Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hummerfiske - Hummerhjelm, Alexander - Humor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hummer och förde den öfver till Holland uti särskilda
fartyg, "buiser". Rådmannen i Uddevalla Anders Kock
erhöll 1686 uteslutande privilegium på hummer- och
ostronfisket i Bohus län, mot vilkor att han till
visst pris skulle förse hofvet med ostron. År 1698
frigafs genom ett k. br. hummerfisket i Bohus län
till hvem hälst som ville begagna sig deraf. Sedan
holländarnas handel och sjöfart aftagit, efterträddes
de äfven i fråga om hummerhandeln af engelsmännen,
hvilka ända in till senare tider uppköpt den största
delen af den bohuslänska hummerfångsten. Hummern
fördes från uppköpsstationerna på s. k. hummerhuker
lefvande öfver till England, vanligen till Grimsby,
hvarifrån den på jernväg sändes till Londons
fiskmarknad, Billingsgate. Endast humrar, som
hålla öfver 8 engelska tum (omkr. 20 cm.) räknas
derstädes för "full man" eller "best nancy"; humrar
under denna längd eller sådana, hos hvilka någon
klo saknas, räknas två för en och kallas ’worst
nancy". Numera har den engelska hummerhandeln i Bohus
län upphört, emedan de flesta humrarna till följd
af sin ringa storlek måste hänföras till ’worst
nancy". hvilket blef förlustbringande. Antalet
undermålig hummer uppgifves under senare åren hafva
varit i tilltagande, hvarjämte hummertillgången
aftagit. I medeltal beräknas, att omkr. 300,000
stycken humrar årligen fångas i Bohus län och
omkr. 8,000 i Halland (söder om Falkenberg idkas
derstädes intet hummerfiske). Hummerfisket långs
Sveriges hela vestra kust sysselsatte 1879 1,700
personer och inbragte 411,680 humrar till ett värde
af 87,633 kr. Det sydligaste ställe inom landet, der
hummerfiske bedrifves, är omkring Torekov i Skåne,
hvarest några tjog årligen fångas. Fångsten sker
hufvudsakligen med hummertinor, ett slags mjärdar
af spjälar eller nät med två ingångar. Till bete
i tinorna begagnas hvarjehanda småfisk. Hummern
tages äfven med en tång af trä; men detta redskap
är numera föga brukligt, emedan hummern genom
klämningen skadas så, att den ej kan förvaras
lefvande. I England och Frankrike begagnas, förutom
tinor, "creecs". äfven ett slags mindre sänkhåfvar,
af engelsmännen kallade "plumpers", af fransmännen
"caudrettes". I Norge bedrifves hummerfisket på samma
sätt som i Sverige. Engelsmän hafva äfven derstädes
aflöst holländare i fråga om hummerhandeln. Ehuru
hummer förekommer nordligare, fiskas den ej norr om
Moldefjorden. Det rikaste hummerfisket eger rum på
kuststräckan från Kristianssand till Söndmöre. Man
beräknar årliga fångsten till omkr. en million
stycken, och medelinkomsten af detta fiske utgjorde
under åren 1869-78 280,000 kronor årligen. Äfven der
har ett aftagande i hummertillgången under senare
åren gjort sig märkbart. Hummerfisket i Skotland
uppgifves afkasta 300,000 pd st. årligen; största
delen af fångsten afsattes till England.
Till förekommande ai hummerns aftagande har man i
alla land, der detta fiske är af någon vigt, genom
lagstiftningsåtgärder sökt bereda honom skydd och
hindra småhummerns
uppfiskande. I Sverige förbjöds redan 1833 allt
hummerfiske i Göteborgs och Bohus läns skärgårdar
från början af Juli intill midten af Sept. hvarje
år. 1837 utfärdades ett allmänt förbud såväl
att fånga som att sälja hummer fr. o. m. 1 Juli
t. o. m. 15 Sept. hvarje år, men förordningen lärer
föga efterlefts. Samma fredningstid föreskrefs äfven
i 1852 års fiskeristadga; och genom k. kungörelsen af
d. 10 Dec. 1880 är numera tillika förbjudet att fånga
hummer under 21 cm. längd från hufvudeta spets till
änden af stjertfenan. Fångad hummer, som ej uppnått
denna längd, skall genast åter i vattnet utsläppas. I
Norge är hummerfiske förbjudet från d. 15 Juli till
d. 1 Nov., och hummer under 21 cm. längd får ej fångas
eller säljas. I England förbjöds 1877 all fångst och
försäljning af hummer under 8 engelska tums längd
(omkr. 20 cm.). Genom ett dekret af d. 10 Juni 1862
äro äfven i Frankrike fångst och försäljning af hummer
under 20 cm. längd från ögat till stjertfenroten
förbjudna. R. L.
Hummerhjelm, Alexander, friherre af Fållnäs i
Södermanland, partigängare, född d. 16 (1?) Maj 1643,
var son till ryttmästaren Nils Hummer samt blef 1670
ryttare vid Skånska kavalleriet och 1672 furir vid
Lifgardet. S. å. råkade han i slagsmål med grefve
A. Torstenssons stalldräng, och då denne till följd af
den hårda medfarten afled, måste H. fly ur riket. Han
erhöll dock s. å. nåd och utnämndes 1675 till löjtnant
vid Bergsregementet. Under kriget med Danmark 1675-79
utmärkte han sig i synnerhet i Snapphanekriget
genom sin förslagenhet och sin till oförvägenhet
gränsande djerfhet. Vid Landskronas kapitulation
1676 blef han dansk fånge, men återkom följande
år till Sverige och befordrades till ryttmästare
vid Axel Rhenskölds regemente. 1678 adlades han,
och 1679 blef han generaladjutant. 1687 utnämndes
han till kaptenlöjtnant vid adelsfanan, och 1701
erhöll han såsom öfverste befälet öfver svensk-finska
adelsfanan, med hvilken han s. å. besatte Kovno vid
Njemen, svenskarnas förpost i Polen. Det följande
året deltog han med mycken framgång och tapperhet
i striderna mot de polske fältherrarna Oginski och
Visnoviecki, men blef slutligen af den sistnämnde
öfverraskad och tillfångatagen (s. å.). I fångenskapen
måste han undergå sträng tortyr. 1703 blef han
utvexlad. 1704 befordrades han till generalmajor
och blef 1705 friherre. Äfven i 1703-06 års polska
fälttåg deltog han och bevistade bl. a. slaget vid
Fraustadt (1706), men måste derefter, till följd af
sin försvagade helsa, lemna krigstjensten. Död d. 15
Maj 1723. H. författade ett diarium öfver krigsåren
1676-79, tryckt i Loenboms "Anecdoter om namnkunnige
svenske män" (1770 -75).
Humor, ett latinskt ord, som betyder flytande
vätska och som först begagnades af engelska läkare,
de så kallade humoral-patologerna, om hvar och en af
menniskokroppens vätskor: blodet, gallan, vattnet och
lymfan. De ansågo grunden till menniskornas olikhet
med hvarandra äfvensom till de olika sjukdomarna bero
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
