Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Honorariedoktor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hade varit kanik i Châlons-sur-Marne och kardinal,
innan han d. 2 April 1285 valdes till påfve efter
Martin IV. Död d. 3 April 1287.
Honos l. honor, Lat, heder, ära; romersk
gudomlighet, som vanligen dyrkades i förening med
gudomligheten Virtus (hjeltemodet). Båda hade
i Rom tempel. R. Tdh.
Honourable [onnörebböl], Eng. (förk. hon.), egentl.
hedervärd, predikat, som sönerna af engelska
viscounter och baroner äro berättigade att hafva
framför sitt namn. Vanligen är det förbundet med most
(most h.) eller right (right h.).
Hont, komitat i Ungern, i kretsen på denna sidan
Donau, omgifvet af komitaten Zólyom, Nógrád,
Pest-Pílís-Sólt-Kis-Kun, Gran och Bars. Arealen
2,645 qvkm. 115,787 innev. (1880), hälften magyarer,
hälften slaver. Hufvudfloden är Ipoly (Eypel). På
södra gränsen flyter Donau. Rik tillgång på silfver,
koppar, bly, svafvel m. m. Hufvudstad Ipolyság vid
Ipoly; största staden är Selmecz-es-Belabánya, med
15,265 innev. (1880).
Hontheim, Johann Nikolaus von, tysk katolsk
teolog, född 1701 i Trier, i hvars jesuitskola han
uppfostrades, studerade juridik vid universiteten
i Trier, Louvain och Leiden och blef juris doktor
1724. Derefter inträdde han i det andliga ståndet
och fullkomnade i Rom sina studier i kanonisk rätt
samt gjorde sig förtrogen med den påfliga kurians
former. Under vistelsen i verldsstaden fick han
ögonen öppna för de kyrkliga missbruken, hvilket
skulle utöfva ett betydelsefullt inflytande på
hans senare författareverksamhet. 1728 utnämndes
han af kurfursten-ärkebiskopen i Trier till
andligt konsistorii-råd och 1732 till professor
i juridik. 1748 blef han stiftets koadjutor,
med titel af biskop (in partibus infidelium). Död
på Montquintin, i Luxemburg, 1790. – Sedan H. 1750
utgifvit Historia trevirensis diplomatica och 1757
en Prodromus (inledning) dertill, utgaf han 1763,
under psevdonymen Justinus Febronius den märkvärdiga
boken De statu ecclesiae, i hvilken han försvarade
den gallikanska åsigten att den högsta kyrkliga
myndigheten icke tillhör påfven utan ett allmänt
kyrkomöte. Han dedicerade denna bok till påfven
Clemens XIII, hvilken lät i Rom bränna densamma. I
stället för att återtaga sina satser, hvartill man
sökte förmå honom och 1778 verkligen för ett ögonblick
lyckades förmå honom, framhöll H. dem i nya arbeten
Febronius abbreviatus et emendatus (1771) och Febronii
Commentarius (1781).
Honthorst, Gerard van, holländsk målare, född
i Utrecht 1590, död derst. d. 27 April 1656, var
lärjunge först af Abraham Bloemaert och sedermera i
Rom af Michelangelo da Caravaggio, med hvars riktning
hans egen i det hela är beslägtad. H. tyckte om att
sätta sina figurer i ett skarpt och bjert infallande
ljus samt derigenom åstadkomma en slående verkan,
hvarför han af italienarna erhöll tillnamnet Gherardo
dalle notti. Detta sätt att uppfatta sina ämnen och
framställa dem tillämpade han äfven på religiösa och
historiska stoff, med figurer i naturlig storlek,
såsom Kristus inför
Pilatus (målad i Rom, nu i England), i hvilken
ljuseffekten är bländande, och som väl kan
anses vara H:s mästerverk, likaså i Johannes
döparens halshuggning (i S. Maria della scala i
Rom), ett af hans yppersta arbeten. I Sveriges
nationalmuseum finnes af honom en tafla: Gubbe
med ett brinnande ljus. – H:s broder, Willem
H. (f. 1604, d. omkr. 1683), var äfvenledes
målare. Han vistades en längre tid vid hofvet
i Berlin och målade der företrädesvis porträtt,
C. R. N.
Honung. Se Honing.
Honved (Ung., af hon, fädernesland, och ved,
försvarare), namnet på landtvärnet i Ungern. Det
organiserades 1848 och omfattade då endast
infanteri. Sedan har det blifvit betydligt
ökadt och består f. n. (1883) på krigsfot af 124
infanteribataljoner, hvaraf 92 bataljoner i första
uppbådet, 9 husar- och 1 ulanregemente samt, i
reserv, 94 kompanier infanteri och 20 halfsqvadroner
kavalleri. Alla dessa trupper äro i fredstid indelade
på 4 brigader. H. W. W.
Hooch (Hoogh; håch), Pieter de, holländsk målare,
föddes, enligt nyaste forskningar, i Rotterdam 1632
(ej 1643). År 1655 finnes han intagen såsom mästare
i målaregillet i Delft, hvilken stad han synes hafva
lemnat mot slutet af 1657. Hvar han sedan vistades
känner man lika litet som hans dödsår, hvilket
gissningsvis antages hafva varit 1675. Oafgjordt
är äfven huruvida han varit lärjunge af Berchem. –
Det egendomliga i H:s uppfattning är den märkvärdiga
ljusverkan, som han på ett oefterhärmligt sätt
förstod anbringa i sina taflor. Förgrunden utgöres
vanligen af ett halfdunkelt rum, der man genom en
öppen dörr i bakgrunden eller genom ett fönster
blickar in i ett ljusare gemak och så vidare genom
ännu en dörr eller ett fönster har utsigt ut i den
solbelysta naturen eller ytterverlden. Graderingen af
ljusverkan i det för detta ändamål särskildt ordnade
perspektivet är framställd med stort mästerskap. Om
han af intresse för ljus och luftperspektiv stundom
något åsidosätter sina figurer, hindrar detta likväl
icke, att han äfven i skildringen af dem är en
mästare, och att han förstår förläna dem en egen,
karakteristisk typ. I detta hänseende är H. i sina
bästa arbeten lika originel som i sina interiörer
och sitt ljusdunkel. Arbeten af H. finnas i de
flesta större museer. Sveriges nationalmuseum
eger tre taflor, som tillerkännas honom.
C. R. N.
Hood [hudd], Robin. Se Robin Hood.
Hood [hudd], Samuel, viscount, engelsk amiral,
f. 1724, började vid 16 års ålder sin militära bana
som skeppsgosse och blef 1754 kapten. Såsom sådan
eröfrade han 1758 franska fregatten Bellona. Under
nord-amerikanska kriget (1776–83) befordrades han
1780 till amiral och besegrade (Jan. 1782) genom en
förträfflig manöver fransmännen under amiral de Grasse
samt tog i April s. å. två franska linieskepp och två
fregatter. Efter krigets slut blef H. 1784 ledamot af
underhuset samt 1788 lord af amiralitetet. Vid krigets
utbrott mot franska republiken 1793 fick H. befälet
öfver medelhafsflottan och eröfrade Toulon samt satte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
