Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kisselev ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
judarna, sunnitiska muhammedaner af olika
härstamning. De nomadiserande stammarna äro
turkmener, karakalpaker och kasaker (kirgiser);
usbekerna, hvilka kanen (fursten) tillhör, äro det
herskande folket och sysselsätta sig med jordbruk,
liksom tadjikerna l. sarterna, hvilka sannolikt
äro de äldste innevånarna i landet. K. var förr den
förnämsta slafmarknaden i Turan, men 1873 tvingade
befälhafvaren för de ryska ockupationstrupperna
kanen att gifva alla slafvarna friheten och för
alltid upphäfva slafveriet. Turkmenerna vägrade
lyda; ett stort blodbad anställdes på de frigifne
slafvarna, hvilkas antal skall hafva uppgått till
30 à 40 tusen, och ryssarnas energiska uppträdande
fordrades för att slafveriets borttagande skulle
blifva verklighet. Kanens makt är ärftlig och
despotisk samt endast så till vida inskränkt (genom
fredsfördraget med Ryssland 1873), att kanen ej
får underhålla direkta förbindelser med suveränerna
och kanerna i granskapet, ej häller sluta handels-
och andra fördrag utan Rysslands samtycke. Den
förr vigtiga transitohandeln har på grund af den
stora osäkerheten nedsjunkit till en obetydlighet. –
Hufvudstaden K. ligger mellan tvänne från Amu Darja
ledda kanaler, är omgifven af tvänne jordvallar samt
har närmare ett tjugotal moskéer och omkr. 6,000
innev. Andra städer af någon betydenhet äro Kunja
Urgendj (fordom hufvudstad, men förstördt först
af Djingis-kan och sedan af Timur), Jany Urgendj,
Kasarasp, Kiptjak, Kungrad, Kasavat och Pitniak.
K. är de gamle, redan af Herodotos omnämnda
korasmiernas fädernesland. Under medeltiden utgjorde
det en del af det stora muhammedanska riket
Kovaresmien (se d. o.). Senare kom landet under
usbekernas välde. Redan 1717 hade Peter den store
företagit ett krigståg för att eröfra K., hvilket
fullständigt misslyckades. Sedan förde kanerna af
K. ett röfvarekrig mot ryska karavaner samt gjorde
en mängd ryska fångar till slafvar. För att befria
dessa företogo ryssarna i Nov. 1839 ett krigståg
till K., hvilket liksom det förra misslyckades
på grund af de svårigheter, som klimatet och
terrängen lade i vägen. Bättre framgång hade det
fälttåg, som ryssarna under guvernören i Turkistan,
generaladjutanten v. Kaufmann, började i Mars
1873. Från Taschkend framryckte hären, omkr. 14,300
man, d. 16 Mars till Sir Darja och anlände efter
ytterst besvärliga marscher d. 10 Juni till staden
K., som gaf sig efter ett kort bombardement och
d. 11 Juni besattes af ryssarna. Fredsfördraget
d. 25 Aug. 1873 beröfvade K. allt land höger om
Amu Darja, gaf ryssarna fullkomlig handelsfrihet
och bekräftade det s. å. dekreterade upphäfvandet
af slafveriet. Dessutom bragte ryssarna genom att
pålägga en stor skadeersättning (2 mill. rubel) för
kriget sådan oreda i statens finanser, att kanen,
ehuru till namnet oberoende, i verkligheten är vasall
under sin mäktige granne. – Den nuv. usbek-kanens
dynasti grundades af Muhammed Rachim (1802–25). Den
nuv. kanens, Seid Muhammed Rachims, fader stupade
1855 vid Merv i ett krig mot Persien.
Kivi [hårdt k], Alexis, psevdonym för den finske
författaren Stenvall, A.
Kivik, fiskläge vid Östersjön, i Mellby socken,
Kristianstads län, 18 km. n. om Simrishamn. Platsen
räknar omkr. 700 innev, och har poststation samt flere
handlande och handtverkare. Marknad hålles årligen
i slutet af Juli. Jämte fiske idkas liflig sjöfart.
Kiviksmonumentet, ett i närheten af Kivik (se d. o.),
320 m. från hafsstranden, liggande minnesmärke
(på stället kalladt Bredarör), som härstammar från
bronsåldern. Det utgöres af ett större stenkummel,
68,25 m. i omkrets, kring hvilket ligga omkr. 20
stycken mindre, alla sammansatta af större och mindre
kullerstenar. De flesta af dessa kummel äro numera
sköflade och flere fullständigt förstörda. Det
mellersta och största innesluter en stenkista af
aflångt fyrkantig form, 4,15 m. lång och 0,90 m. bred,
sammansatt af upprätt stående, nästan fyrkantiga
stenhällar, hvar och en omkr. 1,20 m. hög, ställda
med kanterna intill hvarandra och på insidan tämligen
släta. Ursprungligen bestod grafven af 10 sådana
hällar, 4 på hvardera långsidan och 2 på gaflarna,
men af dessa finnas numera endast 6 i behåll, alla
försedda med grundt inhuggna (inknackade) figurer, men
ingen skrift. Till tak hade stenkistan ursprungligen
tre på tvären lagda större hällar, men dessa finnas
numera ej qvar. Kiviksgrafven sträcker sig, liksom
många likartade stenkistor, från n. till s. och
öfverensstämmer i alla afseenden med de under den
äldre bronsåldern vanliga grafvar, i hvilka liken,
merendels flere, jordades obrända. Den af Sv. Nilsson
framställda åsigten att Kiviksmonumentet skulle vara
af feniciskt ursprung ogillas af nyare forskare,
liksom öfver hufvud teorien om fenicernas omedelbara
förbindelser med Skandinavien under bronsåldern tills
vidare måste betviflas. R. G.
Kivin [hårdt k], Apteryx mantelli, zool., hör
till snäppstrutsarnas familj och strutsfoglarnas
ordning. Han är mörkt rödbrunaktig och af en vanlig
hönas storlek samt har på hufvudet
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
