Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landtmarskalk, benämning å ridderskapets och adelns ordförande i Sverige under ståndsriksdagarnas tid - Landtmäterikontor. Se Landtmäteristaten - Landtmäteristaten är sammanfattningen af alla i ett län anställda landtmätare - Landtmäteristyrelsen. Se Generallandtmäterikontoret - Landtorpedo. Se Fältmina - Landtpartiet. 1. (The landparty) kallades under Karl II:s regering i England ett oppositionsparti i parlamentet - Landtpartiet. 2. Landtpartiet kallade sig en af olikartade partielement sammansatt hop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
adeln omtalas redan i 1597 års ståndsordning
tvänne genom lottning utsedda förmän, och i
1617 års riksdagsordning omnämnes en ordförande
för ståndet. Denne benämnes i protokollen
1625 landtmarskalk. Då ståndet genom 1626 års
riddarhusordning närmare ordnades, sattes i spetsen
för detsamma en ordförande med denna från Tyskland
lånade titel. Landtmarskalken, som utsågs af konungen
för hvarje riksdag, hade till uppgift att sammankalla
ståndet, föredraga konungens propositioner,
moderera diskurserna, upptaga vota och sörja för
beslutens affattande samt deras verkställande, då
konungen samtyckt till dem. Han hade ock att föra
ståndets talan. Landtmarskalk förekom såväl vid de
allmänna riksdagarna som vid utskottsmöten och vissa
provinsialsammankomster, såsom vid dem, som 1657
flerestädes höllos. 1719 års regeringsform (§ 37)
öfverlemnade rätten att utvälja landtmarskalk åt adeln
sjelf. Dock skulle enligt 1723 års riksdagsordning
och 1762 års riddarhusordning endast den kunna väljas
till landtmarskalk, som var infödd svensk man och
uppfödd i den rena evangeliska läran samt hade
säte och stämma på riddarhuset. Under det första
årtiondet af frihetstiden förekom att riksråd valdes
till landtmarskalk; vid 1731 års riksdag fördes
landtmarskalksstafven sista gången af ett riksråd
(Arvid Horn). Då genom 1772 års regeringsform
frihetstidens fundamentallagar upphäfdes, återfick
konungen rätten att utse landtmarskalk, hvilken
rätt förbehölls honom jämväl enligt 1809 års
R. F. (§ 52) och 1810 års R. O. (§ 23: 1); deremot
skulle ståndets främste ledamot vara sjelfskrifven
ställföreträdare för landtmarskalken vid dennes
förfall. Ridderskapet och adeln egde emellertid
att utse landtmarskalk, då regeringsmyndigheten
uraktlåtit att i enlighet med grundlagens
föreskrifter sammankalla riksdagen. Landtmarskalken,
som tillträdde sitt värf med afläggande af
landtmarskalkseden, egde, likasom de öfrige
talmännen, tillträde till utskotten, "dock utan
röst eller deliberationsrätt". Han skulle ock vara
ordförande vid de för alla fyra stånden gemensamma
öfverläggningar, som efter 1856–58 års riksdag voro
tillåtna. Genom 1866 års riksdagsordning försvann
landtmarskalksnamnet i Sverige, ty ordföranden
vid ridderskapets och adelns nuv. sammanträden
(adelsmöten) bär icke denna titel. (Ridderskapets
och adelns siste landtmarskalk var grefve
G. Lagerbjelke.) – I Finland utnämner regenten både
landtmarskalk och vice landtmarskalk; ställning
och uppgifter öfverensstämma med den forne svenske
landtmarskalkens. – Äfven mecklenburgska landtdagens
och preussiska provinsiallandtdagarnas ordförande
bära titel landtmarskalk (T. landmarschall).
K. H. B.
Landtmäterikontor. Se Landtmäteristaten.
Landtmäteristaten är sammanfattningen af alla i ett
län anställda landtmätare och består af en förste
landtmätare samt ett antal kommissions- och vice
kommissionslandtmätare (denna titel är ett minne af de
"mätningskommissioner", som i slutet af 1600-talet
organiserades och affärdades till åtskilliga
delar af riket), landtmäteri-auskultanter och
landtmäterielever, hvilkas gemensamma uppgift är att
verkställa skiften, egoutbyten mellan angränsande byar
och hemman, rågångars uppgående, egors afmätning och
fördelning o. s. v. Vid hvarje landshöfdingeresidens
finnes enligt gällande instruktion ett under
Landtmäteristyrelsen lydande landtmäterikontor, som
står under K. M:ts befallningshafvandes tillsyn,
och till hvilket länets landtmätare skola till
förvaring inlemna konceptkartor och handlingar
rörande alla af dem verkställda förrättningar. Chef
för detta kontor är förste landtmätaren, hvilken det
– utom öfliga landtmäteriskyldigheter – åligger att
utöfva tillsyn öfver länets landtmäteripersonal,
hafva vård öfver nämnda kartor och handlingar samt
årligen till Landtmäteristyrelsen afgifva berättelse
om landtmäteriet i länet. Förr fanns äfven i hvarje
län en andre landtmätare, men genom k. br. d. 3
Juni 1870 förordnades, att dennes tjenst skulle i
mån af innehafvarens afgång indragas, så att nu
(1885) återstår endast en. Både kommissions-
och vice-kommissionslandtmätare ega att på eget
ansvar verkställa landtmäteriförrättningar,
men endast de förre få till sitt biträde använda
landtmäteri-auskultanter, eller sådana landtmätare,
som aflagt landtmäteriexamen, men ännu icke få utöfva
yrket på eget ansvar. Landtmäterielever kallas
de, som bereda sig för landtmäteriexamen, hvilken
aflägges inför Landtmäteristyrelsen i Stockholm. I
de län, der storskiftes- och afvittringsverk
pågå (Kopparbergs samt Vester- och Norrbottens
län), äro särskilda landtmätare anställde för
detta ändamål, hvilka icke lyda under förste
landtmätaren, utan under en särskild styresman för
hvarje län. Endast förste (och andre) landtmätaren
åtnjuter bestämd lön af statsmedel; storskiftes- och
afvittringslandtmätare erhålla årsarvoden. I öfrigt
bestå landtmäteripersonalens inkomster hufvudsakligen
i arvoden enligt fastställd taxa för de förrättningar
de verkställa. F. n. (1885) finnas 302 tjenstgörande
landtmätare, oberäknadt auskultanter och elever. Se
vidare Generallandtmäterikontoret.
Landtmäteristyrelsen. Se Generallandtmäterikontoret.
Landtorpedo. Se Fältmina.
Landtpartiet. 1. (The landparty) kallades
under Karl II:s regering i England (1660–85) ett
oppositionsparti i parlamentet, som inneslöt alla,
hvilka hade en lutning åt puritanska och republikanska
åsigter, samt många, som hatade papism, fruktade
Frankrike eller ogillade hofvets utsväfningar och
trolöshet. Det angrep den s. k. cabalministèren,
yrkade på återkallande af indulgensförklaringen
och krig mot Frankrike, medan det dock vägrade
konungen alla anslag till uppsättande af en här,
af fruktan att dessa skulle användas mot landets
frihet. Dess förnämsta medlemmar voro lord William
Russell och Algernon Sidney. – 2. Landtpartiet
(d. v. s. fosterlandspartiet) kallade sig en af
olikartade partielement (mössor, hofvets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
