Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kate ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under tidernas lopp och antogos i de olika
landskyrkorna. Den äldsta svenska katekesen (bestående
af ett enda litet oktav-ark med 15 tryckta sidor)
trycktes dock i Stockholm redan 1526 och har
således intet att skaffa med Luthers katekes. Den
är en (sannolikt af Olaus Petri verkställd)
öfversättning från ett tyskt original af år 1525 och
har följande titel: "Een skön nytthug vnderwisningh
allom Christnom menniskiom (icke allena barnom och
vngo folke) vthan och them gamblom gaska nytthugh
stelt på spörsmåll och swar." 1600-talet är rikt på
svenska katekesförklaringar. År 1631 utgaf Laurentius
Paulinus Gothus (d. som ärkebiskop 1646) sin mycket
ansedda "Thesaurus catecheticus theoreticus et
practicus". En högt värderad katekesförklaring var
biskop Olof Laurelius’ 1649 utgifna "Enfaldiga
spörsmål om kristendomsstyckena". 1669 utkom
"Catechesens enfaldige förklaring" af Erik
Emporagrius. Karl XI tillsatte en katekeskomité,
i hvilken Haqvin Spegel var själen. 1686 hade
komitén slutat sitt arbete, hvaraf resultatet
var den s. k. "spegelska katekesen". Den blef
emellertid snart indragen och förbjuden, emedan
åtskilliga stora fel i boken påvisades af biskop
E. Benzelius och flere andra granskare. Den blef
dock underlaget för den katekesförklaring, som
ärkebiskop Olof Svebilius på kunglig befallning
1689 utarbetade (öfvers. på finska af Juslenius
1746). Den begagnades till 1810, då en omarbetning,
gjord af ärkebiskop Axel Lindblom, antogs. Denna
blef dock föremål för många anmärkningar. 1852 och
1868 tillsattes katekeskomitéer, men deras förslag
blefvo icke antagna. 1878 antogs ändtligen ett af en
ny komité framlagdt katekesförslag, kalladt "Doktor
M. Luthers lilla katekes med kort utveckling". Bland
svenska katekeser må slutligen nämnas Karl IX:s
reformerta katekes (1604) och biskop Terserus’
synkretistiska katekes (1666). – Inom den reformerta
kyrkan utkommo och antogos till bruk flere katekeser:
i S:t Gallen 1527; i Basel af Oekolampadius, i Zürich
af Leo Judae, i Strassburg af Bucer, alla tre 1534;
i Genève af Calvin 1538 och 1545 o. s. v. Mest
bekant är den s. k. Heidelbergkatekesen, utgifven
på kurfurstens af Pfalz, Fredrik III:s, befallning
1563 af Zacharias Ursinus och Kaspar Olevianus samt
af Dordrecht-synoden 1618 antagen som symbolisk
bok. Den sönderfaller i tre afdelningar: om det
menskliga eländet, om återlösningen, om tacksamheten
mot Gud. Calvins katekes har i Frankrike antagits som
symbolisk bok. Den är indelad i 55 delar efter sön-
och högtidsdagarna. Den engelska episkopalkyrkans
katekes är den korta s. k. Church-catechism (sedan
Edvard VI:s tid) och presbyterianska kyrkans den
s. k. Assembly-catechism, som vunnit symboliskt
anseende. – Inom den romersk-katolska kyrkan utkom
1554 på kejsar Ferdinand I:s befallning en af jesuiten
Petrus Canisius författad större katekes och en
mindre 1566, hvilken senare varit den mest använda
läroboken inom katolska kyrkan. Vid jesuitordens
upplösning blef den utträngd af abboten Felbingers
katekes. 1566 utkom på
tridentinska mötets föranstaltande den bekanta Catechismus
romanus, författad af ärkebiskop Leon Marino,
biskop Egidio Foscarari och Fr. Fureiro. Det
vidlyftiga arbetet sönderfaller i fyra delar: det
apostoliska symbolum, sakramenten, de 10 buden och
bönen. Detta arbete räknas till kyrkans symboliska
böcker, men är mindre egnadt till lärobok än till
handbok för lärare. – Inom den grekisk-katolska
kyrkan nyttjas allmänt ryssarnas stora katekes,
Orthodoxa confessio, utgifven och sanktionerad 1643
samt författad, såsom det antages, af metropoliten i
Kiev, Petrus Mogilas. Den sönderfaller i tre delar:
tron, enl. nicenska symbolum, hoppet, enl. Herrens
bön, och kärleken, enl. de 10 buden. 1723 lät
Peter den store utarbeta en mindre katekes efter
Orthodoxa confessio. – Af de bland sekterna antagna
katekeserna är unitariernas l. socinianernas
Catechismus racoviensis ("Rakau-katekesen") den
mest bekanta. Författad och bearbetad af flere, bland
dem Faustus Socinus, utkom den 1605 i en större och
en mindre upplaga, först på polska språket, sedan
på tyska och latin. Den fick symboliskt anseende
bland socinianerna. J. P.
Kateket (se Katekes), numera i allmänhet lärare,
som drifver katekisation (se d. o.), kallades
i den gamla kyrkan den, som undervisade de
s. k. katekumenerna i den kristna trosläran för dopets
erhållande. Ursprungligen voro dessa lärare inga
särskilda kyrklige ämbetsmän, utan både prester och
lekmän kunde tjänstgöra som kateketer. Då sedermera
katekumen-undervisningen mera utbildades och för
detta ändamål kateketskolor inrättades, uppkom
ett särskildt kateketämbete. Den gamla kyrkans mest
bekanta kateketskola var Alexandrias, stiftad troligen
i början af 2:dra årh., och såsom dess förnämste
lärare nämnas Pantaenus, Klemens och Origenes. När
efter kristendomens allmänna införande barndop blef
vanligt och katekumenatet upphörde, afskaffades
naturligtvis kateketämbetet och kateketskolorna. –
I Stockholm finnes ett slags söndagsskolor,
upprättade af det 1771 stiftade "Samfundet pro fide
et christianismo", hvilka kallas kateketskolor,
och hvilkas lärare kallas kateketer. 1777 inrättades
två sådana skolor, en för staden inom broarna och en
för Södermalm. Genom donationer sattes samfundet i
stånd att så småningom öka dessa skolors antal. För
närvarande (1884) utgöra de 8, i det att Storkyrkans,
Klara, Jakobs och Johannes’, Ladugårdslandets,
Kungsholmens, Maria, Katarina och Adolf Fredriks
församlingar hafva hvar sin kateketskola. I hvar och
en af de fem förstnämnda församlingarna skötes skolan
af 1 kateket, i hvar och en af de tre sistnämnda af
2, hvadan kateketernas antal för närvarande är 11. Den
rådande okunnigheten hos den fattigare befolkningens
barn föranledde inrättandet af dessa skolor, i hvilka,
enl. de äldsta instruktionerna, skulle meddelas
undervisning "dels åt personer öfver 15 års ålder,
hvilka icke hafva nöjaktig kristendomskunskap, dels
åt barn, som, antagna i tjenst på fabriker eller i
handtverk eller af hvilka orsaker som hälst, sakna
tillfälle till en daglig skolgång". Praxis blef
sedermera att till dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
