Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Malmsten, Per Henrik - Malmsten, Karl Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skriften Om låtsade sjukdomar (s. å.). Sedan
1852 uppvaktade M. vid flere tillfällen såsom
konsulterad läkare Oskar I och andra medlemmar
af kungliga familjen samt var 1872–80 konung
Oskar II:s läkare. 1855 blef han medlem af
Vetenskapsakademien, 1873 hedersledamot af Svenska
läkaresällskapet och 1879 filos. hedersdoktor i
Köpenhamn. Han var jämväl invald i flere utländska
lärda samfund. Stadsfullmäktig i Stockholm 1863–70,
gaf han derunder (i Dec. 1865) ett uppslag till
grundläggandet af Stockholms högskola.
2. Malmsten, Karl Johan, matematiker, ämbetsman,
den föregåendes broder, född på Uddetorp (i Skara
landsförsamling) d. 9 April 1814, blef student i
Upsala 1833 och filos. magister primus 1839 samt
förordnades till docent i matematik 1840. Sedan han
1842 företagit en vetenskaplig resa till Danmark,
Tyskland, Belgien och Frankrike, utnämndes han i
Dec. s. å. till professor i matematik vid Upsala
universitet. Derifrån kallades han 1859 till
konsultativt statsråd och beklädde detta ämbete till
1866, då han utnämndes till landshöfding i Skaraborgs
län. Pensionerad 1879, återflyttade han till Upsala,
der han afled d. 11 Febr. 1886. M. var 1867–1870
ledamot af riksdagens Första kammare. Han var ledamot
af Vetenskapssocieteten i Upsala (1843, hedersledamot
1875), Vetenskapsakademien (1844), Vetenskaps- och
vitterhetssamhället i Göteborg (1855, hedersledamot
1860) och Fysiografiska sällskapet i Lund (1860)
samt af Société philomatique i Paris (1842),
Accademia dei Lincei i Rom (korrespondent 1853,
utländsk ledamot 1883), Videnskabernes selskab i
Köpenhamn (1869), Gesellschaft der wissenschaften i
Göttingen (korrespondent 1875, utländsk ledamot 1882),
Akademie der wissenschaften i Berlin (hedersledamot
1880) och Société mathématique de France (1882). –
För den matematiska vetenskapens utveckling verkade
M. med framgång både såsom universitetslärare och
såsom författare. Som lärare bildar han epok inom
Upsala universitets historia, ungefär på samma
sätt som Klingenstierna 100 år tidigare. Hans
företrädare, vida mera vetenskapsman än lärare,
hade vid undervisningen qvarstått på den gamla
ståndpunkten från 1700-talet, då man, med blicken fäst
på de allmänna resultat man genom den högre analysen
ville ernå, föga bekymrade sig om att fastställa
de vilkor, under hvilka de företagna operationerna
voro tillåtna. M., som sjelf i sitt docentspecimen:
De formula integrali etc. (1839), skattat åt denna
riktning genom användande af divergenta serier,
var den förste, som i Upsala införde kännedomen om
den nya funktionsteori (jämte dithörande lära om
seriers konvergens och funktioners kontinuitet),
hvilken af Cauchy blifvit grundlagd. Derigenom och
genom att under lättfattlig form bekantgöra lämpliga
delar af de resultat, som särskildt genom Abel blifvit
vunna åt analysen, gaf M. en ny fart åt matematikens
studium. För öfrigt egde han såsom föreläsare, på
samma gång han förstod att strängt fasthålla det
för hvarje fråga hufvudsakliga, äfven ett mindre
vanligt herravälde
öfver den yttre formen för framställningen, och derför
blef under 1840- och 1850-talet i Upsala matematikens
studium nästan modernt samt fann tillslutning äfven
bland sådana, som under andra förhållanden icke
skulle känt någon dragning åt detta håll. Särskildt,
samlade hans föreläsningar öfver »politisk
matematik» en ovanligt stor åhörareskara. – Såsom
författare egnade M. sig nästan uteslutande åt den
matematiska analysen, särskildt teorien för serier,
eqvations-teorien, integralkalkylen och teorien
för differentialeqvationers integration. Bland
hans skrifter bör i främsta rummet nämnas
afhandlingen Om den eulerska formeln hu’x = [triangel] ux +
etc. (Vetenskapsakad:s handl. 1844), hvilken i fransk
öfversättning blifvit införd dels i »Journal für die
reine und angewandte mathematik» XXXV (1847), dels,
efter vederbörlig revision, i »Acta mathcmatica» V
(1884). M. undersökte der resttermen i den vigtiga,
halfkonvergenta serie, hvilken är känd under namnet
»Eulers summationsformel». Liknande undersökningar
hade visserligen förut blifvit anställda af Poisson
och Jacobi, men bådas resultat gällde endast
under vissa speciella förutsättningar. M. deremot
lyckades, genom ett noggrant studium af en viss hel
rationel algebraisk funktion, att framställa en på
samma gång enkel och fullt generel formel (endast
funktionens kontinuitet förutsattes), medelst hvilken
han blef i stånd att inskränka resttermens värde
inom vida trängre gränser än de af Jacobi angifna,
hvarjämte han såsom tillämpning bl. a. framställde
nya formler för vissa gamma-expressioner, hvilka
inom sannolikhetskalkylen spela en vigtig rol. De
af M. erhållna resultaten hafva flere gånger
blifvit af andra författare reproducerade och äfven
intagits i elementära läroböcker (t. ex. Booles
»Calculus of finite differences»). – Vidare må
anföras afhandlingen Om differentialeqvationers
integrering (Vetenskapsakad:s handl., Ny följd,
B. 3, 1862; i fransk öfversättning införd i »Journal
de mathématiques pures et appliquées», 2:e serie,
VII, 1862), i hvilken M. dels lemnat ett värdefullt
bidrag till den af Jacobi grundlagda »Théorie du
dernier multiplicateur», dels genom speciella metoder
integrerat ett stort antal eqvationer af 1:sta, 2:dra
och 3:dje ordningen, af hvilka flere ega intressanta
geometriska användningar. Bland öfriga afhandlingar,
hvilka (inberäknadt öfversättningarna af dem
till främmande språk) uppgå till mer än ett halft
hundratal och äro tryckta dels i Vetenskapsakademiens
och andra inländska lärda samfunds publikationer,
dels i disputationsform, dels i ett stort antal in-
och utländska tidskrifter, må här nämnas blott
Mémoire sur les intégrales définies entré x =
0 et x = [oändlig] (Nova acta soc. scient. upsal. XII,
1844) och Om definita integraler mellan imaginära
gränser (Vetenskapsakad:s handl., Ny följd, B. 6,
1867). Speciella frågor, hvilka han behandlat äro:
bevis för omöjligheten att generelt lösa en eqvation
af högre grad än 4:de; bestämmande af definita
integraler, resttermen i serier och derivator af
högre ordningar; undersökningar rörande kedjebråk;
bevis för konvergenskriterier; formler för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
