öfversten frih. G. F. A. Sture, Skrifter i åtskilliga
ämnen (1818), blott några tillfällighetstal, samt
sin Ämbetsberättelse med tillhörande handlingar
(1819), en vigtig källa för kunskapen om de literära
förhållandena under Gustaf IV Adolfs tid, ehuru
bilagorna aldrig utkommo. Vid sin ansökan om Stora
Tuna pastorat i Dalarna råkade han i häftig fejd
med Vesterås domkapitel, der J. O. Wallin då var
den ledande, men M. gick segrande ur striden och
nämndes slutligen 1822 till det ovanligt förmånliga
gället. Hans skriftvexling och enskilda förhållanden
voro dock ej egnade att stärka hans anseende. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
