Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kisselev ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om nätterna ut att söka sin föda, som utgöres
af insekter, maskar och frön. Han lefver parvis,
kan springa utomordentligt fort och håller dervid
halsen sträckt rakt framåt. Nattetid rör han sig
försigtigt och tyst; står han stilla, håller han
halsen indragen och stöder stundom näbbspetsen mot
marken. Stör man honom under dagen, gapar han vidt
och försvarar sig genom att slå hastigt framåt med
ena foten. Vid sin födas uppsökande synes kivin ledas
af de högt utvecklade känsel- och luktsinnena; han
undersöker dervid marken oupphörligt med näbben, som
han ofta sticker djupt ned. Arten lägger sannolikt
blott ett ägg, hvilket gömmes i någon jordhåla, är
ovanligt stort och uppgår till ungefär en fjerdedel
af honans vigt. Man har uppgifvit, att kivin skulle
häcka två gånger hvarje år. I Londons zoologiska
trädgård har man iakttagit, att hannen rufvar. Kivin
vänjer sig lätt vid fångenskap. I sitt hemland
fångas han af infödingarna, som förtära hans kött.
C. R. S.
Kivinebb (F. Kivennapa), gränssocken långs
Systerbäck och Finska viken, i Äyräpää härad och
domsaga, Viborgs län, Finland. Areal 746 qvkm.,
befolkningen finsk, 8,828 pers. (1882). Der finnas
Korpikylä ångsåg och Raivola vattensåg. Imperielt
pastorat af 2:dra kl., Borgå stift, Mohla prosteri.
O. I.
Kiwisch von Rotterau [hårdt k], Franz, tysk gynekolog,
född i Klattau i Böhmen 1814, död i Prag 1852,
blef 1842 docent i Prag och föreståndare för
en specialklinik för fruntimmerssjukdomar, 1845
professor i Würzburg och 1850 i Prag. K. slöt sig
till Rokitanskys skola och tillämpade dess grundsatser
i sina arbeten, af hvilka de vigtigaste äro Die
krankheiten der wöchnerinnen (1840–41), Klinische
vorträge über specielle pathologie und therapie der
krankheiten des weiblichen geschlechtes (1:sta bd
1845, 4:de uppl., bearb, af F. W. Scanzoni, 1854;
2:dra bd 1849, 3:dje uppl., bearb. af dens. 1857;
3:dje bd, bearb, af dens., 1853), Beiträge zur
geburtskunde (1846–48) och Die geburtskunde (1851;
ofullb.).
Kiörboe [tjörbo], Karl Fredrik, djurmålare, föddes
i Kristiansfeld (Slesvig) d. 1 Juni 1799. Fadern,
som var köpman, bestämde sonen för samma lefnadsbana,
och denne vistades som handelselev i Holland, Hamburg
och Altona. Yrket stämde dock ej öfverens med hans
böjelse, och han lyckades utverka faderns tillstånd
att få begifva sig till Stockholm, der hans morbroder,
öfverdirektören Norling, med mycken välvilja mottog
honom, uppmuntrade hans studier i teckning och
målning samt undervisade honom i djuranatomi och
veterinärläkarekonst. På dennes inrådan ingick K. som
kornett vid Jämtlands hästjägaresqvadron. Han hade
då redan börjat sin konstnärliga alstring med en del
hästbilder i litet format, utförda i pastellkritor,
men öfvergick snart nog till oljefärgen, jämte det
han utgaf åtskilliga hästporträtt i litografi, såväl
hemma som i utlandet. Han hade emellertid befordrats
till löjtnant vid Jämtlands hästjägarekår och 1837
erhållit ryttmästares titel. Han beslöt då att på
fullt allvar
egna sig åt konsten, besökte någon tid Berlin,
återkom hem, men lemnade 1840 för alltid Sverige
och bosatte sig i Paris. Hans egentliga lärare
blef holländaren Henning. Snart framträdde han i
Paris-salongen med taflor, hvilka skaffade honom
ett namn. Redan 1844 hade han utfört ett ståtligt
ryttareporträtt af Karl XIV Johan, och sedan följde
raskt på hvarandra en del andra större taflor:
Hjortjagt ("Hallali de cerf", 1844), Räf, fången
i snaran (1846) m. fl. Sin största berömmelse vann
K. genom den omkr. 1850 målade Öfversvämningen (en
präktig Newfoundlandshynda, som tjutande håller sig
qvar på taket af en hundkoja, hvilken bortföres af
vattufloden, medan hennes små valpar i dödsångest
klamra sig fast vid det bräckliga stödet och en båt
i bakgrunden skyndar fram till allas räddning). Den
förträffliga taflan, hvars första exemplar lär finnas
i museet i Lille, har blifvit allmänt bekant genom
flere reproduktioner och en mängd afbildningar. År
1854 erhöll K. det smickrande uppdraget att utföra
ett porträtt af Napoleon III till häst. Ifrån
1858, då han blef ledamot af konstakademien, kan
man räkna hans lifligare deltagande i de svenska
utställningarna. Stockholm återsåg han 1863 för en
kortare tid. Med framgång deltog han i 1867 års
verldsutställning. Han var sedan länge bosatt å
sin villa i Montretout vid Paris och lefde der i
angenäm tillbakadragenhet, men alltid vänlig och
hjelpsam mot svenskar, hvilka han betraktade som
sina landsmän. Kriget 1870–71 och Paris’ belägring
medförde äfven en fullkomlig omstörtning i den gamle
konstnärens lif. Hans villa förstördes, och hans
konst kunde ej mera under dessa svåra tider finna
en marknad eller skaffa bröd. K. omhuldades dock
vänligt af sin styfdotter och hennes man, bosatta
i Dijon, och der afled han den 2 Jan. 1876. – Bland
vårt århundrades djurmålare intager K. en särdeles
hög rang, emedan han i sina bättre arbeten på ett
utmärkt sätt förenar ett noggrant naturstudium och
ett sympatetiskt ingående i djurens själslif. Hans
hästar, hundar och räfvar lefva visserligen sitt
eget, friska lif, men blifva tillika, utan något
onaturligt arrangement, spegelbilder af karakterer. I
synnerhet räfven har i K. funnit en skildrare, som
med sund humor, men utan öfverdrift, ger oss bilden
af den listige, liflige och ilskne "Mickel". K:s
ryttareporträtt äro en annan af hans specialiteter,
i hvilken han förstått inlägga en viss bravur, utan
att han dock lyckats gifva porträttbilder af högre
betydelse. I sina taflor öfvergick han från det fina,
något slickade manér, som råder i hans äldre svenska
arbeten, till en friare, dugtigare penselföring,
en kraftig färg och en rask, men säker teckning,
hvilka förtjenster utmärka målningarna från hans
bästa skede. Hans senare verk, som äro mest spridda
i Sverige, visa ett kanske väl mycket dekorativt
framställningssätt och en något brokigare färg, men
hafva dock bevarat flere af de företräden, som nyss
omnämnts. K:s konst, af hvilken många prof finnas
i hemlandet, har varit af betydande inflytande på
uppkomsten och utbildningen af ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
