Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Homo proponit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jfr Homofona 2 och Synonym. – Homonymi,
ljudlikhet, tvetydighet.
Homo proponit, sed Deus disponit. Se
Homo.
Homoptera (af Grek. homos, samma, och pteron,
vinge), zool., en afdelning af insektordningen
Hemiptera (se d. o.). O. T. S.
Homorgana språkljud (af Grek. homos, samma,
och organon, verktyg) kallas sådana språkljud,
hälst konsonanter, hvilkas "buller" åstadkommes
af samma delar af talverktygen eller på samma
ställe i munnen. Så äro t. ex. p, b, m sins
emellan homorgana, likaså k, g, ng sins emellan.
Lll.
Homostyli (af Grek. homos, samma, och stylos,
pelare, stift), bot., kallas det förhållandet hos
vissa tvåkönade blommor (homostyla blommor), att
de hafva pistillens märke i ungefär samma plan som
ståndarnas knappar. Hos dessa blommor är homoklin
pollination underlättad genom befruktningsorganens
lika längd. Sådan pollination kan dock förekommas och
förekommes ofta, t. ex. genom befruktningsorganens
oliktidiga utveckling och mognad till befruktning,
såsom hos protogyna och protandriska homostyla
blommor. Jfr Heterostyli. O. T. S.
Homo sum, humani nihil a me alienum puto. Se Homo.
Homousianer l. homusianer (af Grek. homos,
samma, och ousia, väsende), teol., anhängare af den
nicenska bekännelsen att Sonen är af samma (ej endast
snarlika) gudomsväsende som Fadern. Jfr Arianer
och Homoiousianer.
Homran ("de röde") l. Homran-araber, ett i
nordöstra Afrika, norr om Bahr-Setits nedersta lopp
och vid dess utflöde i Atbara, bosatt jägarefolk,
som blott till namnet lyder under Egypten. Det talar
mest arabiska, men äfven bisjari-språket, hvarför
det sannolikt är beslägtadt med bisjari-folket.
H. A.
Homray, zool. Se Hornfoglarna.
Homs. Se Höms.
Homunculus (Lat., diminut. af homo, menniska),
eg. liten menniska; svag, späd varelse; en genom
kemisk process framkallad menniska. Att på kemisk
väg skapa en menniska var ett af sträfvandena
för medeltidens magi och alkemi, och den ryktbare
Paracelsus (d. 1541) gaf i sin skrift "De generatione
rerum naturalium" anvisning om sättet att vinna
detta mål. Den tyske skalden Göthe, som sjelf en tid
dref alkemistiska studier, låter i 2:dra delen af sin
"Faust" en sådan homunculus tillverkas.
Homusianer. Se Homousianer.
Homöomerer l. homoiomerer, (af Grek. homoios, lika,
och meros, del), de, enligt Anaxagoras’ filosofi,
af lika delar bestående grundämnena. Se Anaxagoras.
Homöopati (af Grek. homoios, lika, och pathos, lidande),
med., den läkedomsmetod, som 1810 framställdes af
Samuel Hahnemann (se d. o.) och består i att
behandla en sjuk med sådana medel, som homöopaten
antager kunna hos den friska menniskan framkalla just
samma sjukdomssymtom, som man vill aflägsna hos den
sjuke. Homöopatens grundåsigt är således raka
motsatsen till den hippokratiska lärosatsen att
sjukdom botas af motverkande medel. Enligt Hahnemann
kunna två lika sjukdomstillstånd icke samtidigt
finnas i ett organ. Den "artificiella" sjukdom, som
frambringas af läkemedlet, förstör den "spontana"
(af sig sjelf uppkomna) sjukdomen, och man upphäfver
sedan den artificiella genom att icke vidare gifva
af läkemedlet, som frambragt honom. Homöopaten
bryr sig icke om sjukdomssymtomens inre orsaker;
han ser blott symtomen, bekämpar dem och menar, att
den inre orsaken försvinner, om symtomen öfvervinnas,
ty orsaken är identisk med symtomen. Homöopaten sätter
de symtom läkemedlet anses åstadkomma i stället för
sjukdomens symtom för att bota dessa sistnämnda. I
öfverensstämmelse dermed gifver han läkemedlen endast
i ytterst liten dosis, under det antagandet att
dessa, då de verka omedelbart på det sjuka organet,
alltid ega tillräcklig kraft att framkalla symtom,
som äro i viss mån mäktigare eller starkare än de,
som tillhöra sjukdomen sjelf. Homöopaten utspäder
eller "förtunnar" derför sina medel genom att blanda
1 del af medlet med 99 delar mjölksocker ("1:sta
förtunningen") och sedan 1 del af denna blandning
med nya 99 delar socker ("2:dra förtunningen")
o. s. v. ända till 30:de förtunningen, eller tills den
slutliga blandningen innehåller blott en decilliondel
af medlet. Redan långt innan man kommit till en sådan
"förtunning", torde gränsen för materiens delbarhet
vara öfverskriden, och redan derigenom bevisar
sig homöopatiens lära såsom grundfalsk. Den exakta
undersökningen huruvida läkemedel kunna framkalla,
såsom homöopaterna antaga, symtom af alldeles
samma natur som symtomen af en ådragen sjukdom har
städse gifvit negativt resultat. Homöopaternas
egna undersökningar i detta hänseende äro alla
ytliga och orimliga, såsom t. ex. då en homöopat
genom användande af äggskal i "30:de förtunningen"
lyckades hos sig sjelf frambringa mer än 1,100
olika symtom. Den gynnsamma verkan af homöopatisk
behandling, som en och annan person omtalar, torde
bero på inbillning eller i somliga fall möjligen vara
framkallad af en ordnad diet o. s. v. – Jfr Allopati.
O. T. S.
Honain ibn Isaak. Se Arabiska literaturen, sp. 946.
Honan. 1. Provins i det inre Kina. Areal 173,350
qvkm. Omkr. 23 mill. innev. Provinsen vattnas i
s. v. af Hankiangs tillflöden, i ö. af Hweiho och
dess bifloder, i n. af Hoangho, och genom landet
från v. till ö. stryka Funiusjans parallella
bergskedjor. Hvete, opium och bomull äro de förnämsta
produkterna. I södra delen finnas rika jernmalmslager
och i deras granskap stora kol-lager. Provinsens
hufvudstad är Kaifung, nära Hoangho. – 2. Stad vid en
biflod till Hoangho, rik på ruiner och i historiskt
hänseende märklig. Forna dynastier hade der sitt
residens.
Honblomma, Flos femininus, bot. Se Blomma, sp. 713.
Hond l. Wester-Schelde, Scheldes mynning. Se Schelde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
